Veckans teknikköp.

Nja, egentligen skall det här teknikköpet bokföras på vecka 19, alltså en dryg vecka sedan – men bättre sent än aldrig!

Jag hade ju, som jag skrev för en vecka sedan, funderingar på att spela in en videorecension av ett iPadprogram som jag inhandlat. Laddade min gamla videokamera, petade in MiniDV-band och riggade stativet. Inspelningen blev bra så långt, tills jag insåg tre saker – dels att det inte gick att få tag på drivrutiner för Windows 7 för att föra över data från bandet via Firewire samt att min kabel inte heller passade i min Mac. Lugnt – bara skaffa en ny kabel mellan kameran och Macen så KANSKE det skulle funka. Fast man kan aldrig vara säker med nära på 6 år gamla prylar.
Det tredje som slog mig var att batteriet verkade vara kass och höll typ i max 30 minuter. Så ny kabel OCH nytt batteri? Don’t think so, tänkte jag och klickade upp Prisjakt för att leta upp en ny prisvärd kamera.

Valet föll på en Canon Legria HF R16 – en HD-videokamera i miniformat. 8GB inbyggt minne och utbyggbar med SD-kort.
Min tidigare kamera var en Panasonic. Den hade ju som sagt några år på nacken så nu när det var dags att byta så låg Canon när till hands eftersom jag provat 4-5 av deras systemkameror och är dessutom ägare till några kompaktkameror i IXUS-serien. Allt andas kvalitet, optiken är bra och Canon är dessutom relativt bra på mjukvaruuppdateringar till sina produkter. Detta sammantaget avgjorde. Och förstås ett hyfsat pris!

Canon Legria HF R16 är som sagt en liten smidig HD-kamera. Den ligger skönt i handen och väger inte för mycket. Hade den varit två centimeter kortare hade den helt dolts i min hand. Smidig var ordet, sa Bull!
Den är till största delen tillverkad i plast men är för kompakt för att kännas plastig. Kontrollerna är enkla att förstå men det saknas en del, såsom mörkerfilmning och blixt. Dock tycker jag att den gör hyfsat ifrån sig i dagsljus och den funkar faktiskt väldigt bra i AUTO-läget, för en lekman som mig.

Vidare har den inbyggd ansiktsigenkänning, vilket betyder att den sätter fokus på personer du filmar och inte på bakgrunden. Smutt! Det finns en hel drös inställningar för ljus, fokusering, vitbalans och digitala posteffekter. Själv går jag mest runt på AUTO-läget som sagt. I alla fall så här i början. Någonting som stör mig är dock volymen på autofokusen. Vet inte om detta är ett tillverkningsfel eller om det helt enkelt beror på att jag satt mikrofonens känslighet för högt och endast filmat i tysta miljöer, men autofokusen dyker upp som ett svagt tickande i filmen. Otroligt störande. Slog av autofokusen och då försvann ljudet men vem orkar fokusera manuellt? Provade dessutom att sänka känsligheten på mikrofonen och då blev det genast lite bättre. Byter man från Instant Autofokus till ”vanlig” autofokus så minskar det också störljud. Sänker helt klart helhetsintrycket men det går som sagt att justera bort.

I övrigt är jag väldigt nöjd. Kontrollerna sitter bra, batteritiden är hyfsad och det är på det stora hela en rätt bra HD-videokamera för under 5000 spänn.

Veckans teknikköp.

LG 47LH3000

Veckans teknikköp innebar inget mindre än en sprillans ny TV, faktiskt! Min snart fyra år gamla 42″ LG-plasma fick flytta på sig och ge plats åt en ny 47″ LCD-tv. Mina kriterier var följande. -Större än min förra, kvalitetsmärke, Full HD-stöd och inte helst inte dyrare än 10 000 kronor. Valet föll på en LG 47LH3000. En Full HD-maskin i svart pianolack.

Har inte hunnit mecka så mycket med den ännu men den primära funktionen som den här tv’n skall ha, är att driva min Mac mini som agerar mediacenter i vardagsrummet. Min gamla tv saknade Full HD-stöd och således fick jag ingen vidare upplösning på den, medan den här nya är riktigt trevlig att titta på. Ska försöka slänga upp lite bilder framöver.