En tanke om Operation Flashpoint: Dragon Rising.

Jag köpte stridssimulatorn Operation Flashpoint: Dragon Rising på OnOff i Halmstad igår, när jag ändå var på väg hem från Laholm. 499 spänn. Onödigt dyrt, men so what. Jag hade råd!

Installerade det igår kväll och har nu kört drygt 1½ timme och jag har blandade känslor! Det är ett bra spel, inget snack om det. Dock känns grafiken plottrig och det finns inga direkta grafikinställningar att göra, förutom antialias och upplösning. I övrigt verkar spelet sköta resten självt. Tyvärr – eftersom man som hardcore gamer älskar att dra i alla reglage själv för att maximera upplevelsen. Jag vill maxa den ännu mer!

Anyways, känslan man fick från forna Operation Flashpoint infinner tämligen omgående i den här ”uppföljaren”. Dock känns det inte lika mycket som en simulator som det första spelet, utan mer som ett vanligt krigsspel. Skillnaden mot närmaste konkurrenten ArmAII är trots allt ganska stor. Dock känns Flashpoint 2 mer stabilt och färdigt och det flyter på bra. Kontrollerna funkar också bra, och jag gillar verkligen nytänket bakom det nya kommandosystemet som man styr med WASD-tangenterna. Funkar mycket bra och känns kraftfullt!

Jag har inte hunnit köra mer än första uppdraget ett par gånger ännu, så jag vill inte uttala mig för kritiskt ännu. Min uppfattning kan ju ändras, eller åtminstone justeras, alltefter spelets gång!

Har du lirat Operation Flashpoint: Dragon Rising? Vad tyckte du? Vad var bra/dåligt? Har du lirat originalet? Kommentera mer än gärna!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *