På väg.

Jag susar fram genom norrländska landskap. Genom små bruksorter längs vattnet som en gång i tiden varit industrialiserade, men nu bara ses som en parentes i historien. Blå skyltar med ortnamn flimrar förbi utan något, i mitt tycke, mellanrum. Naturen är bedårande vacker och snön ligger vit över landskapen. Längs vägen ligger drivorna meterhöga. Mest skitiga efter all den tunga trafik som fortfarande mullrar fram.

Högakustenbron tornar plötsligt upp sig i horisonten. Detta imponerande byggnadsverk. Denna mastodont-koloss som reser sig mot himlen i kvällssolen i den annars så orörda norrländska miljön. Snart framme nu…

Några mil till. Känns som tiden har stått still på många av de platser jag passerar. Platser från svunna tider. Orter som någon gång betydde något mer. Timmerbilarna dånar förbi.

Oj, ett rödljus. Och jag är framme…

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *