Tillhör du den skara av gamers som ännu inte fått tag på ett exemplar av världens mest förhandsbokade spel – Diablo 3, som ju släpptes worldwide i dag? Kanske räcker inte lönen eller studiebidraget till mer än nudlar för resten av månaden?
I så fall så får du här chansen att kamma hem ett av två gästpass till Diablo 3! Läs mer…
Hack n’ slash-rollspelet Diablo 3 har varit under utveckling alltsedan 2001, för övrigt samma år som Wikipedia lanserades! Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess men utvecklarna på Blizzard (dåvarande Blizzard North) har valt att gå varsamt fram med utvecklingen av ett av världens kanske mest efterlängtade spel, vid sidan av Duke Nukem Forever förstås. Läs mer…
I dag, den 6 december 2011, var det ursprungligen meningen att Microsoft skulle rulla ut nästa systemuppdatering till sin spelkonsoll Xbox 360.
Den senaste uppdateringen presenterades först på årets E3-mässa i somras och var alltså satt att gå live just i dag. Nu verkar man dock ha stött på problem som gjort att man senarelagt releasen till i morgon onsdag, då den börjar rullas ut till väntande konsollgamers. Läs mer…
Skyrim är den femte installationen i den långlivade och prisbelönta rollspelsserien The Elder Scrolls som tog sin början redan 1994, alltså för hela 17 år sedan. En minst sagt långlivad spelserie indeed! Läs mer…
Det känns som att den här hösten och vintern kommer att gå till historien som en riktig massiv spelsäsong när det gäller både PC- och konsollspel – åtminstone hemma hos Jonasson! Läs mer…
Halva veckan har gått och man börjar så smått återhämta sig efter en helg i huvudstaden. En helg som bjöd på gott sällskap, god mat, öl och inte minst – Gamex!
Det var i fredags som Tommie, Jezper och undertecknad satte oss i bilen och för Slashats räkning åkte upp och kollade in Sveriges enda riktiga spelmässa i Kista, utanför Stockholm. Läs mer…
För lite drygt 7 månader sedan sålde jag min hemmabygda gamingdator och införskaffade en istället en iMac. Det var en omställning på många sett. Inte för att det på något vis var min första Mac, utan mest för att jag sparkade ut Windows som primär plattform här hemma.
Visst, jag har installerat Windows via Bootcamp på iMacen men det blir alltmer sällan som jag startar upp den i Windows-läge. Det är få gånger det verkligen behövs.
Att jag sålde min gamingdator berodde inte på sinande intresse för spel, utan ökande intresse för Mac OS och den design, både i hård- och mjukvara, som Apple står för.
Här har vi en motsättning. Jag, en hardcore gamer med Mac som favoritplattform. Det rimmar tyvärr dåligt!
Macen har alltid fått stå i skuggan av Windows som spelplattform. Någon handfull titlar av värde släpps varje år och de är normalt dyrare till Mac än till Windows. En tjänst som delvis försöker råda bot på detta är Steam, från vilken du legalt kan köpa och ladda ner spel till både Windows och till Mac. Ofta med fördelen att köper du licensen för den ena plattformen, så ingår spelet även på den andra. Perfekt om man har en mixad miljö!
Sedan har vi ju Apple och deras satsning på App Stores. Den enorma succé som App Store för iOS blev, öppnade givetvis dörren för företaget att utveckla en motsvarande tjänst för Mac OS X. Och i samband med en servicepack för Snow Leopard förra året så blev Mac App Store verklighet och öppnade upp ännu en kanal för utvecklare att nå spelare med sin titlar.
Men delar av problemet kvarstår dock. Utbudet av ”riktiga” spel är fortfarande skralt på Macen, även om det har blivit mycket, mycket bättre! När jag sätter citationstecken runt ordet riktiga, så vill jag belysa det faktum att jag inte anser spel som Angry Birds, Air Hockey och diverse obskyra pusselspel som riktiga spel i mina ögon. Nej, riktiga spel är snarare dem vi ser i topplistorna på andra plattformar.
Visst finns StarCraft 2, World of Warcraft, Assassin’s Creed: Brotherhood, Bioshock, Borderlands, Left 4 Dead 2, Two Worlds II och ett gäng till för Mac, men inte ens var femte storspel som släpps till PC portas över till Macen. Tyvärr. Och ändå har Macen klättrat på hårdvarustegen de senaste åren. Moderna Macar kommer med Core i7-processorer, minst 4GB ram och 1GB ATI-grafikkort. Nog för att flytta pixlar galant i de allra flesta spel. Men spelen utblir.
Så därför skulle jag, och många med mig, önska att spelutvecklare världen över tog Macen på lite större allvar som speldator. När tittade ni senast på en Mac? Inse att det faktiskt har hänt en hel del på hårdvarufronten. Kanske är det inte en så big deal att porta spelen till OS X? Dessutom är Mac betydligt mer spritt nu än det någonsin har varit och människor är mer benägna att betala för den design och kvalitet som Mac erbjuder.
Låt oss slippa starta om våra Macar i Windows-läge för att få nöjet att lira lite riktiga spel. Släpp fler spel på Mac App Store, Steam och andra digitala distributionskanaler. Visa att ni inte glömmer oss Mac-älskare. För just nu är det tufft att vara Mac-ägande gamer.
För lite drygt en vecka sedan släpptes så äntligen det ambitiösa deckaräventyret L.A. Noire. Spelet som varit på allas läppar under en längre tid, mycket tack vare att det är utvecklaren Rockstar som ligger bakom.
Rockstar har ju gjort sig ett stort namn som spelutvecklare och har framför allt Grand Theft Auto-serien att tacka för sina framgångar. Med L.A. Noire, som ju varit under utveckling i sju år, har man dock tagit begrepp som story och realism till helt nya nivåer.
Handlingen är förlagd till efterkrigstiden, det vill säga till tiden under slutet av 1940-talet, i staden Los Angeles. Där ikläder du dig rollen som den patrullerande trafikpolisen Cole Phelps som just kommit tillbaks från kriget och tillsammans med din partner medverkar du till att göra gatorna i Los Angeles lite säkrare.
Spelets uppbyggnad är lika enkel som genial; du blir beordrad att åka till en mordplats där du letar ledtrådar och intervjuar vittnen. Sedan åker du vidare till diverse adresser som du luskat ut under dina intervjuer. Du tar in en eller flera svårfångade misstänkta till förhör och anklagar förhoppningsvis den rätte gärningsmannen. Spelet kan låta repetitivt, vilket det i grunden faktiskt är. Men det vägs med råge upp av den atmosfär Rockstar lyckats bygga upp i L.A. Noire. Grafiken påminner starkt om Mafia II, även om den finslipats ytterligare. Den stora öppna staden inbjuder till utforskande, både till fots och med bil.
Dock har Rockstar vävt in ytterligare en dimension i grafikmotorn, nämligen ansiktsanimationerna och läppsynken. Alla ansikten i L.A. Noire är nämligen digitaliserade av riktiga skådespelare, som filmats med upp till 36 kameror i olika vinklar för att på så sätt kunna fånga det minsta ryck i ögonvrån till klumpen i halsen hos en gärningsman under ett pressat förhör. Och detta spelar stor roll i spelet då du under ett pågående förhör endast med hjälp av den misstänktes ansiktsuttryck kan avgöra om han ljuger, tvekar eller talar sanning. Och det funkar sjukt bra och tillför otroligt mycket till stämningen i spelet i sin helhet.
Förutom en excellent grafikupplevelse så bjuder L.A. Noire även på tidstypisk musik som ytterligare förhöjer närvarokänslan i 40-talets Los Angeles. Musiken har dessutom en rent praktiskt användningsområde då du går omkring på den brottsplats och letar bevis. Samtidigt som den lite mystiska ambience-musiken ändrar karaktär, så vibrerar spelkontrollen lite lätt, för att göra dig uppmärksam på att du befinner dig nära ett objekt som kan ha med utredningen att göra. Lite som ett sjätte sinne. Snyggt utfört och det funkar riktigt även om Rockstar inte gjort det helt enkelt för dig – ibland kan man nämligen stå där och vrida och vända på en fiol eller ett salladsbestick i trä i tron om att den tillför utredningen någonting.
De rutinmässiga brottsplatsundersökningarna varvas också med biljakter och språngmarcher i jakten på någon förövare. Dessutom kan du när som helst svara på ett anrop från ledningscentralen och på detta sätt ta dig an sidouppdrag i form av skjutningar, bankrån, våldsverkare och mycket annat.
Vidare kan sägas att L.A. Noire är ett långt spel, vi snackar 15-20 timmars speltid vilket är helt insane mycket. Själv har jag nog plöjt igenom närmare 12-13 hittills och har just petat in DVD nummer 3 i min Xbox 360. Galet stort, var ordet sa Bull.
Har du testat spelet? Vad tyckte du? Levde det upp till förväntningarna? Kommentera gärna!
Läs vad andra media tycker om L.A. Noire:
Svenska MacWorld har uppmärksammat att flera av spelutvecklarna håller rea på sina appar på App Store såhär i påsktider.
Bland de titlar som under en begränsad tid erbjuds gratis hittar vi bland andra:
För sju kronor kan du lägga händerna på någon av följande exempel:
Kolla in listan med dessa och fler godbitar för din iPhone eller iPad.
Det har kallats världens mest försenade spel och har dragits med årliga förstaplaceringar i titeln om årets vaporware. Det har varit under utveckling i 14 år och releasedatumet har hela tiden varit ”When it’s done!”
Jag talar förstås om förstapersonsshootern Duke Nukem Forever. Mannen med snagget och den feta ciggen i mungipan som givit dräpande oneliners ett ansikte. Mannen som är en finne i röven på alla utomjordingar och ett flugpapper för världens alla storbystade blondiner. Han som stoppar dollarsedlar i trosorna på dansanta kvinns med ena handen och samtidigt ledigt mejar ner en hord argsinta och muterade vildsvin med en minigun i andra näven. Killen som räddar världen med en välriktad pungspark men ändå inte ser skillnad på en röv och ett fejs. Behöver jag egentligen fortsätta?
Vid det här laget vet nog alla som inte levt under en sten det senaste decenniet vem Duke Nukem är. Spelet annonserade ursprungligen 1997 av anrika utvecklingsstudion 3D Realms som år 2009, efter ungefär 3219 utlovade och passerade releasedatum, drabbades hårt av den ekonomiska nedgången. Såpass hårt att man var tvungen att lägga ner produktionen av den, vid det här laget, sedan länge utskrattade speltiteln Duke Nukem Forever.
Duke Nukem Forever må vara hypat och fans har jublat åt de fåtal årliga skärmdumpar som släppts sedan 1997. Spelet har visserligen bytt grafikmotor ungefär lika många gånger som jag bytt kalsonger sedan dess men det ser ändå otroligt föråldrat ut. Lite så som spel såg ut på nittiotalet. Om ni kommer ihåg?
Men nu är spelet faktiskt på väg ut i butikerna. I juni 2011 (ja, i år) släpps det och fansen verkar vara i extas, även om de flesta av dem redan passerat medelåldern sedan de lirade föregångaren senast.
Själv tillhör jag den måhända, lilla skara, som tror att Duke Nukem Forever kommer att floppa katastrofalt. Jag vågar inte ens tänka på hur många miljoner och mantimmar som lagts ner på att få titeln färdig. Spelet utvecklas numera av Gearbox Software, sedan konkursen hos 3D Realms för ett par år sedan, och man har helhjärtat satsat på att kittla retronerven hos alla de gamers som lirade någon av spelets föregångare i mitten av 1990-talet. Med detta sagt så tror jag definitivt att hardcorefans kommer att få sitt lystmäte medan gamers som tillkommit under de senaste 15 åren har betydligt högre krav på sin spelupplevelse idag, år 2011.
Spontant tror jag att Duke Nukem Forever kommer att bli ett överhypat spel som gör de allra flesta besvikna och som snart kommer att förpassas till reahyllan.
Vad tror du?
