L.A. Noire.

För lite drygt en vecka sedan släpptes så äntligen det ambitiösa deckaräventyret L.A. Noire. Spelet som varit på allas läppar under en längre tid, mycket tack vare att det är utvecklaren Rockstar som ligger bakom.

Rockstar har ju gjort sig ett stort namn som spelutvecklare och har framför allt Grand Theft Auto-serien att tacka för sina framgångar. Med L.A. Noire, som ju varit under utveckling i sju år, har man dock tagit begrepp som story och realism till helt nya nivåer.

Handlingen är förlagd till efterkrigstiden, det vill säga till tiden under slutet av 1940-talet, i staden Los Angeles. Där ikläder du dig rollen som den patrullerande trafikpolisen Cole Phelps som just kommit tillbaks från kriget och tillsammans med din partner medverkar du till att göra gatorna i Los Angeles lite säkrare.

Spelets uppbyggnad är lika enkel som genial; du blir beordrad att åka till en mordplats där du letar ledtrådar och intervjuar vittnen. Sedan åker du vidare till diverse adresser som du luskat ut under dina intervjuer. Du tar in en eller flera svårfångade misstänkta till förhör och anklagar förhoppningsvis den rätte gärningsmannen. Spelet kan låta repetitivt, vilket det i grunden faktiskt är. Men det vägs med råge upp av den atmosfär Rockstar lyckats bygga upp i L.A. Noire. Grafiken påminner starkt om Mafia II, även om den finslipats ytterligare. Den stora öppna staden inbjuder till utforskande, både till fots och med bil.
Dock har Rockstar vävt in ytterligare en dimension i grafikmotorn, nämligen ansiktsanimationerna och läppsynken. Alla ansikten i L.A. Noire är nämligen digitaliserade av riktiga skådespelare, som filmats med upp till 36 kameror i olika vinklar för att på så sätt kunna fånga det minsta ryck i ögonvrån till klumpen i halsen hos en gärningsman under ett pressat förhör. Och detta spelar stor roll i spelet då du under ett pågående förhör endast med hjälp av den misstänktes ansiktsuttryck kan avgöra om han ljuger, tvekar eller talar sanning. Och det funkar sjukt bra och tillför otroligt mycket till stämningen i spelet i sin helhet.

[youtube width=”560″ height=”349″]http://www.youtube.com/watch?v=NTOlEUAtGog[/youtube]

Förutom en excellent grafikupplevelse så bjuder L.A. Noire även på tidstypisk musik som ytterligare förhöjer närvarokänslan i 40-talets Los Angeles. Musiken har dessutom en rent praktiskt användningsområde då du går omkring på den brottsplats och letar bevis. Samtidigt som den lite mystiska ambience-musiken ändrar karaktär, så vibrerar spelkontrollen lite lätt, för att göra dig uppmärksam på att du befinner dig nära ett objekt som kan ha med utredningen att göra. Lite som ett sjätte sinne. Snyggt utfört och det funkar riktigt även om Rockstar inte gjort det helt enkelt för dig – ibland kan man nämligen stå där och vrida och vända på en fiol eller ett salladsbestick i trä i tron om att den tillför utredningen någonting.

De rutinmässiga brottsplatsundersökningarna varvas också med biljakter och språngmarcher i jakten på någon förövare. Dessutom kan du när som helst svara på ett anrop från ledningscentralen och på detta sätt ta dig an sidouppdrag i form av skjutningar, bankrån, våldsverkare och mycket annat.

Vidare kan sägas att L.A. Noire är ett långt spel, vi snackar 15-20 timmars speltid vilket är helt insane mycket. Själv har jag nog plöjt igenom närmare 12-13 hittills och har just petat in DVD nummer 3 i min Xbox 360. Galet stort, var ordet sa Bull.

Har du testat spelet? Vad tyckte du? Levde det upp till förväntningarna? Kommentera gärna!

Läs vad andra media tycker om L.A. Noire:

 

Påskfynda på App Store!

Svenska MacWorld har uppmärksammat att flera av spelutvecklarna håller rea på sina appar på App Store såhär i påsktider.

Bland de titlar som under en begränsad tid erbjuds gratis hittar vi bland andra:

  • Geared 2
  • Sneezies: Easter Edition
  • I Dig It
  • Braveheart HD

För sju kronor kan du lägga händerna på någon av följande exempel:

  • Battlefield: Bad Company
  • Dead Space
  • FIFA 11
  • Need For Speed: Hot Pursuit
  • The Sims 3
  • Worms HD
  • Dead Space

Kolla in listan med dessa och fler godbitar för din iPhone eller iPad.

Duke Nukem whatever!

Det har kallats världens mest försenade spel och har dragits med årliga förstaplaceringar i titeln om årets vaporware. Det har varit under utveckling i 14 år och releasedatumet har hela tiden varit ”When it’s done!”

Jag talar förstås om förstapersonsshootern Duke Nukem Forever. Mannen med snagget och den feta ciggen i mungipan som givit dräpande oneliners ett ansikte. Mannen som är en finne i röven på alla utomjordingar och ett flugpapper för världens alla storbystade blondiner. Han som stoppar dollarsedlar i trosorna på dansanta kvinns med ena handen och samtidigt ledigt mejar ner en hord argsinta och muterade vildsvin med en minigun i andra näven. Killen som räddar världen med en välriktad pungspark men ändå inte ser skillnad på en röv och ett fejs. Behöver jag egentligen fortsätta?

Vid det här laget vet nog alla som inte levt under en sten det senaste decenniet vem Duke Nukem är. Spelet annonserade ursprungligen 1997 av anrika utvecklingsstudion 3D Realms som år 2009, efter ungefär 3219 utlovade och passerade releasedatum, drabbades hårt av den ekonomiska nedgången. Såpass hårt att man var tvungen att lägga ner produktionen av den, vid det här laget, sedan länge utskrattade speltiteln Duke Nukem Forever.

Platt fall eller stenhård käftsmäll?

Duke Nukem Forever må vara hypat och fans har jublat åt de fåtal årliga skärmdumpar som släppts sedan 1997. Spelet har visserligen bytt grafikmotor ungefär lika många gånger som jag bytt kalsonger sedan dess men det ser ändå otroligt föråldrat ut. Lite så som spel såg ut på nittiotalet. Om ni kommer ihåg?
Men nu är spelet faktiskt på väg ut i butikerna. I juni 2011 (ja, i år) släpps det och fansen verkar vara i extas, även om de flesta av dem redan passerat medelåldern sedan de lirade föregångaren senast.

Själv tillhör jag den måhända, lilla skara, som tror att Duke Nukem Forever kommer att floppa katastrofalt. Jag vågar inte ens tänka på hur många miljoner och mantimmar som lagts ner på att få titeln färdig. Spelet utvecklas numera av Gearbox Software, sedan konkursen hos 3D Realms för ett par år sedan, och man har helhjärtat satsat på att kittla retronerven hos alla de gamers som lirade någon av spelets föregångare i mitten av 1990-talet. Med detta sagt så tror jag definitivt att hardcorefans kommer att få sitt lystmäte medan gamers som tillkommit under de senaste 15 åren har betydligt högre krav på sin spelupplevelse idag, år 2011.

Spontant tror jag att Duke Nukem Forever kommer att bli ett överhypat spel som gör de allra flesta besvikna och som snart kommer att förpassas till reahyllan.

Vad tror du?

[youtube width=”560″ height=”349″]http://www.youtube.com/watch?v=wVuuyRGB_BA[/youtube]

Hittat i realådan: Alan Wake.

Häromveckan var min gode vän Lundberg och jag på Media Markt i Borås och shoppade lite födelsedagspresenter till min flickvän. Då plötsligt fick jag se att Xbox 360-spelet Alan Wake fanns i en realåda för endast 149 kronor. Givet köp, tänkte jag och grabbade det sista exemplaret.

För oss som följt utvecklingen av Alan Wake från finska spelstudion Remedy, har resan varit lång och vägen krokig. Efter att de släppte Max Payne 2 år 2003 så började man slipa på nästa projekt – Alan Wake. Spelet visades för första gången år 2005 men släpptes inte förrän sommaren 2010, fem år senare.

Spelet mottog blandad kritik. Det var tokhypat av spelare världen över, mycket på grund av att de var ”utvecklarna bakom Max Payne” som gjorde det. Åren som gått verkade ha hunnit ikapp utvecklarna och man ville nog betydligt mer med Alan Wake än man till slut lyckades fylla det med. Därför hamnade det snabbt i reahyllan tillsammans med andra obskyra titlar. Men för 149 spänn var det ingen tvekan för min del. Tre öl kan det väl vara värt!?

Så igår knäppte jag igång min Xbox 360 och sparkade igång Alan Wake för att ta denna psykologiska action-thriller på en premiärtur…

Man ikläder sig alltså rollen som succéförfattaren Alan Wake, som fått skrivkramp och åker iväg på semester med sin fru för att komma bort från storstan ett slag. Alan plågas av mörka drömmar och den idylliska lilla byn vid sjön dit de rest, döljer en minst lika mörk ondska. På nätterna viskar skogarna och människorna som på dagen är vänligt sinnade förvandlas till väsen. Eller är allt bara en mardröm?

Spontant liknar jag Alan Wake-storyn lite vid gamla klassikern Alone in the Dark och även tidiga Resident Evil-titlar, vilka jag spelade med stort intresse. Spelet drivs fram av en mörk story som kantas av referenser till filmer, böcker och författare vilket är ett kul grepp.

Ännu så länge har jag spelat max en timme in i spelet och det känns dock lite repetitivt och linjärt trots de stora miljöerna. Storyn driver dock på relativt bra men det är inte speciellt varierande och detta är förmodligen den främsta orsaken till att Alan Wake fått ett ljumt mottagande. Atmosfären är dock klockren och både ljud och grafik håller riktigt hög kvalitet och hjälper spelet att ge dig den där rätta stämningen, som ibland blir så otroligt påtaglig att man hoppar till i soffan.

Så trots kritiken mot spelet så har jag ändå gott hopp om att orka spela igenom det och känna att jag inte har kastat iväg min tid.

Vad tycker du om Alan Wake?

Tillbaks till Tamriel.

Den 11 november i år är det dags. Dags för ännu en äventyr till det universum som vi alla har älskat ända vi satte foten på kontinenten Tamriel. Jag talar förstås om The Elder Scrolls!

Del fem i den långlivade rollspelsserien slänger sig med undertiteln Skyrim och tar vid 200 år efter händelserna i föregångaren Oblivion. Återigen kastas vi vårdslöst ut i den vackra men förrädiska vildmarken. Ut bland skogsalver, troll och ner till skeletten och alla andra fasor som lurar i katakomberna…

Längtar du också tillbaks?

[youtube width=”560″ height=”349″]http://www.youtube.com/watch?v=HbsJO7dmWT8[/youtube]

Kommer Telltale Games att sabba The Walking Dead?

The Walking Dead blir datorspel! Denna glada nyhet nådde oss gamers igår.

Efter att först ha varit en populär zombie-följetong i serietidningsformat, blev The Walking Dead i höstas en älskad teveserie som under sin första säsong förgyllt sex veckor i teverutan. En uppföljande säsong är redan under planering och beräknas nå våra teveapparater under hösten 2011.

Ungefär samtidigt som säsong 2 släpps så planerar en spelutvecklare att släppa ett spel på temat. Som zombiefantast och stor älskare av George A. Romeros filmer i genren så skulle detta kunna vara en lyckans nyhet. Men i nästa andetag står att läsa att det är den amerikanska utvecklingsstudion Telltale Games som ligger bakom utvecklingen av spelet. Och det är ungefär där som jag börjar ana oråd…

Den som har lite koll på vad Telltale Games sysslat med de senaste åren, vet att företaget egentligen slog igenom med Sam & Max: Season One – en episodbaserad, fristående uppföljare på Lucas Arts gamla äventyrsspel. En köpt licens och ett förstört koncept, om du frågar mig. Och så har det fortsatt. Telltale Games har som affärsidé att erbjuda episodbaserade spel i taskig serieform av högst medioker kvalitet. Förutom att förstöra gamla fina minnen som Sam & Max, så har man gått lös med Tales of Monkey Island, CSI, Back to the Future och nu senast Jurassic Park – The game, som släpps inom ett par månader.

Gemensamt för de allra flesta av Telltales spel är att de karaktäriseras av ”tecknad” grafik. Mycket beroende på de spel man valt att jobba med, men även Jurassic Park och kommande The Walking Dead kommer att ha en tecknad touch över sig. Något som jag personligen inte gillar i den här typen av spel. Jag köper konceptet helt och hållet när det gäller gamla Lucas Arts-klassiker men inte när det gäller att göra spel på filmer och teveserier av den här kalibern. Jag inbillar mig att spelare vill ha en mer verklighetstrogen värld att skjuta zombies i. Eller?

Vidare hävdar jag att sättet som Telltale Games utvecklar spel på, känns framtvingat, stressat och billigt och att man i och med detta inte lägger tillräckligt med krut på story, kvalitet och innehåll. Bara på att få ut nästa episod så snabbt det går. Något som dem faktiskt har lyckats bra med då de släpper en episod i månaden för sina spelserier.

En intressant faktauppgift är att ett Telltales-spel normalt säljs i 200 000 exemplar, vilket inte imponerar direkt. Men med de utvecklingskostnader som företaget har så räknar man med att bara behöva sälja 100 000 exemplar av varje spel för att gå jämnt upp. Och det säger väl en del om kvaliteten?

Så därför är jag inte det minsta exalterad över att The Walking Dead skall bli datorspel. Jag ser dock gärna att Telltale Games motbevisar mig och ger oss ett hejdundrande zombieslaktarspel av hög kvalitet och klass, och inte en budgetrelease som man kan plocka upp ur reabacken efter en vecka.

Vad tror du? Ännu en förstörd spellicens eller faktiskt nåt att hänga i granen? Kommentera gärna!

Programtips för datorspelare: GameSave Manager!

Förra veckan tipsade jag om programmet SaveGameBackup.net, vilket automatiserar jobbet med att ta backup på alla dina sparade spel, och sedan lagra dessa på en säker plats.

Idag sprang jag på ett alternativ till programmet, nämligen GameSave Manager, som utger sig för att klara av samma uppgift – och mer därtill!

Bland annat stoltserar man med ytterligare funktionalitet såsom inbyggt FTP-stöd, möjlighet att bara backa upp de sparfiler som ändrats sedan sist, möjlighet att flytta spelinstallationer (från Steam) till andra fysiska enheter om du får ont om diskyta, schemalagda backuptagningar och en hel del annat godis.

Själv har jag bara testat SaveGameBackup.net men GameSave Manager verkar onekligen intressant. Och gratis!

Har du testat? Om inte, ladda hem. Om ja – kommentera gärna! 🙂

Programtips för datorspelare: SaveGameBackup.net!

Du som använder din Windows-PC till att spela spel på, har säkert någon gång råkat ut för att dina sparade spel har försvunnit, antingen vid ett datorbyte eller en enkel formatering. Och visst är det alltid lika förargligt att man missat att ta backup på dem?

Detta är numera ett minne blott, i alla fall för min del. Jag har nämligen upptäckt det förtjusande lilla gratisprogrammet SaveGameBackup.net som klarar biffen galant. Programmet klarar av att identifiera fler än 800 spel på Windowsplattformen, plocka ut savegame-filer från dessa, zippa dem och lagra på lämplig plats. Programmet kan vidare återläsa dessa sparfiler, tillbaks till din spelkatalog på samma, eller en ny Windowsburk. Riktigt fiffigt!

Och ännu bättre blir det när man har ett konto hos till exempel Dropbox, då man kan helt enkelt välja att spara ner sina dyrbara sparpunkter i Dropboxmappen, för att dessa sedan skall synkas ner till polarnas datorer, eller till den där nya speldatorn som du just köpt. Då har man dessutom en backup i molnet på sina filer. Smart!

