Det brukar hända någon gång per år – att jag snöar in på nåt gammalt datorspel.

Ett spel som jag alltid ser mig själv återkomma till, är onlinerollspelet Lord of the Rings Online. Det brukar alltid hända under de mörka höstmånaderna att jag lägger mer tid än jag kanske borde på spelet. Gärna flera timmar om dagen, när möjligheten uppenbarar sig.

Som ett stort fan av Peter Jacksons filmatisering av historien så älskar jag att förlora mig några timmar i The Shires skönhet, besöka Rivendell eller bara knacka lite orcher i Morias gigantiska grottsalar.

Lord of the Rings Online, eller LotRO som det förkortas, är egentligen det enda onlinespelet jag spelar – alla kategorier. Visst, jag har provat Eve Online, Guild Wars och World of Warcraft men inget av dem fångade min uppmärksamhet alls. Däremot har jag historiskt sett lagt en hel del tid i både Lineage II och dessutom i Vanguard. Men inget onlinerollspel kan i mina ögon mäta sig med den slukande miljö som LotRO erbjuder.

Jag nämnde ju ovan att detta är det enda onlinesrollpelet jag spelar. Men det är dessutom det enda onlinespelet jag spelar. Jag spelar alltså inte Battlefield-spelen online. Jag spelar inte heller Call of Duty på nätet. Eller några andra spel heller för den gången. Även om jag äger en hel drös spel som har stöd för onlinespel.

Jag vet egentligen inte riktigt varför det har blivit så. Jag spelar mer än gärna i LAN – helst då i cooperative mode men är inte alls främmande för att tävla i bil- sport- eller andra multiplayerlir. Men de stora öppna spelservrarna för fps-pangare skrämmer mig nog lite grann – kanske mycket för att jag inte engagerat mig i att bli riktigt bra i något spel, och därför får spö så fort jag sticker in mitt tryne på spelplanen.
I Lord of the Rings Online är man mer skyddad eftersom spelet inte tillåter pvp (player vs player) mer än i för detta avsedda zoner. Man får istället i lugn och ro lära känna miljöerna, utveckla sin karaktär, sina färdigheter och koncentrera sig på handlingen och känslan av att få befinna sig i denna massiva onlinevärld.
Nu betyder inte detta att jag på något sätt att jag undviker att ta konflikter och utmaningar i onlinevärldar, bara att jag nog hellre utmanar mig själv.

Hur är det med dig, spelar du dator- eller tevespel online? Eller tillhör du dem som helst lirar i ensamhet eller bara med nån vän då och då? Är du en social spelare eller utmanar du helst dig själv? Är du en vinnarskalle som kastar dig handlöst ut i varje ny multiplayerupplevelse du kommer över eller fokuserar du dina ansträngningar på CS eller nåt annat pvp-lir?

Kommentera!

God kväll. Idag har jag spenderat mer eller mindre hela dagen framför datorn på hemmakontoret, där jag lirat Lord Of The Rings Online med min polare Lundberg. Kul att spela ihop med nån som man känner. Vi känner varandras spelstil väl och vet exakt vad och när saker och ting behöver göras för att vi ska få flyt i spelet när vi lirar ihop.

Som sagt så har jag suttit här mesta delen av dagen och det är inte utan att man har liiite dåligt samvete för att man inte varit vidare social eller hunnit med att göra något annat (förutom att jag har varit ute och skottat ett par gånger). Men är det långhelg så är det, och en speldag kan man vara värd emellanåt. Men i morgon börjar allvaret igen – jobb! Fast det känns ganska bra med tanke på att det är den 25′e i morgon = LÖN! Jippie!!

Installerade Lord of the Rings Online: Shadows of Angmar igår igen och satte igång att lira en 3-4 timmar. Hur kul som helst! Tog upp kampen med min Champion som jag började skapa då spelet släpptes för snart ett år sen. Sedan dess har det ju hänt en del. 2 expansioner är ute, och en tredje (book 12) är på gång i nästa månad. Frågan är om det räcker för att hålla intresset uppe den här gången, eller om det är nyhetens behag…