Diablo 3 – gamla känslor rostar aldrig.

Hack n’ slash-rollspelet Diablo 3 har varit under utveckling alltsedan 2001, för övrigt samma år som Wikipedia lanserades! Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess men utvecklarna på Blizzard (dåvarande Blizzard North) har valt att gå varsamt fram med utvecklingen av ett av världens kanske mest efterlängtade spel, vid sidan av Duke Nukem Forever förstås.

Men nu så här elva år senare börjar det äntligen dra ihop sig till release och den stängda Diablo 3-betan har körts i omgångar världen över sedan i höstas. Sin vana trogen stressar inte Blizzard ut några speltitlar utan jobbar på tills dess att man är nöjd. Ännu så länge är dock inget släppdatum kommunicerat från officiellt håll men det ryktas om slutet av april. Blizzard själva säger ”våren 2012”, så gissningen är nog inte helt fel ändå.

Vad kan vi då förvänta oss av Diablo 3? Efter succéerna med föregångarna Diablo och Diablo 2 har Blizzard ett arv att förvalta. Man är på ett sätt skyldig att ge alla dem som älskar Diablo-serien sitt lystmäte, samtidigt som man varsamt behöver förnya upplevelsen och göra den fräsch, attraktiv och spännande för dagens unga och lite mer krävande spelare som inte ens var med i matchen när Diablo 2 släpptes för hela tolv år sedan.

Efter att ha ägnat några timmar åt betan som jag fick en nyckel till i fredags (tack Frippan!) så kan jag lugna alla er som varit oroliga för att Blizzard skulle ha förändrat allt för mycket och tagit ifrån Diablo 3 dess ursprung och själ.

Det var med en liten klump av oro i magen som jag startade Diablo 3-betan för första gången. Obefogat visade det sig då man som gammal Diablo-räv genast kände igen sig. Klasserna är fem till antalet (Barbarian, Demon Hunter, Monk, Witch doctor och Wizard) och de har som bekant lite olika specialiteter vad gäller attack, försvar och andra färdigheter. Utöver dessa fem val kan du även välja kön på din karaktär.

Väl inne i spelet kan vi snabbt konstatera att det mesta faktiskt är sig likt, även om Blizzard har finputsat grafiken, adderat snygga ljuseffekter och givit hela spelet ett mer tredimensionellt djup. Grafiken är bra utan att vara överväldigande och ljudeffekterna är så som vi är vana att höra dem – blank metall mot ruttet kött! Musiken är ny men känns ändå bekant, när man nattetid i spelets början rör sig runt i den lilla byn New Tristram som tappert försvarar sig mot ondskan från underjorden som hotar att ta över.

Nere i katakomberna infinner sig genast den gamla härliga Diablo-känslan. De öde korridorerna, de skrapande ljuden och de köttiga striderna man lätt hamnar i när fienden plötsligt attackerar ur skrymslen och från alla håll samtidigt.

Men jag gissar att Diablo 3 främst kommer att tillfredsställa dem av spelarna som tidigare njutit av att få svinga svärd och kasta magier i de tidigare spelen i serien. För nya spelare kan det kanske kännas lite futtigt och repetetivt. Att det inte tillför någonting nytt. Någonting som inte gjorts förut. Ett spel i mängden.

Och det är nog just vad Diablo 3 kommer att bli – ett spel i mängden. Men likväl ett spel som vi gamla Diablo-evangelister kommer att älska, för dess flirtande med våra gamla känslor för genren som spelserien mer eller mindre är synonym med.

Vad är din uppfattning om Diablo 3? Har du haft förmånen att testa betan? Kommentera!

2 tankar om “Diablo 3 – gamla känslor rostar aldrig.

  1. Du får det att låta som om Blizzard North droppade North och blev Blizzard. Blizzard stängde ner hela Blizzard North 2005, ett halvt decennium innan de förstörde min favoritspelfranchise.

    1. Kanske upplevdes det något otydligt, men precis som du skriver så droppade man inte bara ”North” i namnet, utan det var en separat utvecklingsstudio lokaliserad till San Francisco. De stängdes ner då man därifrån inte levde upp till de högt ställda kraven på Diablo III som studion arbetade med. Rätt eller fel är förstås en smakfråga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *