Hittat i realådan: Alan Wake.

Häromveckan var min gode vän Lundberg och jag på Media Markt i Borås och shoppade lite födelsedagspresenter till min flickvän. Då plötsligt fick jag se att Xbox 360-spelet Alan Wake fanns i en realåda för endast 149 kronor. Givet köp, tänkte jag och grabbade det sista exemplaret.

För oss som följt utvecklingen av Alan Wake från finska spelstudion Remedy, har resan varit lång och vägen krokig. Efter att de släppte Max Payne 2 år 2003 så började man slipa på nästa projekt – Alan Wake. Spelet visades för första gången år 2005 men släpptes inte förrän sommaren 2010, fem år senare.

Spelet mottog blandad kritik. Det var tokhypat av spelare världen över, mycket på grund av att de var ”utvecklarna bakom Max Payne” som gjorde det. Åren som gått verkade ha hunnit ikapp utvecklarna och man ville nog betydligt mer med Alan Wake än man till slut lyckades fylla det med. Därför hamnade det snabbt i reahyllan tillsammans med andra obskyra titlar. Men för 149 spänn var det ingen tvekan för min del. Tre öl kan det väl vara värt!?

Så igår knäppte jag igång min Xbox 360 och sparkade igång Alan Wake för att ta denna psykologiska action-thriller på en premiärtur…

Man ikläder sig alltså rollen som succéförfattaren Alan Wake, som fått skrivkramp och åker iväg på semester med sin fru för att komma bort från storstan ett slag. Alan plågas av mörka drömmar och den idylliska lilla byn vid sjön dit de rest, döljer en minst lika mörk ondska. På nätterna viskar skogarna och människorna som på dagen är vänligt sinnade förvandlas till väsen. Eller är allt bara en mardröm?

Spontant liknar jag Alan Wake-storyn lite vid gamla klassikern Alone in the Dark och även tidiga Resident Evil-titlar, vilka jag spelade med stort intresse. Spelet drivs fram av en mörk story som kantas av referenser till filmer, böcker och författare vilket är ett kul grepp.

Ännu så länge har jag spelat max en timme in i spelet och det känns dock lite repetitivt och linjärt trots de stora miljöerna. Storyn driver dock på relativt bra men det är inte speciellt varierande och detta är förmodligen den främsta orsaken till att Alan Wake fått ett ljumt mottagande. Atmosfären är dock klockren och både ljud och grafik håller riktigt hög kvalitet och hjälper spelet att ge dig den där rätta stämningen, som ibland blir så otroligt påtaglig att man hoppar till i soffan.

Så trots kritiken mot spelet så har jag ändå gott hopp om att orka spela igenom det och känna att jag inte har kastat iväg min tid.

Vad tycker du om Alan Wake?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *