Hälsa för helvete!

Igår när jag rattade husbil så slog det mig plötsligt att man förväntas hälsa på alla husbilsägare man möter. Är inte det lite konstigt?

Ungefär som att, här är vi – lite bättre än alla andra. Vi håller ihop och hälsar på varandra men inte på någon annan.

Detsamma gäller ju ägare av gamla veteranbilar, amerikanska bilar, motorcyklister och Harley Davidson-åkare. De senare hälsar inte om du inte själv kör HD. Detsamma gäller förstås för hundägare, lastbilschaufförer, framförare av linjebussar samt skäggiga män. Vidare kan vi notera att båtfolk även hälsar på varann på sjön, men äger du segelbåt hälsar du inte på motorbåtsfolk, utan bara på dina jämlikar.

Bilsemestrar man svenskreggat i utlandet (låt oss säga sydöstra Frankrike) och möter eller kör om ett annat svenskregistrerat ekipage så vinkas det även glatt.

Hur är det då med andra minoritetsgrupper? Dykare, hälsar dem på varandra? Bartenders och silikonpumpade blondiner? Vet du?

Kort och gott – minoriteter hänger ihop. Har jag glömt någon?

8 kommentarer

  1. Vi är ju hundägare, vi hälsar väl på dem vi möter? Man möter samma hundar och ägare varje dag så är det ju fånigt att inte hälsa. Men husbilar, MC och sånt kanske inte är samma varje gång. Så det tycker jag är mera fånigt att hälsa. Än på personer man möter varje dag. Men det är väl en oskriven regel att hälsa – även om man inte känner varandra.

  2. Alltså, själva grejen är ju att man de här människorna hälsar på likasinnade som de möter på vägarna, men inte på ”vanliga”. I find that funny!

  3. Om man kör en amerikansk veteranhusbil som kräver c-körkort. då blir det jävligt jobbigt att hälsa på alla. om man dessutom har en hund i baksätet kan man lika gärna sitta med handen uppe hela tiden 😉

  4. Jag har kört hoj i snart 30 år. Första halvan körde jag engelskt och andra halvan har jag kört Harley-Davidson. Förr hälsade alla på mc på varandra. Det handlade delvis om överlevnad. Rätt som det var stod man ju i diket med rasad hoj och då fick man ingen hjälp av någon om det inte var en annan motorcyklist. I dag är motorcyklarna pålitligare vilket har medfört att sådana som aldrig skulle ha klarat av att hålla en hoj på vägen för 30 år sedan har börjat åka mc. Vi har helt enkelt blivit så många att vi inte är någon minoritetsgrupp idag. Dessutom har ”olika typer” av motorcyklister inte så mycket gemensamt längre. Som Walle säger får man ju sitta med en hand uppe hela tiden. Vi i ryggmärkesklubbarna hälsar fortfarande på varandra och personligen förespråkar jag fortfarande den gamla stilen. Jag har dock ett undantag: Jag hälsar ALDRIG på dom som bär lysgula muppvästar!

  5. Tjena Patrik!
    Det ligger nånting i vad du säger, alltså att det var annorlunda förr, när motorcyklister tillhörde en minoritet. Men säg mig, visst är det fortfarande så att HD-åkare inte hälsar om på dig om du kör japanskt?

    Ta det lugnt på vägarna!
    Vi hörs.

  6. Hej.
    Det kanske är och har varit så ibland i vissa kretsar, men jag tror det där är mest en myt. På 70-talet var det väldig ”anti-japs”-stämning särskilt i amerikanska mc-tidningar. Easyrider, Iron Horse, Outlaw Biker och allt vad de hette, delvis på grund av att Japan varit USA:s fiende i världskriget, men också pga att många ansåg att lågkonjunkturen i USA till stor del berodde på att japanska företag manövrerade ut amerikansk industri. På samma sätt anser många engelsmän att den brittiska motorcykelindustrin slogs ut av de nya japanska mc-märkena. De där åsikterna togs väl över av den tidiga svenska bikerrörelse för det var ju till stor del de där tidningarna man läste och modellerade sin bikerimage efter, men i sverige var det nog inte så allvarligt menat utan mer ett sätt att retas. Jag har nog aldrig sett någon sådan mobbing åt det hållet. Däremot har jag sett motsatsen. DVS att motorcyklister som kör japanskt pekar finger åt Harleyåkare och säger: ”Vi är justa knuttar – det är dom där som är kriminella!”
    Personligen tycker jag att japanska motorcyklar är ganska tråkiga (i alla fall i originalutförande) och inte riktigt min grej, men det betyder ju inte att jag ser ner på de som gillar dem eller åker japanskt. Massor av mina vänner åker, eller har någon gång åkt japanskt. I och för sig har de flesta med tiden ”bytt upp sig”, men det är ju personen som är viktig – inte vad han kör för motorcykelmärke.
    I dag tror jag kanske också att det är mer vilken typ av hoj man har och inte vilket land den kommer ifrån. ”Dom bakåtlutade hälsar inte på pungåkarna och vice versa.” Som jag skrev innan brukar jag dock hälsa på alla utom de med muppväst.

    Ha det!

  7. Hallå igen Patrik, och stort tack för dina klargöranden. Tror att jag börjar få kläm på den delen av bikerkulturen nu!
    Det är intressant när man tänker på det. Man lär sig någonting nytt varje dag.

    Ha det fint, och tack ännu en gång!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *