Magnus Jonasson

  • Bland flikar och favoriter

    Bland flikar och favoriter
    Lästid: < 1 minut

    Av någon outgrundlig anledning lokaliserade och öppnade jag idag bokmärkesfältet i Safari och kunde konstatera att jag där hade hundratals gamla bokmärken, ordentligt sorterade i kategorier som ’Resa’, ’Fotoguider’, ’Videoredigering’, ’Bygg’ och ’Spel’, bland ett dussintals andra kategorier.
    Ändlösa listor av bokmärkta länkar som i många fall tappat sin relevans (jag hittade nyhetslänkar från 2011 bland annat), och som i andra fall inte längre leder till sajter som överhuvudtaget finns kvar på internet.

    Det slog mig att jag inte använder mig av bokmärken, eller ”favoriter” längre. Inte alls. Behovet har helt försvunnit för mig då alla moderna webbläsare är bra på att hantera stora mängder öppna flikar, att de kan gruppera dessa på olika sätt samt att du får flikarna återöppnade igen efter en omstart av webbläsaren.

    Så medan jag sitter här och städar gamla inaktuella bokmärken så kan jag inte låta bli att skaka på huvudet åt att jag har 80 öppna flikar i webbläsaren på mobilen, där den äldsta fliken öppnades för 5 år sedan. Rent krasst har alltså ”favoriter” för mig bara bytt namn till ”flikar”.

    Hur använder du bokmärken och flikar? Har du något tips som funkar bra för dig?

  • Söndagsfix.

    Söndagsfix.
    Lästid: < 1 minut

    Det är söndag och jag har egentligen inget planerat så jag satte mig ner och såg över hemsidan lite grann.

    Ny design
    Hemsidan har fått en knuff med uppdaterad design med större fokus på typografi och bilder än tidigare. Det kan gott hända att jag skruvar på typsnitt och de olika avsnittens placering lite grann men just nu är jag nöjd. Temat heter Extendable och är ett blocktema med goda anpassningsmöjligheter.

    Kategorier
    Jag har adderat kategorier och alla tidigare inlägg har kategoriserats högst godtyckligt. Sökfunktion för kategorier kommer framöver men så länge går det bra att klicka på en kategori på ett inlägg för att se fler inlägg i samma kategori – eller för den delen, använda den inbyggda sökfunktionen på sidan.

    Lästid
    Nu syns återigen även ”lästid” högst upp i varje inlägg på bloggen, det vill säga en uppskattning av hur många minuter det tar för dig att läsa inlägget.

    Uppdaterade länkar
    Jag har även uppdaterat ett par länkar på Om-sidan, och lagt till en länk till mitt konto på Pixelfed för den som till äventyrs vill följa mig där.

    Mer småfix kan komma efterhand men för idag var det nog allt.

  • Avsnitt 400

    Avsnitt 400
    Lästid: 2 minuter

    Som du kanske vet har jag tillsammans med en god vän en podcast. ’Till den det berör’ heter den och släpps varje fredag sedan sommaren 2017, vilket gör att vi just idag har prånglat ut avsnitt 400 till din podcastspelare.

    400 avsnitt – det får ändå ses som lite av en milstolpe och prestation för en ”podd” med ett intetsägande namn och utan vare sig manus eller vidare baktanke. En podd som jag pitchade under våren 2017 i brist på roliga podcasts att lyssna på, och som jag i ärlighetens namn inte trodde skulle överleva en sisådär 50-60 avsnitt – inte för att ingen lyssnar, utan snarare på grund av bristande engagemang från utövarna. Inte utan att jag ändå känner en gnutta stolthet!

    Nu sitter vi här snart åtta år senare och varje vecka bjuder vi fortfarande på ostrukturerat trams, spaningar, vardagsupplevelser, liknelser och utsträckta sanningar. Ambitionsnivån är inte högre än att vi ska ha en trevlig pratstund om vad som än kommer till oss för ögonblicket. Gillar någon att lyssna är det en ren bonus.

    Men ’Till den det berör’ är också så mycket mer en bara ett utlopp för trams och fredagsfeeling. Genom åren har den erbjudit oss en massa nya upplevelser, till exempel i form av chiliprovningar, resor, ”sommarprat”, möten med lyssnare och nya vänskaper bland mycket annat. Jag har lärt mig tala på ett sätt som passar formatet, jag har lärt mig massor om ljud och om efterproduktion av podd och video. Podden är bitvis en egoboost men framförallt berikar den våra liv och kommer att vara något man aldrig glömmer innan den dag man ”lägger upp årorna”.

    Så, några ostrukturerade tankar för dagen. Vill man veta vad ”all the fuss is about” så kan man ju lyssna på något avsnitt i mängden. Det finns ju att välja på … Och det blir fler!

    Hörs nästa fredag!

  • Tillbaka till Skyrim.

    Tillbaka till Skyrim.
    Lästid: 3 minuter

    Fjorton år har gått sedan jag besegrade besten. Draken högst där uppe på den kalla, snötäcka och vindpinade bergstoppen i norr. Jag drog mitt svärd ur dess hals och vinden tycktes mojna som genom ett trollslag. Allt blev stilla. Vartefter återvände ljuset till landet och man kunde snart höra fågelsång för första gången på åratal. Hela Skyrim hade hållit andan.

    För den rikliga mängden guldmynt jag fick i belöning köpte jag sedan ett litet timmerhus. Jag ägnade mina dagar åt fiske och att finputsa mina färdigheter som smed. Det var en bra tid. Äpplena dignade från trädet bakom huset och byborna var saliga över att hotet från drakarna hade tillintetgjorts.

    Men häromdagen kom ett sändebud med illavarslande nyheter till min port. Ett förnyat hot. Det ryktades om att drakarna hade återvänt – starkare och mer giriga än någonsin. Deras skuggor hade åter börjat växa sig starka och många där uppe i norr. De hade skövlat skogar, bränt ner byar och gjort de höga bergen till sina. De ingjöt fruktan över hela riket.

    Det verkar vara hög tid att spänna på sig rustningen igen, dra svärdet och slutföra uppgiften. En gång för alla!

    The Elder Scrolls V: Skyrim släpptes 2011. Jag minns fragment av min första genomspelning av spelet på PC som om det vore igår. Andra minnen återuppväcks när jag nu har har börjat spela spelet i sin ”Special Edition” och återigen ikläder mig rollen som krigare med tvåhandssvärd som specialitet.

    Fjorton år! Spelet har naturligtvis åldrats men med Bethesda bakom spakarna så vet man två saker. Ett, de producerar genomgående högkvalitativa, långlivade titlar som tål att spelas igenomom och om igen. Och två, det finns ett utbrett stöd för att modifiera spelupplevelsen med tiotusentals modifikationer från en hängiven community. Och det är just i denna kontext vi hittar ungdomens källa för det här spelet. Mängden moddar som uppdaterar utseendet på texturer, miljöer, väder, ljuseffekter och så vidare är fler än vad jag kan räkna. Och de gör ett fantastiskt jobb – allt från att tillföra snyggare gräs, mer realistiskt ljud av fotsteg, till vackra solnedgångar, skuggor från moln och tusen andra saker – gör att Skyrim faktiskt inte känns alls så gammalt längre.

    Visst, The Elder Scrolls V: Skyrim Special Edition betyder också att Bethesda själva putsat upp förutsättningarna och förfinat ett redan magnifikt spel. Däri ligger grunden, men hatten av för alla de människor som utan motprestation lägger ner själ och hjärta i att bygga till synes oändligt med modifikationer ända till dags dato. Det säger en del om det här spelets betydelse!

    Nåväl, nu är Skyrim också ett fantastiskt spel som gott och väl klarar att stå på egna ben, även utan modifikationer och en lojal fanbase. Främst är det ett enormt äventyr i en öppen värld med näst intill outtömliga möjligheter till utforskande och karaktärsutveckling med en uppsjö av olika färdigheter att träna i – allt i klassisk Elder Scrolls-stil!

    Nu är ju inte detta tänkt att bli en recension för spelet utan snarare bara ett tecken på den optimism med vilken jag återvänder till Skyrim efter mer än ett decenniums frånvaro. Och jag har saknat det – de stora skogarna, vidderna, sjöarna, de mörka katakomberna, de övergivna slotten med alla dess fiender och fällor, städerna och det rika liv som tycks pågå varthän man vänder sig.

    En annan otroligt viktig aspekt av det här spelet är musiken. Den spelar en viktig roll i att sätta atmosfären i varje givet ögonblick och adderar stort värde till de storslagna vyerna. Precis som för både tidigare och senare spel i Elder Scrolls-serien så är den skriven av Jeremy Soule, en verklig mästare på ämnet. Soundtracket finns givetvis utgivet så slut gärna ögonen och lyssna.

    Så mitt tips till dig är, om du gillar äventyrsspel i fantasygenren och ännu inte spelat Skyrim – köp det! Och till dig som redan spelat igenom det – det är dags igen, hela Tamriel behöver dig!

    Spelet finns på Xbox, Playstation och Windows.

    Länkar:

  • Tre månader med iPhone 16

    Tre månader med iPhone 16
    Lästid: 4 minuter

    Nu har det gått ungefär tre månader sedan jag fick hem den svarta Apple iPhone 16 med 256GB lagringsutrymme som jag beställde på releasedagen och jag kan med gott samvete unna mig några rader om min upplevelse av enheten, efter något som liknar ett långtidstest.

    Ni som läst mitt förra inlägg från september, minns att jag bytte från en iPhone 13 Pro – bara för att sätta scenen för de jämförelser jag nu kommer att göra.

    Inför köpet av iPhone 16 fanns det ett antal punkter jag tittade lite extra på:

    Prestanda
    Trots att icke Pro-modeller av iPhone har nämnvärt sämre prestanda än Pro-dito så kände jag egentligen aldrig någon oro för vad steget ”ner” från 13 Pro till 16 skulle innebära. Den gamla luren höll prestandan fint de tre åren jag hade den och med mitt konsumtionsmönster så kände jag egentligen aldrig någon oro för att skulle bli tekniskt strandsatt med en iPhone 16 – och nu så här tre månader senare så kan jag bara konstatera att mitt användande fortsatt troligen är av liknande slag även om tre år – med brasklappen för att jag inte testat Apple Intelligence på enheten än.

    Batteri
    Denna, den kanske mest avgörande enskilda punkten för mig vid en uppgradering till ny iPhone var givetvis lite av ett orosmoment på pappret när jag jämförde specifikationer inför köpet. Pro har ju generellt mer generöst batteri än den jag valde men återigen, hur min användning ser ut gör att jag inte är särdeles orolig. Och faktiskt – jag har ställt in en laddningsbegränsning i iOS 18 till 90 % för att ytterligare spara cykler på batteriet, och jag klarar mig gott och väl en heldag på 90 % laddning. Kort och gott en klar förbättring mot min gamla iPhone!

    ProMotion skärm
    I samband med lanseringen av iPhone 16 hade jag små men ändock förhoppningar på att ProMotion skulle bli tillgängligt även på icke-varande Pro-modeller. Tji fick jag! ProMotion – alltså Apple PR-benämning på en bildskärm med variabel uppdateringsfrekvens på upptill 120 Hz. Grym prestanda när det behövs och möjlighet att spara under mer sansad användning. Solklart det jag saknar mest mot min gamla iPhone 13 Pro. Har man en gång testat en ProMotion-skärm så förstår man! Som sagt, ingen dealbreaker men bara lite surt.

    Kamera
    Sist men inte minst har vi det där med kameran. iPhone 13 Pro har tre linser (tele, vidvinkel och ultravidvinkel) medan iPhone 16 har två. Återigen, då jag knäpper merparten av mina bilder på min kompakta Fujifilm X100V, så upplever jag inte heller detta som ett problem. Visst kan jag sakna 3x zoom nångång men i värsta fall kommer jag rätt långt med 2x zoom som erbjuds i iPhone 16.

    Där har vi på något sätt baslinjen för de val jag gjorde för tre månader sedan. Vad har jag då för generella tankar utöver ovan?

    Dagligdags använder jag telefonen mycket, skulle jag säga. Pratar vi skärmtid ligger jag på 3,5 timmar per dag senaste veckan. Beakta då att det varit jul och man varit ledig men i gengäld har mer tid lagts på att umgås så jag tror att det går relativt jämnt upp.

    Jag är en sucker för olika sociala medier. Mest hänger jag nog på Instagram där jag konsumerar mycket bild och video. Vidare redigerar jag alla mina bilder på iPhone. Jag läser nyheter, lyssnar på musik och poddar, använder den som GPS i bilen via Apple CarPlay och hanterar mitt smarta hem på den. Däremot spelar jag inte spel, jag hänger inte på Youtube eller streamar filmer och serier från andra tjänster. Därför skulle jag säga att jag inte ens är målgruppen för en Pro-modell.

    Prestandan räcker utmärkt och lite överraskande, batteriet likaså. Jag är överlag väldigt nöjd med att jag ”slapp” lägga mer pengar än nödvändigt och jag valde en 16 före en 16 Pro. Den hade jag såklart varit minst lika nöjd med men det var vettigt att våga ta steget ”ner” utifrån analysen av mitt användande och där kunna inse att det faktiskt fanns något som var gott nog.

    Den kanske mest överskattade funktionen i mitt användande är ändå den nya kameraknappen som Apple lanserade med buller och bång i september. Den är bra för att enkelt starta kameran men jag kommer inte överens med den för att göra ändringar i kamerareglage med samma knapp. Den känns inte helt intuitiv men jag tror också att det kan ha att göra med hur mitt skal är utformat, med en försänkning där mitt kamerafinger inte riktigt får plats. Bagatell som sagt, då jag tar färre kort med mobilen än med den riktiga kameran.

    Så där har vi det, några tankar efter tre månader med iPhone 16. Skulle det vara något specifikt du undrar är du välkommen att lägga en kommentar här nedan så svarar jag efter bästa förmåga.

  • Årets iPhone-ångest

    Årets iPhone-ångest
    Lästid: 4 minuter

    Det är nu tre år sedan jag hängde på låset för att få tag på den då senaste versionen av Apples årliga iteration av iPhone. 13 hette modellen då. Och i mitt fall, iPhone 13 Pro. Den har tjänat mig väl i tre år. Alltid varit med i fickan, de två senaste åren utan vare sig skal och skärmskydd. Skärmskydd förresten, vem använder det? Det förtar en stor del av upplevelsen. Men det är en annan historia.

    Nu, tre år senare var det dock hög tid att börja snegla efter något nytt då jag upplever att framförallt batteritiden inte längre lever upp till mina förväntningar. Så lämpligt då, att Apple höll sitt årliga iPhone-event i förra veckan och att förhandsbeställningarna öppnade igår!

    Två modeller lanserades. iPhone 16 och iPhone 16 Pro. De båda finns i två storlekar vardera, i och med tillägget Max som främst bidrar med större skärm och bättre batteritid. Alldeles för stor för fickan, den där Max-modellen, i min mening.

    Pro är som vanligt den mest kompetenta av de båda modellerna. Bättre kamera, mer knuff i prestandan, mer batteri och allmänt lite mer ”bells and whistles”. Prislappen startar på 14 495 svenska riksdaler och sträcker sig ända upp till 23 495 kronor för en toppbestyckad iPhone 16 Pro Max med 1 TB lagring. En prislapp lite i saftigaste laget även för instegsmodellen i Pro-segmentet om du frågar mig. Då kändes standardmodellen iPhone 16 med ett startpris på 11 495 kronor mer lockande!

    Jag gjorde därför som jag brukade, jag satte mig ner och jämförde. 16 Pro mot 16 och 16 mot min nuvarande 13 Pro. Vad missar jag? Vad får jag mot vad jag har idag? Tappar jag något?
    Jag sitter där och väger för- och nackdelar, tittar på dagligt användningsmönster och funderar över vad jag är villig att försaka i upplevelse för att få en lägre prislapp – rena kohandeln, med mig själv!

    Klart från början, redan innan lanseringseventet startade (som man givetvis följer live), stod att det mer skulle luta åt standardmodellen i år, alltså inte Pro – mest på grund av att jag använder Pro-kamerans alla funktioner mindre och mindre, eftersom jag numera mestadels fotograferar med min Fujifilm-kamera istället.
    Med detta mindset satte jag mig alltså ner och började jämföra, för att se vilka features jag skulle behöva klara mig utan.

    Prestanda
    Standardmodellen har sämre prestanda en Pro. Jag räknar inte med att det ska påverka mig alls, då jag vare sig använder telefonen till mobilspel eller till att göra några tyngre operationer än att redigera foton. Check på den alltså!

    Batteri
    Jo, Pro har ju något bättre batteri än vanliga iPhone 16. Men sett ur aspekten att min iPhone 13 Pro har 83 % batterihälsa kvar så är min förhoppning ändå att jag inte går back – snarare lite plus. Check.

    Always-on skärm
    Pro har en skärm som alltid är på och kan visa tid och notiser bland annat. Inget jag har idag och inget jag känner att jag saknar, så det bryr jag mig inte om att jag missar med standardmodellen. Check!

    ProMotion skärm
    Den vassare modellen erbjuder en skärm med adaptiv uppdateringsfrekvens på upp till 120 Hz. Något jag har på min 13 Pro idag och som jag kommer att sakna om jag inte väljer Pro, men absolut ingen dealbreaker. Bara en vass nagel i ögat. Fan. Check?

    Kamera
    Det klassiska när det gäller iPhone. Pro har bättre kamera, det är sen gammalt. Inte ett problem enligt tidigare argument. Bara lite synd men oavsett har kameran i standardmodellen av iPhone 16 fått ett klart lyft så jag lever med det. Check!

    I övrigt är jag nöjd över att även den billigare modellen fått ärva den nya snabbknappen som introducerades på förra årets Pro-modell, samt det för året nya kamerareglaget som kan vara smidigt för de gånger i vardagen jag ändå bränner av några bilder med den inbyggda kameran.

    Sen har vi det där med färgen …
    I och med att det efter ovanstående analys fortsatt lutade åt iPhone 16, så kom nästa val att göra – färgen! iPhone 16 kommer i en tjusig uppsättning av 5 olika färger – allt från svart och vitt till rosa, blågrön och ultramarin.

    Jag har under många år bara siktat på mörka mobiltelefoner. Typ svart, rymdgrå eller aluminiumgrå. Jag har haft inställningen att det mörka chassit snyggast gömmer skärmkanterna och får resten av enheten att se ut att smälta ihop med skärmen på ett sätt som jag uppskattar. Men svart är tråkigt! Den blågröna däremot, riktigt läcker! Men så var det där med skärmkanterna, där jag är så enkelspårig. Skulle jag våga?

    Jag sneglar på min klarblå iPad Air på bordet. Den som har ett fodral på som döljer den lekfulla blå färgen. Och det blir nog fodral på en ny iPhone 16 har jag en känsla av. Äh, jag kör vidare på svart då. Tråkmåns!

    Sagt och gjort, nu har jag lagt en beställning på en svart iPhone 16 med 256 GB lagring. Utifrån hur mitt användande av appar så är den lagringsytan mer än nog för åtminstone 2 år framåt. På fredag kommer den hem, med expressfrakt. Då infinner sig nästa vånda – att byta ut alla gamla Lightning-kablar i bilen och huset till USB-C. Allt kommer att bli bra. Till slut.