Steelseries släpper nytt: Sensei.

Danska Steelseries ligger bakom en mängd framgångsrika datortillbehör riktade mot spelare. Möss, musmattor, tangentbord och headsets finns i produktlinjen. Denna utökas nu med ytterligare en lasermus vid namn Steelseries Sensei.

Sensei är japanska och har betydelsen ”mästaren”, vilket skvallrar lite om hur högt Steelseries siktar med den här produkten.

Och det är inte en helt vanlig mus, utan med diverse fina funktioner som förhoppningsvis skall tilltala gamers. Med tekniker som ExactAim, ExactSens, ExactLift och ExactAccel avser man att förbättra musens precision i spel som kräver det. För att detta skall fungera så har Sensei begåvats med en ARM-processor på motsvarande en 75Mhz Pentium 4, vilken hanterar beräkningarna direkt i musen istället för att låta datorn sköta dem. Allt förpackat under ett hölje av metall som täcker musens ovansida och bidrar till det gedigna intrycket.

På musens undersida sitter en liten LCD-display från vilken du kan göra diverse inställningar, och även pryda med en unik bild som gör musen lätt att hitta bland andra på nästa lanparty. Denna lösning gör också att man inte behöver installera någon mjukvaran i sin dator för att kunna konfigurera musen, då allt sköts via displayen.

För att ytterligare göra musen personlig kan du välja vilka färger de olika lamporna på musen skall lysa med.

Steelseries Sensei släpps för både Windows och Mac i september och beräknas hamna på cirka 800 kronor. Ett givet köp, i alla fall för mig! Vad tycker du?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=7ALPox-q8Lw[/youtube]

En närmare titt på Boxee Box.

För ungefär en månad sedan köpte jag en Boxee Box från D-Link. Ett impulsköp egentligen, eftersom hushållet inte saknade någon mediacenterlösning.
Jag var inte heller speciellt påläst på lösningen, mer än att jag kände till dess användningsområden och hade någorlunda koll på den tekniska specifikationen.

Sedan tidigare har jag en Mac mini kopplad till teven i vardagsrummet. Denna kör mediacentret Plex och streamar media från en nätverksdisk i hemmanätverket. En kraftfull och mångsidig lösning om än något dyr i inköp. Det är ju trots allt en komplett dator med både tangentbord och trackpad.

Steget till en Boxee Box, en dedikerad mediacenterlösning, är ganska långt när man är van vid att ha en liten dator som serverar all media man kan tänka sig. Men prisskillnaden är lika stor som skillnaden på dessa två lösningar, vilket faktiskt gör den intressant.

Boxee Box

Boxee Box är först och främst en designstudie i sig själv. Utformad som en svart kub där ena nedre hörnet har kapats av gör att den står ledigt på tv-bänken och på dess enda blanka sida lyser en illgrön Boxee-logga när enheten är påslagen.

På baksidan hittar vi ett antal utgångar, nämligen följande:

  • 1 st HDMI-ingång (version 1.3a)
  • 1 st nätverksuttag (100MBit/s)
  • 1 st optisk ljudutgång
  • 1 st RCA-utgång
  • 2 st USB 2.0-portar
  • 1 st strömanslutning (obviously!)

Dessutom har Boxee Box stöd för trådlös nätverksanslutning, upp till 802.11n-standard. Utöver detta så är enheten även begåvad med en SD-kortläsare för att snabbt kunna kolla in kamerabilderna!

Tycker man att själva Boxeen Boxen ser speciell ut i sin utformning så lär man nog höja på ögonbrynen ännu en gång när man packar upp den tillhörande fjärrkontrollen. Dess framsida är sparsamt designad och liknar faktiskt Apple Remote när det gäller funktion och knapparnas placering. Men där slutar också likheterna…
Vänder man på Boxee Box-fjärren så uppenbarar sig ett QWERTY-tangentbord som kan användas för att söka efter mediafiler eller surfa (ja, Boxee Box har givetvis inbyggd webbläsare.) Det funkar förvånansvärt bra och känns gediget. Dock uppstår viss irritation när man försöker styra muspekaren med de fyra piltangenterna. Då hade det varit trevligt med en touchkänslig yta på kontrollen.