Jag har själv provkört SaveGameBackup.net när jag bytte dator här hemma för ett par veckor sedan och ännu så länge har den klarat av att hantera alla spel jag hade installerade, närmare ett 10-tal spel som är släppta under det senaste året.

Angry Birds nu i Windowsversion!

För dig som verkligen inte kan få nog av de elaka fåglarna i Angry Birds från finska Rovio så kommer nu glada nyheter. I dagarna har nämligen företaget, tillsammans med processortillverkaren Intel, släppt en Windowsversion av spelet.

Angry Birds finns nu tillgängligt i Intel Appup Center och kostar normalt cirka 70 kronor, men under en begränsad period erbjuder man nu spelet för halva priset. Dock är det inget krav att du har en Intelprocessor, utan spelet funkar lika bra om du kör AMD-arkitekturen. Vad du behöver är förstås ett kreditkort för att kunna köpa spelet via sajten. Så tillhör du dem som älskar att mosa gröna grisar med kamikazefåglar på alla möjliga plattformar så skall du se hit!

Jag trivs bra här i Middle Earth.

Det brukar hända någon gång per år – att jag snöar in på nåt gammalt datorspel.

Ett spel som jag alltid ser mig själv återkomma till, är onlinerollspelet Lord of the Rings Online. Det brukar alltid hända under de mörka höstmånaderna att jag lägger mer tid än jag kanske borde på spelet. Gärna flera timmar om dagen, när möjligheten uppenbarar sig.

Som ett stort fan av Peter Jacksons filmatisering av historien så älskar jag att förlora mig några timmar i The Shires skönhet, besöka Rivendell eller bara knacka lite orcher i Morias gigantiska grottsalar.

Lord of the Rings Online, eller LotRO som det förkortas, är egentligen det enda onlinespelet jag spelar – alla kategorier. Visst, jag har provat Eve Online, Guild Wars och World of Warcraft men inget av dem fångade min uppmärksamhet alls. Däremot har jag historiskt sett lagt en hel del tid i både Lineage II och dessutom i Vanguard. Men inget onlinerollspel kan i mina ögon mäta sig med den slukande miljö som LotRO erbjuder.

Jag nämnde ju ovan att detta är det enda onlinesrollpelet jag spelar. Men det är dessutom det enda onlinespelet jag spelar. Jag spelar alltså inte Battlefield-spelen online. Jag spelar inte heller Call of Duty på nätet. Eller några andra spel heller för den gången. Även om jag äger en hel drös spel som har stöd för onlinespel.

Jag vet egentligen inte riktigt varför det har blivit så. Jag spelar mer än gärna i LAN – helst då i cooperative mode men är inte alls främmande för att tävla i bil- sport- eller andra multiplayerlir. Men de stora öppna spelservrarna för fps-pangare skrämmer mig nog lite grann – kanske mycket för att jag inte engagerat mig i att bli riktigt bra i något spel, och därför får spö så fort jag sticker in mitt tryne på spelplanen.
I Lord of the Rings Online är man mer skyddad eftersom spelet inte tillåter pvp (player vs player) mer än i för detta avsedda zoner. Man får istället i lugn och ro lära känna miljöerna, utveckla sin karaktär, sina färdigheter och koncentrera sig på handlingen och känslan av att få befinna sig i denna massiva onlinevärld.
Nu betyder inte detta att jag på något sätt att jag undviker att ta konflikter och utmaningar i onlinevärldar, bara att jag nog hellre utmanar mig själv.

Hur är det med dig, spelar du dator- eller tevespel online? Eller tillhör du dem som helst lirar i ensamhet eller bara med nån vän då och då? Är du en social spelare eller utmanar du helst dig själv? Är du en vinnarskalle som kastar dig handlöst ut i varje ny multiplayerupplevelse du kommer över eller fokuserar du dina ansträngningar på CS eller nåt annat pvp-lir?

Kommentera!