Airbourne!

Håra pojkar

Kvällens låt är för alla oss rockers! Vrid upp volymen och plocka fram luftguran för nu luktar det diesel, öl och pubrock lång väg.

Runnin’ Wild med australiensiska gruppen Airbourne. Starka influenser från AC/DC men snäppet tyngre. Hey, hey, hey!

[youtube width=”480″ height=”385″]http://www.youtube.com/watch?v=d2doAbit148[/youtube]

Poets of the Fall är tillbaks!

Finska rocktrion i Poets of the Fall släpper i övermorgon sitt fjärde studioalbum, titulerat Twilight Theater. Bandet är kanske mest kända för att ha skrivit och framför ledmotivet till datorspelet Max Payne 2.

Finnarna håller relativt högt tempo när det gäller att ge ut plattor och är nu är de alltså tillbaks med en ny! Singeln Dreaming Wide Awake är redan släppt och ger nog en försmak av vad vi kan vänta oss – mer av det härliga sound som fått oss att älska Poets of the Fall.

[youtube width=”560″ height=”340″]http://www.youtube.com/watch?v=f2-HOaIO7Wg[/youtube]

Gött röj med Jävlaranamma!

Jävlar, vilken kväll det blev igår!

Vi var ju tre glada gubbs som träffades hemma hos Walle och laddade upp med lite bolognese, öl och salta pinnar innan det var dags att släpa sig bort till Trägår’n och kvällens spelning med Göteborgs stoltheter i Jävlaranamma.

Väl på plats kunde vi konstatera att ingen annan klubb i Göteborg kan frambringa en så lång kö före klockan 20 på kvällen. Helt galet! En trähäst stod utanför (såg någon hästtransporten?) och hälsade oss välkommen och väl innanför dörrarna så bjöds det på diverse aktiviteter, såsom porrskådning, fnasksminkning och porrsurfning. Som ett enormt barnkalas, dock utan fiskdamm men med desto mer öl och Jäger.

När grabbarna i bandet äntrade scenen började ölglasen swischa förbi öronen åt alla håll i bästa Jävlaranammastil och man blev duschad i öl ett dussin gånger innan kvällen var över. Bandet rev av alla hitsen i rasande takt och vi studsade runt, pekade finger och skrek ”Ut med packet!”, som sig bör på en spelning med kungarna af Göteborg! Dock slutade kvällen lite snöpligt då Robinson-Jörgen blev träffad av en tillbringare i slutet av sista låten. Nån idiot i publiken som tyckte förstås att han var fyndig. Spelningen slutfördes i alla fall och med ölen rinnande i nacken och ner längs benen gick vi och hämtade ut våra jackor. Sångaren Jörgen Schelander däremot, fick åka till sjukan och sy sex stygn i tinningen.

En helt vanlig Jävlaranamma-spelning, med andra ord! 🙂

Peter Apelgren på Ruckmans 2009.

Igår var konsultgänget på Ruckmans och såg finalen av årets julshow med allas vår göteborgare, Peter Apelgren! Andra året i rad som vi är där och ser hans julshow på finaldagen. Knôkat med folk och god stämning. Som vanligt körde vi barhäng framför julbord. Lite mer prisvärt kändes det som.

Anyways, i år var showen upplagd som hans före detta talkshow på Kanal Lokal, Lycka till!
Lycka till i juletid hette showen och det bjöds på en mix av sketcher, allsång, gamla klipp och gäster. Dock var gästerna inte speciellt roliga. Först ut var Ulla Skoog som ju verkligen kan vara rolig. Men inte ikväll. Sen så skiljer väl sig hennes humor en del mot den som Peter Apelgren står för, om du frågar mig.

Näst på tur stod Jenny Silver (f.d. Öhlund) som sjöng lite och passade på att promota sin medverkan i nästa års Melodifestival. Sist men inte minst(!) kom Ebbot Lundberg upp på scen och drog av ett par låtar. Sångaren från Soundtrack of our lives är grymt duktig och vet hur han ska ta plats, även om han i detta sammanhang kändes aningen malplacerad.

Annars var Peters nivå hyfsat hög och jämn. Dock inte alls den intensitet som han bjöd på under föregående år. Kan ha att göra med att han hade ont i halsen, finalkvällen till trots. Sidekickern Stefan Livh hade i år fått en lite mer undanskuffad roll med två trumpinnar i händerna – dessa stod också för hans kommunikation – han sa i princip inte ett ord alltså. Lite synd, för Stefan kan vara riktigt rolig när man ger honom lillfingret.

Sammanfattningsvis kan vi säga att showen trots allt var bra. Det var alldeles för lite Peter Apelgren och för mycket sång och gäster som gjorde att showen tappade tempo vid flera tillfällen. Peter skötte sig bra, trots uppenbara halsproblem. Dessutom är han en grymt skicklig, speciellt när det kommer till improvisation, vilket vi fick ett par små prov på. Herr Livh och Peters son Wilmer passade även på att bjuda på lite oförberedda inslag, eftersom det var finalkväll. Detta var mycket uppskattade små tilltag som gjorde att Peter kom av sig emellanåt – till allas stora förtjusning.

Jag gissar på att vi kommer att hänga där med ölen i näven även nästa år. Och hoppas att Peter är i toppform då, och att han lyckas tajta upp showen ännu mer. Vi vill se mer av dig, Peter – det är ju ändå din show!!

Driving home for Christmas.

MistelVarje år vid den här tiden när det lackar mot jul, finns det alltid några låtar som återkommer, låtar som alltid får mig på ett speciellt humör. Den låt som betyder mest är nog Driving home for Christmas med Chris Rea. Jag brukar alltid spela den när jag sitter i bilen, på väg hem till min älskling efter att ha varit ute och jobbat några dagar någonstans i vårt avlånga land. Sitter där i bilen och sjunger för mig själv. Den är fin, känslosam och den träffar precis rätt.

Röd.

Kents nya album Röd

Såg att det har börjat dyka upp recensioner för Kents kommande platta, Röd – som ju släpps i butik på fredag. Överlag positiva recensioner, och både DN, SVD, Expressen och Aftonbladet ger Kents nya 4/5.

Själv är jag riktigt sugen på att få lägga vantarna på albumet, efter att ha lyssnat sönder singeln Töntarna under några veckor nu.

Ny singel från Kent!

Kent

Igår kväll släppte Eskilstunas kungar i Kent sin nya singel Töntarna från kommande plattan Röd. Singeln släpptes enbart digitalt igår men kommer att finnas i skivhandeln den 12’e oktober.

Efter att ha lyssnat igenom Töntarna några gånger så sitter den verkligen. Den känns Kent – så enkelt är det bara. Så typisk!

När det gäller kommande plattan Röd så skall den finnas ute i butik den 6’e november.