En annan smart lösning som D-Link implementerat på Boxee Box-fjärren är den trådlösa kommunikationen. Den ser inte via IR som normalt, utan via radiovågor. Det gör att du kan hålla fjärren som du vill och ändå alltid ha kontakt med din Boxee Box.

Intel Atom-processorn på 1.2GHz håller hyfsad prestanda och maskinen är i princip ljudlös, så när som på en liten fläkt. Det sitter även en integrerad PowerVR grafikprocessor som löser HD-material i 1080p utan problem.

Tittar vi lite närmare på mjukvaran i Boxee Box så går denna under namnet Boxee och har sin grund i XBMC – en mediacenterlösning byggd på öppen källkod, men dock med diverse anpassningar.

När du för första gången startar en Boxee Box så möts du av ett antal dialogrutor och val som måste göras innan du kan gå vidare. Du måste först och främst skapa ett konto på Boxee.tv, från vilket du också kan administrera ditt konto.
Det faktum att Boxee  marknadsförs som ett socialt mediacenter, skvallrar om att ditt konto också har möjligheten att knytas till en rad sociala tjänster såsom Facebook, Twitter, Flickr med flera. På detta vis kan man man rekommendera filmer och tv-serier till andra samtidigt som man håller koll på vad ens vänner tittar på. Allt knutet till Boxee-kontot.

Är man fler användare i familjen så kan man även förse sin Boxee Box med fler än ett användarkonto, vilket är smart. Då har alla tillgång till just sina sociala tjänster och sina egna inställningar.

Hemskärmen i Boxee Box visar både rekommenderade klipp från tjänster såsom Youtube och dessutom genvägar till dina lokala bibliotek för film, tv-serier, musik och bilder. Du hittar också ett utbud med appar som du kan knyta till ditt konto för att kunna avnjuta mer webbaserad underhållning. Till exempel har den svenska digitala hyrfilmstjänsten Headweb en officiell app för Boxee Box.

Upplägget för att peka ut sina filbibliotek påminner om det i XBMC. Det gör även filstödet som är minst sagt digert både när det gäller videoformat och ljudformat. Något som jag däremot måste klaga på är indexeringen av filmer och TV-serier som inte känns färdig. Ibland taggar den filmer med felaktig data och en del tv-serier hittar den ingen information om alls. Här hade man önskat att det gick att konfigurera vilka webbtjänster den skall använda sig av när den söker efter metadata. Fast en positiv egenskap är att Boxee har ett gränssnitt mot OpenSubtitles.org vilket gör att man med lätthet kan hitta undertexter till sina filmer och tv-serier.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Boxee Box är ett socialt mediacenter med app-stöd och den spelar upp i princip allting du matar den med utan protester. Gränssnittet är rent och snyggt men kan uppleveras lite långsamt och krångligt att navigera i. Dock är den stabil, tyst och ger ett polerat och gediget intryck. Den inbyggda webbläsaren fungerar i nödfall eftersom muspekaren måste styras med fyra piltangenter på fjärrkontrollen. Inget man använder om man verkligen inte måste alltså. Utbudet av appar är väl tilltaget och även om inte Hulu och Netflix funkar i Sverige i dagsläget så har vi i alla fall Youtube-stöd och Headweb som en bra källa för hyrfilm.

Boxee Box kan inte mäta sig med Plex eller XBMC på en dator, då dessa går att konfigurera betydligt mer och dessutom har dem stöd för att byta skal vilket Boxee Box saknar. Mer intressant är då prislappen. Du får ett komplett mediacenter för under 2000 kronor, vilket faktiskt är riktigt bra med tanke på dess innehåll.

Läs mer om Boxee Box på någon av följande sidor:

Hämta den officiella Boxee-appen till din mobil:

Veckans teknikköp.

Veckans teknikköp till den Jonassonska samlingen av prylar blev en Boxee Box. Den kom som en överraskning även för mig! Jag fick möjlighet att köpa en till ett bra pris och var dessutom nyfiken på den lilla godingen så jag slog till.

Boxee Box

Boxee Box är en mediacenterlösning som låter dig streama filmer, musik och bilder från USB-anslutna hårddiskar, trådlöst över nätverket eller via web apps. Det hela presenteras på din tv i en modifierad version av XBMC som är själva hjärtat i Boxee Box.

Jag var egentligen inte speciellt väl påläst kring enheten när tillfället kom men priset var bra och eftersom jag är en tekniknörd av rang så var det ändå givet. Egentligen erbjuder den mig ingenting som inte min Mac mini i vardagsrummet fixar, men den öppnar för möjligheten att köpa ytterligare en tv att placera i sovrummet. Och då skulle Boxee Boxen få följa med dit in. Smutt att kolla tv-serier i sängen!

Ännu så länge har jag inte satt mig in i alla möjligheter och plugins som finns till den men det kommer väl, så fort jag kopplar in den. Och då återkommer jag med en recension, var så säker! 🙂

Är du kung på Boxee? Har du bra tips eller länkar som jag inte får missa? Lämna gärna en kommentar!

”Find My Mac” i Mac OS X 10.7?

När första betan av Mac OS X 10.7 ”Lion” dök upp från Apple så kunde den nyfikne hitta referenser till något som hette Find My Mac – alltså motsvarande funktionen Find My iPhone som ingår i MobileMe men som senare också blev gratis för iPhone 4-ägare. Alltså en webbtjänst/app som bland annat låter dig lokalisera din borttappade eller stulna iPhone via dess GPS-antenn.

I och med senaste betan av Lion så har det dykt upp ytterligare bevis för att en sådan funktion är på väg till Macen. Förutom avslöjande Find My Mac-textsträngar så har det nu även dykt upp en ikon för tjänsten – likadan som för iPhone.

Betyder detta att vi i nästa uppdatering av Apples bärbara Mac-datorer kommer att få se en inbyggd GPS-antenn? Det vore inte helt otroligt, i och med att detta börjar bli vanligt hos konkurrenterna. Detta skulle också gör det det betydligt mer smidigt att använda alla de lokaliseringstjänster som numera blivit omåttligt populära, såsom Gowalla, Foursquare, Facebook Places och Google Latitude – bara för att nämna några.

Nästa frågetecken, som också känns relaterat – är huruvida de bärbara Macarna i MacBook-, MacBook Pro- och MacBook Air-serien kommer att få inbyggt stöd för simkort. Det enda som egentligen talar emot detta är väl att Apple vill att man använder sin iPhone som en Wi-Fi hotspot för datorn att surfa på. Men även på detta området är trycket från konkurrenterna hårt och en MacBook Pro med inbyggt 3G – eller kanske till och med 4G-stöd vore riktigt grymt!

Rea på Apple-prylar!

 

Onlineshopen CDON.com har nyligen öppnat sin avdelning för Apple-prylar, vilket naturligtvis är välkommet. Sådant kan man helt enkelt inte få för mycket av!

Som öppningserbjudande har CDON dessutom valt att lämna 1000 kronor i rabatt på utvalda Mac-datorer, och runt 20 % rabatt på Apple-tillbehör som tangentbord, möss, Magic Trackpad och mycket mer. Själv bestämde jag nyss för att skaffa hushållets andra Magic Trackpad.

Således, behöver du utöka din samling av äppleprylar så kan detta vara rätt tillfälle.

Länk häråt!

Inget NFC i nästa iPhone?

Ända sedan Google släppte mobiltelefonen Nexus S i slutet av förra året så har det diskuterats om kommande iPhone, låt oss slarvigt kalla den för iPhone 5, skall utrustas med NFC-chip precis som Googles nya mobil.

NFC står för Near Field Communication och är en teknik som till viss del påminner om Bluetooth – alltså en teknik för att låta enheter kommunicera på korta avstånd. Det som är speciellt med NFC är att avstånden är betydligt kortare, cirka 5 centimeter på sin höjd. Ett bra exempel på detta (utan att bli alltför krånglig) är de nya betalsystemen i lokaltrafiken där du håller ditt busskort mot en läsare. Denna teknik utnyttjar NFC, och där ditt busskort är en passiv part i kommunikationen – det vill säga, den har ingen egen strömförsörjning utan detta hanteras av värden, i detta fallet ”kortläsaren”.

Google blev alltså först ut med att peta in NFC i en Androidmobil, vilket förmodligen kommer att sätta fart på användandet av tekniken. Dock är användningsområdena för NFC i dagsläget ganska få i vardagen, men Google öppnar verkligen upp för utveckling av lösningar. Bland annat kan nämnas att alla de stora kortutgivarna, typ VISA och MasterCard, håller sedan länge på att titta på betallösningar med mobilen – baserat på NFC.

I vilket fall som helst så fick Googles intåg med tekniken många att tro att Apple skulle utrusta iPhone 5 med NCF-chip för att möta sin konkurrent. Många var, och är fortfarande, säkra på att det är Apple som kommer att ta tekniken till massorna och på så vis göra den populär och etablerad.

Men nu visar det sig, efter att ha läst en artikel på IDG och en på Macworld idag, att Apple inte har för avsikt att implementera tekniken i iPhone 5. Varför? Jo, på grund av att det inte finns någon vedertagen standard ännu. Stämmer detta uttalande så förstår jag till viss del Apples oro och väntan men samtidigt klingar det lite falskt med det faktum att Apple tidigare gått sin egen väg – jag tänker närmast på tekniker Firewire, FaceTime och nu senast Thunderbolt. Bara för att nämna några exempel.

Spontant trodde jag helt klart att Apple skulle peta in NFC i iPhone 5, men därifrån till att göra tekniken populär är nog steget ganska långt. NFC behöver bli betydligt mer säker först, innan vi kan använda den som ersättning för kortbetalningar.

Vad tror du? Kommer Apple att leda NFC-racet på mobilmarknaden med sin egen teknik om ett par år, eller kommer de att vara hopplöst efter?

En titt på Thunderbolt.

I samband med att Apple presenterade en uppdaterad linje av sina MacBook Pro-modeller i torsdags, så introducerade man också den nya Thunderbolt-porten i Macfamiljen.

Thunderbolt är en I/O-teknologi från hårdvarutillverkaren Intel, utvecklad i samarbete med Apple. Tekniken har varit under utveckling länge och då gått under kodnamnet Light Peak. Men nu är den alltså klar och i samband med lanseringen, så valde Intel att byta namn på tekniken till Thunderbolt och dessutom ge Apple som datortillverkare exklusiv rätt till implementation av densamma fram till år 2012.

Vad är Thunderbolt?

Jo, Thunderbolt är den teknik som enligt Intel och Apple kommer att ersätta gränssnitten USB 3.0, FireWire och eSata, genom att ta det bästa från respektive gränssnitt och göra det ännu bättre. Den baseras på DisplayPort men också på PCI Express. Hastighetsmässigt så klarar Thunderbolt 10Gbps i vardera riktning, vilket gör den passande för flytt och streaming av stora datamängder. Positivt är också att man kan seriekoppla upp till sex enheter på en kedja utan att tappa prestanda. Vidare klarar Thunderbolt äver ”power over cable” för de enheter som vill dra nytta av att inte ha en extern strömkälla. Thunderbolt kommer också att framöver få stöd för optisk överföring av data, vilket den inte har idag. Men på så sätt känns den ändå rätt framtidssäker.

Hur ser kontakten ut?

Kontakten som Thunderbolt använder delas med Apples Mini DisplayPort, som har blivit en vanlig syn på Macdatorer de senaste två åren. I dagsläget har den bara stöd för elektriska signaler men kommer framöver alltså att utökas med stöd för fiberteknik. Dock går det inte att utöka en befintlig dator med Thunderbolt-funktionalitet i efterhand, utan denna krets måste sitta på moderkortet från start. Förutom att stödja alla stora kontakttyper för bildskärmar (såsom VGA, DVI, HDMI, DisplayPort och Mini DisplayPort) så kan du med hjälp av adapters ansluta dina befintliga USB- och FireWireanslutna tillbehör. Och inte nog med det. Thunderbolt hanterar också ethernet och fibernät med hjälp av adapters.

Vilket branschstöd har Thunderbolt?

Förutom att Intel och Apple pushar hårt för Thunderbolt, så finns det ett antal tillverkare som tillkännagivit att man kommer att lansera tillbehör och datorer som stöder tekniken.
Apple har ju som sagt exklusiviteten till Thunderbolt bland datortillverkare fram till nästa år men det finns ett antal namnkunniga hårdvarutillverkare som kommer att lansera tillbehör under året, som till exempel LaCie, Promise, Western Digital och Apogee. LaCie är faktiskt först ut med att lansera en extern hårddisk med Thunderboltkontakt. För att få upp prestandan så är den bestyckad med 2x250GB SSD-diskar istället för vanliga mekaniska diskar.

Sammanfattning.

Ska jag försöka mig på att sammanfatta mina första tankar kring Intels och Apples satsning på Thunderbolt, så verkar det vara ett utmärkt sätt att koppla in tillbehörsutrustning. Tänk dig själv att med en enda kabel in i din dator, koppla in bildskärm, extern hårddisk, nätverk och så vidare. Sjukt smidigt! Men det faktum att USB 3.0 har letat sig ut på marknaden och säkerligen fått en del att hoppa på det tåget, så kanske det tar ett tag innan Thunderbolt slår igenon. Det kommer ju heller inte den breda massan tillgodo ännu, eftersom Apple har exklusivitet som datortillverkare med stöd för tekniken fram till nästa år.

Vad känner du inför Thunderbolt? Verkar tekniken cool? Behöver du hastigheten? Vilka nackdelar ser du? Dela gärna med dig av dina tankar med en kommentar!

[youtube width=”560″ height=”349″]http://www.youtube.com/watch?v=njeqeuJe-Y0[/youtube]

Ovan: Intel visar Light Peak, tekniken som sedan döptes om till Thunderbolt.

Läs mer om Thunderbolt via länkarna nedan:

Mitt andra intryck av Kinect.

Igår bjöd vi hem några goda vänner, i form av Jezper, Tommie och Johan ”Kottkrig” för lite geekout, bastu, öl, god mat och lite tevespel.

Johan som den riktiga nörd han är, plockade med sin Microsoft Kinect. Det roliga i sammanhanget är att han inte ens äger en Xbox 360 utan bara Kinecttillbehöret. Men är man bara lite kunnig så går det ju fint att programmera mot Kinect, så att den blir användbar för andra syften än just som spelkontroll (vilket också säger en del om hans geekyness!)

Anyways, vi kopplade in Kinecten i min gamla 360 och det var inga som helst problem att få den up and running och när vi väl fick flyttat vardagsrumsbordet så visade det sig att ytan vi hade att röra oss på var helt perfekt för Kinect.

Detta var mitt premiäräventyr med Kinect och jag var rätt skeptisk när jag tryckte in skivan med Kinect Adventures. Spanade lite på de andra när de lattjade med att studsa bollar mot en vägg med block som man skulle förstöra. Efter ett tag blev det min tur och jag måste medge att man kom in i kontrollen förvånansvärt snabbt. Den känns intuitiv. Enkelheten att komma igång liknar den i Nintendo Wii.  Och det är klart, hela Kinectkonceptet är ju Wii rakt av fast man har tagit kontrollen steget längre. Spelen är i princip samma även om Kinect ställer betydligt högre krav på dig som spelare. Det går inte längre att sitta i soffan och lira. Man måste upp och röra på sig!

Och det är egentligen i detta sammanhang tidigare varit riktigt skeptisk mot Kinect. Rörelseavläsningen har känts choppy och seg men när man väl står där så inser man dels att spelen är ganska förlåtande, men också att man snabbt och undermedveten lär sig att kompensera för fördröjningen som ändå finns där. Därför känns det inte som ett problem alls efter en liten stund.

Nu spelade vi förstås bara spelet Kinect Adventures men baserat på de timmar vi lade på spelet så är jag ändå beredd att ändra mitt första intryck till att inte vara så hård att döma Kinect, som jag var när vi först såg den live på Gamex. Nu har jag testat och så här i efterhand är det bara att konstatera – vi hade en stunds riktigt kul social gaming!

Har du testat Kinect? Hur tycker du att den står sig mot Wii och Playstation Move? Kommentera gärna!

3 veckor med iMac som speldator.

I mellandagarna köpte jag ju en iMac, som ersättare till min gamla Windowsburk. Ett kraftpaket med en Core i7 920 cpu, 6GB ram och ett GeForce GTX460 1GB OC som jag byggt ut efter behov och som jag trivts oerhört bra med. Den har primärt använts som gaming- och surfdator, men vartefter mina behov och intressen har ändrats så har det blivit mindre hardcore-gaming och mer fotoredigering, musik och videoredigering. Något som görs minst lika bra på en Mac!

Därför blev det en iMac.

Så därför köpte jag min första iMac. En 27″ med en Core i7 870 cpu, 4GB ram och ett Radeon HD 5750 1GB. En av anledningarna till att jag slog till på den kraftfullaste standardmodellen var min tanke att den skulle kunna jobba extra som gamingdator när det behövs. Jag läste noggrant recensioner av just iMac 27″ som gamingrig, kollade på Youtubeklipp, tittade på prestandajämförelser mot Windowsdatorer och Core i5’an, och bekantade mig med den så mycket jag kunde utan att just ha den i min ägo. Jag kände mig väl förberedd när jag stegade in hos min lokala Machandlare och pekade ut datorn.

Denna skönhet är inte på något sätt min första kontakt med Apple och Mac. De som känner mig vet att jag sedan köpet av min första Mac mini 2007, blivit något av en fanboy och Appleförespråkare. Det har lett till att jag också införskaffat en iPhone 3G, MacBook Pro, ytterligare en Mac mini, iPad, iPhone 4 och nu senast alltså en iMac.

Den mest intressanta frågan som jag egentligen ställde mig när jag packade upp min iMac var: Hur skall denna slimmade dator klara av lite seriös gaming med DX11 i native-upplösningen 2560×1440? Svaret visade sig faktiskt vara oväntat positivt! Trots allt jag läst om hårdvaran så var jag nog ändå inte riktigt förberedd på att Macen faktiskt kan agera speldator om och när det behövs. Styrkan finns där. Visst, den blir varm och stänger man av ljudet helt så hör man fläkten susa bakom skärmen men hårdvaran svarade mycket väl upp mot mina förväntningar. Nu är det ju ingen hardcore-gaming jag ägnar åt mig längre, utan lite mer casual sådan. Men med Boot Camp och Windows 7 på plats så sväljer den det mesta jag slänger på den. Och skärmen sen! Den är helt otroligt crisp och ljusstark. Svärtan är bra och färgåtergivningen känns riktigt vass. Borta är de gulstick som Apple initialt hade problem med på just 27-tummaren.

Nu är ju i och för sig iMac en av de allra dyraste speldatorerna du kan köpa, och den lämpar sig inte heller som sådan om du är en hardcore-gamer. Men är du som jag, lite casual i ditt spelande, så duger den mer än väl. Och med en prislapp på dryga 22 000 kronor så visar Apple verkligen att det går att trycka in mängder av prestanda på imponerande liten yta. I en snygg förpackning! Men smakar det så kostar det, som sagt…

Jag har nu haft datorn i lite drygt 3 veckor och lirat mest Lord of the Rings Online och Assassin’s Creed-serien. Men den hanterar detta. I högsta upplösning. I DX11. Med hög detaljrikedom. Och med godtycklig framerate. Då är jag nöjd.

Tanken är att jag skall göra en liten videorecension av min iMac framöver, där jag även skall visa lite hur den presterar i spel. Så stay tuned!

Veckans teknikköp.

Veckan har knappt börjat och Jonasson slår till med ett teknikköp utöver det vanliga så här i mellandagarna.

Jag har ganska länge gått och suktat efter en iMac. Mycket tack vare den snygga allt-i-ett-designen, men också för prestandan och för att jag är grymt nöjd med mina två befintliga Macar, en Mac mini och en MacBook Pro.

Så idag, efter att under några dagar ha kollat på mängder webbsidor och en hel drös videorecensioner på Youtube, gjorde jag slag i saken och åkte in till Machuset i Borås och köpte den sista iMac 27″ Core i7 de hade i lager efter mellandagshysterin. Tanken är att den på lite sikt ska få ersätta min Windowsburk här hemma som mest används för gaming. Dock är gaming någonting som jag inte sysslar med speciellt mycket längre, förutom några få spel emellanåt – och då är tanken att iMacen skall få lösa detta via Boot Camp.

Mina intressen har istället börja skifta åt design, foto och andra intressen, vilket gör att jag inte längre är i lika stort behov av en kraftfull Windowsdator.

Ännu så länge har jag inte börjat jobba med den, mer än att installera program. Men förhoppningsvis hinner jag känna på prestandan lite mer i morgon. Då ska vi även se vad den går för, rent gaming-mässigt.

Stay tuned!