Recension: Google Galaxy Nexus.

Det är nu snart två år sedan Google lanserade sin första mobiltelefon, Nexus One. Telefonen som världen över hamnade i utvecklares händer och som avgjort gjorde stor inverkan på hur ekosystemet Android ser ut idag. För Android har minsann vuxit upp.  Från dåvarande version 2.1 har det hunnit hända en hel del.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg…

HTC som tillverkade hårdvaran i Nexus One i karaktäristisk HTC-design, petades ner som partner i och med släppet av andra generationens referenstelefon från Google, Nexus S. Telefonen släpptes i december 2010 och levererades med Android 2.3.6, kodnamn Gingerbread.
Bakom hårdvaran denna gång stod Samsung med ett lite nytt designtänk som inkluderade en svart framsida helt täckt av glas i kurvad konkav form.

Alla goda ting är tre.

Nu är det dags igen för en ny Nexus-telefon. Återigen har Google joinat upp med Samsung och i dagarna har man släppt Galaxy Nexus.

Namnet skvallrar om att den senaste generationen av Nexus-telefonen lånat friskt från Samsungs omåttligt populära Galaxy-serie samtidigt som den har den rena, orörda Android-upplevelsen så som Google själva hade tänkt sig den.

Den tredje inkarnationen bjuder också på ett kärt återseende, nämligen den lätt rundade designen – även om det denna gången inte är fullt så påtagligt som på föregångaren Nexus S.

Utsidan.

Låt oss börja med utsidan. Det du kanske först lägger märke till hos nya Galaxy Nexus är den enorma skärmen på 4,65 tum som pryder den helsvarta framsidan som för övrigt är täckt i förstärkt glas. Vänder man sedan på den knappt 9,5 millimeter tunna skapelsen så möts en baksida i ruggad plast som gör att telefonen ligger väldigt bra i handen. Upplevelsen är sådan att den leder mig att tro att det är någon typ av gummiblandning i plasten på telefonens baksida. Otroligt behagligt och en enorm skillnad mot min tidigare iPhone 4 och för den delen min Google Nexus S.

Vi hittar en freestyle-plug i lurens underkant, alldeles bredvid microUSB-kontakten för laddning. I övrigt ses bara en dockkontakt på telefonens högra sida för tillbehör så som bordsdockor, bilhållare med mera.

Baksidan är löstagbar och bakom luckan hittar vi ett utbytbart batteri med inbyggd NFC-antenn och plats för ett vanligt SIM-kort. Inga micro-SD kort här inte. Men telefonen bjuder å andra sidan på antingen 16 eller 32GB lagring beroende på vilken version du väljer.

Insidan.

När vi ändå börjar glida över på hårdvarans insida så kan vi notera att kameran är en 5-megapixlare med LED-blixt som tar okej bilder på sin höjd. Automatisk autofokus och även stöd för att via touchskärmen peka ut fokuspunkten. Videoinspelning med zoom tillåts i FullHD-upplösning (1080p.) På framsidan sitter en 1,3 megapixelkamera, tänkt för videosamtal.

En positiv överraskning gällande kameran är att den vad Google kallar ”zero shutter lag”, det vill säga att den tar bilder otroligt snabbt. Detta funkar faktiskt förvånansvärt bra i praktiken och man kan med lätthet bränna av en tre-fyra bilder på en sekund genom att snabbt peta på skärmen. Imponerande!

Går vi djupare ner i hårdvaruspecifikationerna hittar vi en dual core processor på 1,2GHz och ett arbetsminne på 1GB. Vi hittar för övrigt som jag nämnde tidigare, ett NFC-chip och dessutom accelerometer, gyro, kompass, proximity- och ljussensor samt en barometer!

När det gäller batteritiden så känns den spontant något bättre än på föregångaren. Efter knappt en vecka så väljer jag ändå att ladda en gång per dygn, men då upplever jag att batteriet inte är på samma låga nivå på min Nexus S med ungefär samma appar igång i bakgrunden. Batteriet ligger på1850mHa, vilket är något högre specat än tidigare. Men som med vilken smartphone som helst, förvänta dig inte att batteriet varar mer än max två dagar vid normal användning.

Android 4.0.

Vi rör oss nu från hårdvaruspecifikationer till något kanske ännu mer intressant i den här telefonen – mjukvaran!

Ice Cream Sandwich är kodnamnet för version 4.0, den senaste releasen av operativsystemet Android. Det är i Android 4.0 som Google gjort slag i saken och bakat ihop kodbas för surfplattor och för telefoner till en och samma version med ett mer konsoliderat och homogent gränssnitt för de båda plattformarna. Mer enhetligt och mindre underhåll med snabbare uppdateringar som följd.

Ice Cream Sandwich är så otroligt mycket mer.

Ice Cream Sandwich är alltså den första enade versionen för både mobiltelefoner och surfplattor. Google, som ju inte direkt är kända för sina väldesignade gränssnitt, har verkligen skärpt till sig och lärt av av Apple när det gäller enhetlighet och designtänk.

Borta är mycket av den fragmentering i Gingerbread (Android 2.3) som gjorde att gränssnittet kändes rörigt och ogenomtänkt. Känslan i tidigare versioner var lite som om de olika teamen hos Google fått egna händer att själva designa utseendet bakom sin lilla modul.

Vad Google också gjort är att man utvecklat ett helt nytt typsnitt kallat Roboto, som pryder alla delar i det nya operativsystemet. Roboto har i och för sig anklagats för att vara ett plagiat av diverse andra olika typsnitt men detta tänker jag inte lägga någon vikt vid. Istället framhäver jag hellre att man lyckats ge ett stilistiskt uttryck åt både gemener, versaler och även åt siffror – rakt igenom hela Ice Cream Sandwich. Ett klart lyft!

Vidare har man piffat till Android från en mängd olika vinklar, utifrån vad användarna har efterfrågat. Till exempel hittar man ett galleri över samtliga widgets och kan förhandsgranska dess storlek på skärmen, vilket är användbart för dem som vill personifiera sin telefon. Man har också lånat en del gränssnittselement från HTC Sense 3.0 och äntligen kan man skapa mappar på hemskärmen à la iOS, genom att dra-och-släppa appar på varandra. Välkommet!

Att navigera runt i en Google Galaxy Nexus är en fröjd, tack vare den kraftfulla dual core-processorn på 1,2GHz och det faktum att gränssnittet nu är GPU-accelererat, alltså att det drivs av grafikkretsen. Att enheten dessutom är bestyckad med 1GB ramminne gör ju inte upplevelsen sämre. Allting flyter på som man kan förvänta sig. Skärmen känns responsiv och ser man till helheten så märks det verkligen att Android har vuxit till sig rejält i och med version 4.0.

Knappt en knapp!

Gamla Nexus S hade fyra stycken touch-knappar under skärmen med vilka man kunde navigera hem, backa, söka och öppna menyer. Dessa är nu helt borttagna och ersatta av tre knappar som integrerats som en del i gränssnittet på skärmen. Dessa är: Backa, hem och aktiva program. Via den sistnämnda av dessa kan man enkelt avsluta program som ligger igång i bakgrunden, alternativt växla mellan öppna applikationer.
Beroende på vilken applikation du kör för tillfället så kan en fjärde knapp bli synlig i gränssnittet, från vilken du kommer åt den aktuella appens inställningsmeny.

Fördelen att införliva navigationselementen i gränssnittet är ju att kunna göra den flexibel, då kontrollerna alltså kan skifta funktion beroende på vad du behöver för stunden, beroende av applikationen så klart.

Slutsats.

Om jag skall ge mig på att sammanfatta min knappt veckolånga erfarenhet av Ice Cream Sandwich och Galaxy Nexus så är jag otroligt positivt överraskad. Jag hade stora förhoppningar på ICS men att det skulle vara en såpass välpolerad upplevelse hade jag inte vågat hoppas på. Dessutom gör den stora och klara Super AMOLED-skärmen ett riktigt bra jobb även om den har svårigheter med att visa vitt så som man är van från LCD-skärmen på min gamla Nexus S. Men detta är något som Samsungs AMOLED-skärmar dras med, tyvärr.

I de allra flesta delar är  både telefonen och mjukvaran en mycket angenäm upplevelse. Luren är lätt utan att kännas plastig. Den ger ett robust intryck och operativet känns polerat och skärmen svarar snabbt på din beröring. Det negativa jag kan hitta är alltså skärmens förmåga att visa vitt korrekt och att kameran inte tar så bra bilder som man kunde vänta sig. I övrigt är Google Galaxy Nexus en riktig toppentelefon i det övre segmentet som jag varmt kan rekommendera till den som vill ha den bästa Android-upplevelsen du kan köpa i dag.

16 tankar om “Recension: Google Galaxy Nexus.

  1. Verkar grym!
    Men som du vet så kör jag utan surf eftersom mitt företag inte tillåter det.
    Om du fick ge en bild av telefonen utan surf… hur skulle du mäta den mot t.ex. en iPhone4 då? 🙂

    1. Hm, om man skulle vända på det och istället säga så här. Hur är en iPhone 4 utan surf? Tänk dig den upplevelsen, nästan lika välpolerad fast ännu mer öppen och med fler möjligheter till att personifiera telefonen. Kanske något sämre kamera i vissa avseenden. Där har du Galaxy Nexus! 🙂

  2. Med tanke på att jag kör en iphone 4 utan surf och känner mig nöjd med sms funktionen och allt runt om kring… dvs airplay, imessage så är jag nöjd! framförallt efter 2 appletv hemma samt en zeppelin air högtalare i sovrummet som kör airplay. fast det mest används med min ipad. sugen på att byta telefon bara… och det lutar mot en android… tokigt men sant!

  3. Trevlig läsning som vanligt!
    Hur funkar skärmens upplösning med olika appar etc? Blir det snyggt eller blir det krystade format eller kantiga former och bokstäver?

    1. Tack Lasse,
      Jag har provat en hel drös appar som fungerat ypperligt på min Nexus S och upplever inga sådana gränssnittsrelaterade problem på Galaxy Nexus. De anpassar sig efter skärmen, helt enkelt! 🙂

  4. Nu har jag gått över från Apple till Android och introducerar Galaxy Nexus till vardagen, än så länge är den mycket omtyckt! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *