Att HTC gör bra hårdvara har vi fått bevis på sedan tidigare. Företaget ligger till exempel bakom den första Nexus-telefonen, Nexus One. Modellserien Desire togs väl emot och likväl One X-serien. Nu är det alltså dags igen att fånga oss Android-förespråkare med ännu en skapelse, HTC One.

Det som HTC har emot sig är i mitt tycke det ovanpåliggande gränssnittet Sense. Spontant tycker jag att det inte tillför speciellt mycket om man jämför med vad till exempel Samsung gjort med sitt TouchWiz. Visst finns det ljuspunkter med Sense i mina ögon men tyvärr väger dessa inte upp det plottriga gränssnittet och det faktum att prestandan faktiskt blir lidande.
Just prestandan är ju å andra sidan inget problem i HTC One då den är rejält bestyckad med duktig hårdvara. Men det faktum att HTC envisas med att köra sitt eget gränssnitt. Visst kan man roota telefonen och installera en egen custom rom men det hade ju varit bra mycket trevligare om HTC istället valt att koncentrera sig på hårdvaran och låta Google stå för Android-upplevelsen.

Tidigare i veckan presenterade Google på sitt årliga utvecklarevent I/O att Samsung under juni månad släpper en variant av sin populära Galaxy S4, dock utan Samsungs gränssnitt TouchWiz. Fördelen blir ett mer lättviktigt operativsystem och förmodligen också snabbare uppdateringar då dessa distribueras direkt av Google.

Höjdpunkten vore ju såklart om HTC och Google ingick ett liknande avtal som skulle innebära att det fanns en ”Google Edition# av HTC One att köpa, med just dessa fördelar.

Vad tycker du? Tillför användarnas egna gränssnitt något viktigt för dig som Android-användare eller väljer du hellre en ”ren” Android-upplevelse, à la Nexus-serien?

Som ett enkelt exempel kan du låta telefonen aktivera tyst läge på vardagskvällar och nätter, eller inaktivera Bluetooth när du är ansluten till ditt wifi hemma eller på jobbet. Möjligheterna är oändliga och bara fantasin sätter gränser.

Jag har kört Tasker konstant sedan 2011 och varit alltjämt nöjd men i vintras började jag leta efter alternativ. Inte för att Tasker på något sätt är dåligt, utan för att det aldrig kan skada att titta till konkurrensen lite.

Det var då jag sprang på appen AutomateIt Pro. Programmet funkar på samma sätt som Tasker, alltså att du anger ett eller flera villkor som du sedan knyter en eller flera händelser till. AutomateIt Pro har däremot kommit en bra bit längre än Tasker rent gränssnittsmässigt och produkten känns bra mycket mer användarvänlig. Dock på bekostnad av funktionalitet då den bara innehåller en bråkdel av det som Tasker erbjuder. Men det den kan, gör den bra!

Användarmässigt är det enkelt att bygga AND/OR-villkor och även sätta fördröjningar vilket kan vara bra vid vissa händelser. Det finns även en inbyggd tjänst i vilken man kan dela med sig av sina bästa inställningar till andra användare. Smart!

Tyvärr upplevde jag att AutomateIt Pro var lite buggigt och vissa regler aktiverades för ofta eller aldrig, vilket gjorde appen meningslös för min del.

Därför testade jag Locale. En app som är nästintill lika gammal i gemet som Tasker.

Locale är relativt smal i sitt användningsområde och antalet händelser och villkor är kraftigt begränsade. Dock kan man ladda ner plugins till appen för att utöka dessa, vilket funkar mer eller mindre bra. För min del räcker dock grundfunktionaliteten i Locale bra. Till exempel låter jag appen slå av och på Bluetooth baserat på om jag är hemma eller inte, via GPS-position. Den sätter också telefonen i tyst läge på kvällar och nätter men släpper ändå igenom ringsignaler från personer som jag markerat som VIP’s.

En annan bra sak med Locale som jag inte lyckats återskapa på några bra sätt med vare sig Tasker eller AutomateIt Pro är att jag kan prioritera hur mina regler skall gälla om två regler skulle vara aktiva samtidigt. Dessutom kan man definiera en default-regel som gäller när ingen annan händelse är aktiv.

Så för att summera upp, Tasker är grymt om du vill komma åt telefonens alla inställningar (nästan) och styra dessa baserat på händelser. Inlärningströskeln kan upplevas som hög men när du väl lärt dig tekniken bakom hur du bygger reglerna så är appen grym.

AutomateIt Pro är användarvänlig om än något buggig. Lätt att komma igång med och levereras med en fin uppsättning standardregler. Plus för att man kan dela regler med andra användare.

Locale är smalast i gänget men jag upplever att den hanterar konflikter mellan regler bättre än någon av de andra apparna och den är också lätt att komma igång med. Nöjer du dig med enklare regler så är den grym.

• Tasker (ca 30 kr)
• AutomateIt Pro (ca 11 kr)
• Locale (ca 65 kr)

GeekTool låter dig fästa information i form av text, bilder och filer på ditt skrivbord. Information som uppdateras dynamiskt och som blir ett mellanliggande lager mellan din skrivbordsbakgrund och dina ovanpåliggande ikoner.

Det kan till exempel röra sig att visa information om ledigt RAM-minne, hårddiskutnyttjande, en väderrapport för morgondagen, kommande möten eller varför inte bara tid och datum. Och så kanske information om vilken låt som spelas.

GeekTool har sedan tidigare integrerat fint med iTunes, medan det har funnit brister i integrationen mot populära streamingtjänsten Spotify. Dessa är nu ur världen och med hjälp av nedanstående script kan du enkelt visa världen och dig själv vilken låt som rullar i bakgrunden:

DATA=$(osascript -e 'tell application "System Events"
    set myList to (name of every process)
end tell
if myList contains "Spotify" then
    tell application "Spotify"
    if player state is stopped then
    set output to "Stopped"
    else
    set trackname to name of current track
    set artistname to artist of current track
    set albumname to album of current track
    if player state is playing then
    set output to trackname & " | " & artistname & " | " & albumname & "new_line" & "Playing on Spotify | "
    else if player state is paused then
    set output to trackname & " | " & artistname & " | " & albumname & "new_line" & "Paused | "
    end if
    end if
    end tell
else
    set output to "Spotify is not running"
end if')
echo $DATA | awk -F new_line '{print $1}'
echo $DATA | awk -F new_line '{print $2}'

Klistra helt enkelt in ovanstående kod i ett shell-script i GeekTool och sätt uppdateringsfrekvensen till 1 sekund. All done – enkelt och snyggt! Vill du, kan du också översätta termer och justera hur information presenteras.

• GeekTool är gratis och kan laddas hem via Mac App Store.
• Gillade du bakgrundsbilden? Du hittar den här!

Jag använde länge Google Listen men efter att Google slutade utveckla appen så gick jag vidare och körde BeyondPod Podcast Manager ett tag. Dock gillade jag inte riktigt gränssnittet och appen saknade en del vettiga funktioner. Lämnade därför gratisversionerna bakom mig och tog sikte på en premium-app istället, Podkicker Pro. Funktionsspäckad och med ett modern gränssnitt men som tyvärr dras med några irriterande små buggar som gjorde att jag tröttnade. Hängde istället runt lite på olika forum och blev tipsad om Pocket Casts.

Min senaste kontakt med den här appen var för några år sedan och då upplevde jag den inte som speciellt premium. Men sedan tillverkaren Shift Jelly släppte version 4 för ett par månader sedan så har det minsann blivit ordning på torpet!

Pocket Casts är en premiumklient för att organisera och lyssna på podcasts. Lite oväntat så saknar den dock integration med Google Reader, något som normalt är en selling point bland många andra appar. Nu är visserligen Reader på väg bort så kravet på denna typ av integration känns inte lika akut längre, även om en import-funktion hade varit trevlig.

Pocket Casts bjuder istället på en rejäl katalog med podcasts, både svenska och utländska – sorterade efter genre och i topplistor. Och om inte det räcker så kan man givetvis klistra in adressen till sin favoritpodcast.

Vidare bjuder appen på bakgrundssynkronisering och automatisk nedladdning av nya podavsnitt. Den hanterar videopodcasts och klarar av variabel uppspelningshastighet utan krav på tredjeparts-plugin. En annan riktigt trevlig feature som Pocket Casts bjuder på är synkronisering mellan olika enheter. Det vill säga att du som använder flera enheter kan vara lugn – appen synkar dina prenumerationer, dina spellistor och din uppspelningsposition!

Kort och gott så är Pocket Casts en riktigt kompetent podcast-app med några unika features som gör att den sticker ut från mängden. Gränssnittet är tydligt, modern och utan ett massa extra lull-lull. Själva spelaren har rejäla kontroller så att du kan hantera den på språng, och egentligen hittar jag inget att klaga på. Så har du behovet och ett par tior över så ge den en chans!

Och sitter du med en iPhone och har läst ända hit så har jag goda nyheter… Shift Jelly har lovat att en iPhone-klient också är under utveckling!

Kanske råkar du oavsiktligt ta bort en mapp med bilder eller så kanske din hårddisk helt enkelt kraschar. Har du en extrem otur så blir din dator stulen och i värsta fall kanske hela huset brinner ner. Skräckscenarion så klart men tyvärr existerar dem. Förmodligen skulle du överleva utan din data men det skulle kanske vara en känslomässig katastrof eller bli dyrt i form av tid för återskapande av dokument och andra viktiga filer.

Och för att belysa det här problematiken så är den 31 mars utnämnd till World Backup Day. Så är det någon gång under året som du verkligen ska ta dig i kragen och säkerställa dina backuper så är det i dag!

Backup?

Att skriva alla gamla fotominnen till en DVD-skiva och lägga den i skrivbordslådan och sedan göra plats på hårddisken genom att ta bort bilderna därifrån är knappast att klassa som backup. En backup är en kopia av något. Inte att lagra viktiga filer i original på en USB-disk, DVD-skiva eller i ett bankfack.

Det finns en enkel regel när det gäller backup. Ha alltid en lokal kopia av din viktiga data och därutöver en kopia på annan fysisk plats, om den värsta av olyckor skulle vara framme. Det spelar ju faktiskt ingen roll om du har en skiva med kopior av alla bilder i skrivbordslådan om huset skulle brinna ner. Sorgligt men sant.

Vad göra?

Om du inte har några större mängder data som du behöver backa upp så kan du till exempel bränna en DVD-skiva och lägga på kontoret, hemma hos föräldrarna eller i ett bankfack. Passa på att bränna ytterligare en som du förvarar hemma hos dig själv. En DVD-skiva är visserligen inte ett media som håller i all evighet utan kan nötas av tidens tand, precis som all annan lagring. Men rätt förvarad och hanterad så håller den länge. Tills den dagen då du inser att DVD-läsare inte längre går att få tag på…

Ett annat alternativ är att användas sig av en extern hårddisk, exempelvis USB-ansluten eller varför inte en nätverksbaserad dito. Fördelen med externa diskar i dag är att de är relativt billiga, små och lätta att flytta. Begränsningen i båda dessa förslag är dock att du måste komma ihåg att bränna ut den där skivan när ny viktig data tillkommit eller hämta hem den där USB-disken från grannen, plugga in och kopiera ut allt du vill ha backup på.

On-site och off-site

Därför vill jag slå ett slag för webb-baserad off-site lagring. Jag har tidigare skrivit om en tjänst som jag prenumererar på som heter Crashplan och som flera gånger per timme scannar igenom din dator och anslutna diskar efter förändringar och helt enkelt kopierar alla dessa till en backupdestination utanför ditt hus. Smart!

Nu är Crashplan på intet sätt unik. Det finns flera liknande tjänster för olika behov och plånböcker. Men konceptet är likväl bland det bästa som finns att tillgå i dagens läge när det gäller backup. Tjänsten erbjuder nämligen förutom möjligheten att backa upp all din data till ”molnet”, även möjligheten att backa upp densamma till en mapp i ditt nätverk eller till en vän som utnyttjar samma tjänst.

Så med en kombination av lokal backup (on-site) för snabb återläsning och backup till annan fysisk plats (off-site) för högre säkerhet så kan du känna dig så säker det går.

Hur kommer jag igång?

Om du inte vill gå all-in och köra igång med molnbaserad backup på direkten så finns det ändå ett par saker du kan göra lokalt för att säkra din data.

Windows 8 till exempel, kommer med ett inbyggt backupprogram som heter File History. Programmet låter dig backa upp filer till extern disk. Kör du istället Mac så innehåller OS X den lättanvända backuptjänsten Time Machine som gör i det närmaste samma sak. Ingen av tjänsterna kostar och skapar backuper i ditt lokala nätverk eller på anslutna enheter. Ett stort steg i rätt riktning om du ännu inte fått tummen ur och satt upp en backup.

Testa att återläsa backup!

Om olyckan ändå är framme då? Det spelar egentligen ingen roll hur mycket krut du lägger på att säkra din data med backuper till höger och vänster – så länge du inte regelbundet testar att återläsa backupfiler.

Backupen må vara en försäkring för dataförluster men det vill till att fallskärmen verkligen vecklas ut när du drar i snöret, så att säga. Så till dig som känner att du redan har full koll på dina backupjobb, använd World Backup Day till att teståterläsa data för att på så sätt säkerställa hela flödet.

Kan vi nu tumma på att du faktiskt ser över dina backupbehov i dag? ”Det drabbar aldrig mig”-mentaliteten och ren slöhet har gjort många ledsna och det vill vi gärna undvika. Jag har själv gjort misstaget att strunta i att ta backup och blev i samband med en hårddiskkrasch av med en stor samling egenproducerad musik för ett antal år sedan. Jag förbannade mig själv länge för det och bestämde mig sedan att det aldrig skulle behöva hända igen. Så ta ett råd från en stackare som vet vad han talar om. Ta backup. Nu! Tummis?

Wicked Audio Evac heter modellen som jag fått möjligheten att testa. Det huvudsakliga materialet i dessa lurar är plast med en metallbygel klädd i tyg. Kåporna är vikbara och halvtäckande och från var och en av dessa löper en flätad ljudkabel.

Spontant upplever jag att kåporna är lite för små. De är förstås inte byggda för att vara heltäckande men hade gärna fått vara något större för att sitta riktigt skönt. Och då har jag inte några onormalt stora öron.

Ljudet då?

För att testa ljudet i dessa hörlurar så har jag under en tid nött ett ganska brett urval av musik för att försöka få en nyanserad bild över hur de påverkar ljudet. Den djupa basen i Evac är riktigt bra men den tar relativt mycket plats och jag upplever att diskanten får stryka aningen på foten på grund av detta. Vissa detaljer blir helt enkelt svåra att urskilja när basgångarna kommer smygande. Dock inte alls dåligt men även ett otränat öra kan reagera på det.

Jag har också tuggat mig igenom några timmar podcasts och här funkar Evac-hörlurarna faktiskt riktigt bra. Jag upplever Evac som en allround-hörlur som absolut inte backar för att leverera lite tung bas där det behövs. De isolerar bra åt båda håll och känns bekväma.

Wicked Audio har attityd och är inte rädda för att sticka ut. Evac-designen andas retro och är militärinspirerad. Lurarna är relativt lätta men räkna med svettiga öron efter någon timmes användande. Jag hade också gärna sett att man designat dem så att det bara behövdes audiokabel från en av kåporna istället för som nu, från båda. Det blir helt enkelt mycket lättare trassligt med en sladd från varje.

På det stora hela upplever jag Wicked Audio Evac som en riktigt trevlig lur. Den kanske inte ser mycket ut för världen men bjuder som sagt på rejält bastryck och hyfsad detaljrikedom.

Lurarna finns i färgerna grönt, svart och vitt och med en prislapp på strax över 500 kronor så upplever jag att man får valuta för pengarna.

• Wickedaudio.com

Och det är här som det börjar bli intressant. Vi smartphone-intresserade lever nämligen i spännande tider just nu. Förutom giganterna Apple och Google med sitt iOS respektive Android så hittar vi även Microsoft med självklara Windows Phone. Men det tar inte slut där… För sedan några veckor tillbaka så är också Canonical med på tåget med sitt Ubuntu som numera finns att ladda ner för utvalda Android-telefoner. Och välkända företaget Mozilla som bland annat står bakom webbläsaren Firefox utmanar nu med Firefox OS, fast då på dedikerad hårdvara.

Givetvis finns det även en uppsjö andra mobila operativsystem som jag medvetet inte nämner då jag inte anser att de tillför till upplevelsen som de ovan nämnda. Men poängen är att vi går mot en framtid där vi kan välja operativsystem till våra mobiltelefoner, vilket så klart är positivt.

Lika väl som vi har kunnat välja vilket operativsystem vi vill installera på våra datorer så länge jag kan minnas så kommer nu möjligheten även till smartphones. Och konkurrens på den marknaden behövs. Dels för att innovera och driva mjuvaruutvecklingen framåt, dels för att pressa priserna för smartphones.

För mig känns det naturligt att kunna välja vilka operativsystem jag vill köra på min hårdvara, oavsett om den är en mobil enhet eller en dator. Vad anser du om framtiden kring mobila operativsystem? Vilket operativsystem är du mest intresserad av och varför? Kommentera gärna!

Men tro det eller ej, det har runnit en del vatten under broarna sedan dess – och både touchskärmar och pekpennor har kommit en bra bit i utvecklingen.

För ett tag sedan fick jag en Bamboo Stylus Pocket tillsänt mig från väletablerade Wacom – företaget som framför allt gjort sig kända för sina högkvalitativa ritplattor. Jag måste erkänna att jag var något skeptisk till en början, då det trots allt var sex år sedan jag senast behövde ta i en stylus. Mitt liv med först iPhone, sedan iPad och vidare till Googles Nexus-telefoner och även surfplattan Nexus 7 har inte direkt gjort mig beroende av någon pekpenna. Högkvalitativa kapacitiva skärmar, tydliga gränssnitt plus det faktum att jag egentligen inte använt någon av enheterna till något som skulle kunna kräva en stylus har helt enkelt gjort att jag sluppit, för att uttrycka mig något slarvigt (och orättvist.)

Därför var med blandade känslor som jag började arbeta med Wacoms minsting i Bamboo Stylus-familjen. För ”vanlig” navigering känns den mest överflödig och jag upplever inte den heller som speciellt responsiv. Men när jag startar upp appar som SketchBook Pro for Tablets eller Skitch på min ASUS Nexus 7 så blir känslan faktiskt lite annorlunda.

Plötsligt låter den mig återfå den kontroll som jag tappar så fort min fingerspets försöker teckna eller skissa någonting. Med mindre anläggningsyta skyms sikten minimalt och jag får helt enkelt bättre kontroll med en stylus än med mina fingrar. Ingen rocket science egentligen, men det är inte förrän man börjar ta handskrivna anteckningar eller teckna någonting på sin surfplatta som man inser den uppenbara fördelen med en stylus.

Den uppenbara nackdelen med en stylus som jag ser det, är att det är ännu en pryl att släpa med sig. De enheter som har inbyggd hållare för en stylus, exempelvis Samsungs Galaxy Note-serie, har förstås fördelen av att användaren kan peta in sin stylus i enheten när den inte används. Med en separat stylus blir detta förstås omöjligt och man får istället ha den liggande löst i väskan eller fickan med risk att repa bildskärmen på sin telefon eller tablet.

Wacom har gjort vad man kan för att komma tillrätta med det här problemet. Just minstingen Pocket som jag testat går nämligen att skjuta ihop och blir på det viset dryga 4 centimeter kortare. Den passar således betydligt bättre i fickan. Därtill skickar Wacom med förutom en extra spets och några färgglada ringar även en pennhatt med en snodd som du kan plugga in i din enhets freestylejack, förutsatt att du inte har några lurar anslutna förstås. Fortfarande inte en bra lösning men helt klart bättre än inget då stylusen finns nära till hands – men med risk att repa.

Nu var ju detta inte tänkt som någon recension på något vis. Främst med tanke på att mina erfarenheter kring just den här sortens produkter är allt annat än tillförlitliga. Det är blott mina personliga tankar och reflektioner – helt utan möjlighet till jämförelser, produkter emellan. Allt jag kan konstatera är att en stylus faktiskt är att föredra när man arbetar med just handskrivna anteckningar och skisser på framför allt en tablet. I övrigt är den bara i vägen.

Känslan påminde om den jag fick när jag packade upp min gamla iPhone 4 då det begav sig. En sobert blank svart smartphone inkapslad i glas från fram- till baksida. Ett fragilt men ändå robust intryck som kändes helt rätt när jag för första gången lyfte upp den ur sin förpackning.

Nexus 4 tillverkas som bekant av LG och kan vara den mest välbyggda Android-baserade telefon jag sett hittills! Den andas kvalitet rakt igenom, den är vridstyv och den dras inte heller med några gnisslande plastljud. Dock skall man vara medveten om att Nexus 4 inte erbjuder användaren att på ett enkelt sätt komma åt batteri som i föregående modeller. Här är det istället baksidan i ett enda stycke och tillverkad i glas, som visserligen går att ta bort med lite pill men som hjälper till att ge den här luren det gedigna intryck som den utstrålar.

”En stilstudie i sobert, gnistrande svart.”

Telefonens kanter håller istället en matt finish, i ett material som närmast kan beskrivas som en blandning av plast och gummi. Det gör att den annars ganska hala Nexus 4 ligger riktig bra i handen.

Tittar vi sedan på telefonens framsida så möts vi av en 4,7 tum blank skärm med ordentligt mycket bättre färgåtergivning, kontrast och ljusstyrka än föregångaren Galaxy Nexus. Skärmen upplevs också som ordentligt responsiv, helt klart i klass med iPhone som ju är något av en måttstock när det kommer till responsivitet.

Men det som får Nexus 4 att verkligen skina är förstås den optimerade mjukvaran – Android 4.2 eller Jelly Bean. Killarna och tjejerna borta på Googles Android-avdelning har verkligen lagt manken till för att göra upplevelsen så mjuk och smidig som möjligt i och med Project Butter som kom i samband med uppgraderingen till Android 4.1, där man hade finjusterat rejält för att ge Android ett mer polerat intryck. Att systemet därutöver också körs i 60fps gör ju inte saken sämre.

För den som eventuellt missat det så tål det att återigen nämnas att Nexus-serien är, och har alltid varit Googles referensmodell. Den modellserie som Google själva använder för att utveckla och testa nya Android-versioner emot. Därmed en optimerad och kontrollerad upplevelse av Android, utan att massa lull-lull pålagt i gränssnittet från till exempel Samsung, HTC eller andra. Utan just så som Google anser att Android ska se ut i sin renaste form.

Men givetvis är Nexus 4 inte bara packad med optimerad mjukvara. Åh nej, det finns bra med kräm under skalet också, i form av en fyrkärnig Snapdragon S4 Pro CPU som klockar in på 1.5GHz och inte mindre än 2GB arbetsminne.

”Det undgår ingen att Nexus 4 är en premiummobil.”

Lägg därtill en skärmupplösning på 1280×768 pixlar och du tittar på en skärm med pixeltäthet på 320ppi och en extremt bra skärpa.

Det är förresten ganska intressant att Google valt att snäppa upp specifikationerna såpass mycket som man gjort med Nexus 4. Tidigare Nexus-telefoner har alla legat någonstans i mellansegmentet, men nu har man alltså siktat lite högre än så, vilket är kul. Att man dessutom förpackat den i ett premiumskal och prissatt den såpass aggressivt som cirka 4300 kronor i dagsläget visar att man satsar på en bredare marknad än den lilla skara entusiaster och utvecklare som tidigare sprungit omkring med luren i fickan. Kul för Nexus-serien men kanske tappar den i och med detta lite av sin exklusivitet – ungefär som när iPhonen gick från att vara det nya svarta till att ligga i var mans ficka.

Nåväl, för att summera det här så är jag genomgående riktigt nöjd med min Nexus 4 efter en dryg månads användning. Jag upplever batteritiden som bra, snäppet bättre än på min gamla Galaxy Nexus och trots att jag kör en del appar i bakgrunden så finns det hela tiden gott om ramminne ledigt.

Kort och gott så är Nexus 4 en telefon jag verkligen kan rekommendera dig att känna på. Den är värd pengarna!

Foto av Moridin_

Många använder tyvärr alldeles för simpla lösenord som är lätta att knäcka för en illvillig. Det kan till exempel vara husdjurets namn eller personnumret på sonen eller dottern. Lätt att komma ihåg men även lätt att knäcka.

Det är också vanligt att man använder samma lösenord till flera tjänster. Något som absolut inte rekommenderas då det verkligen sätter säkerheten på spel.

Det optimala är förstås att använda sig av ”starka” lösenord innehållande gemener, versaler, siffror och specialtecken och att byta dessa relativt ofta. OCH dessutom använda olika lösenord till olika webbtjänster, mailkonton och liknande.

Självklart kan det dock i praktiken vara omöjligt att komma ihåg vilka lösenord som gäller var om man inte har ett system för det. Men hjälp finns att få. Det finns i dag en uppsjö av program på de allra flesta plattformar som hjälper dig att komma ihåg dina lösenord.

Därför vill jag tipsa dig om följande länkar:

• Här är mobilapparna som håller koll på dina lösenord
• How secure is my passsword – testa lösenord här
• Losenordsbytardagen.se