Såld på Spotify Connect.

Såld på Spotify Connect.

I mellandagarna passade jag på att förnya vardagsrummet med en ny hemmabioreceiver – mest på grund av att den gamla hade alltför få HDMI-portar på baksidan vilket i sin tur gjorde att alla enheter i TV-bänken inte kunde vara inkopplade samtidigt. Mitt egentliga enda krav på en ny enhet var således enkelt – fler HDMI-ingångar och att receivern skulle vara i lågprofil.

Valet föll efter lite funderande och recensionsläsning på en Pioneer VSX-S510. En slimmad sak som väl täcker mina relativt grundläggande behov. Utöver detta så har den också stöd för Spotify Connect – en teknik som jag tidigare in brytt mig om speciellt mycket men som sedan jag köpte en Google Chromecast i höstas plötsligt känts spännande…

Fortsätt läs

Alla har en åsikt om iOS 7.

Alla har en åsikt om iOS 7.

I veckan gick Apples årliga utvecklarkonferens WWDC av stapeln i San Francisco. Hela ståhejet inleddes traditionsenligt med den alltid lika spännande och livesända keynoten i måndags kväll svensk tid. Som brukligt presenterade CEO Tim Cook något nytt ur sin hatt och i år fick många Apple-fans mer än nog till livs.

Förutom att presentera version 7 av sitt mobila operativsystem iOS, så visade man också en ny version av OS X med tilläggsnamnet Mavericks. Man har skrotat de gamla kattdjursnamnen till förmån för platser runtom i Kalifornien – Apples bakgård. Vidare presenterades en helt ny Mac Pro och även uppdaterade versioner av den bärbara MacBook Air-serien.

Men vi ska hejda oss lite grann och återvända till där vi startade – vid iOS 7.

Fortsätt läs

Angående mobila operativsystem.

Angående mobila operativsystem.

Allt sedan Apple släppte sin iPhone 4 har jag sagt samma sak; Ge mig iPhonens hårdvara och låt mig installera Android på den. För i min värld finns det just nu inte mycket som slår den hårdvara som Apple producerar. Däremot föredrar jag Googles mobila operativsystem Android framför iOS. Men den optimala lösningen vore ju så klart att kunna köpa en mobilhårdvara utan operativsystem och sedan välja fritt bland dessa.

Fortsätt läs

Pajkastning inom teknikvärlden.

Det har länge pågått ett åsiktskrig på internet. Jag talar om de skilda åsikter som Windows- och Mac-användare haft i decennier, och som nu mer eller mindre förflyttats till att handla om iPhone versus Android. De har inte alltid varit sakliga debatter utan fula påhopp och pajkastning.

Jag kan i viss mån förstå att gemene man som just skaffat sig en blogg ser en njutning i att kunna pådyvla sina läsare sina egna alldeles obesprutade åsikter i inte alltför väl valda ordalag. Han ser sig själv (för det är oftast en han) som journalist, skribent och självutnämnd experttyckare inom just sitt eget område – exempelvis Apple och iPhone. Här smutskastas motståndet i form av nedvärderande åsikter om Android, Google och egentligen alla tillverkare som bygger mobiler för operativsystemet Android. Och detta kan jag till viss del ha förstående för. Gemene man vet inte bättre. Han tycker bara en jävla massa.

Dessvärre har jag noll och ingen förståelse för när ”branschpress”, låt mig trots allt kalla dem så, dagligen sysslar med denna omogna pajkastning lägren emellan. Här borde föreligga en enorm skillnad mellan glad amatörbloggare och bevakande, om än vinklad, nyhetssida. Men ty så är icke fallet. Vare sig vi tittar på fenomenet utifrån en Android-relaterad sida eller en Apple-relaterad dito så haglar inte bara kommentarerna, utan även artiklarna av förtal, ärekränkning, bespottning och rent skitsnack om motståndaren. Detta tycker jag är otroligt lågt och amatörmässigt. Sådant hör inte hemma i branschpress, utan på ett dagis.

Vad beror då detta på? Tror man så stenhårt på ”sitt” märke att man är beredd att försvara det med näbbar, klor och fula påhopp så fort tillfälle till jämförelse ges? Växer könsorganet lite grann varje gång man får snacka skit om någon annan? Är det verkligen så viktigt att ta hem segern i varje artikeln och samtidigt hånfullt skratta åt något som kanske faktiskt har precis lika fina kvalitéer. Eller är det bara brist på normalbegåvning och avsaknad av kunskap i hur man uttrycker sig normalt?

Detta fenomen ser jag dagligen. Både i svenska och engelsk branschpress. Ofta rörande just Android och iPhone, vilka är de stora kombattanterna på mobilhimlen och som också intresserar undertecknad mest. Dock vill jag inte dra alla över en kam. Åh nej! Det finns flera riktigt bra nyhetssidor som är sakliga, och inte bryr sig om att leta svagheter hos andra eller helt enkelt erkänner sina egna. Men alltför många nyhetssidor där ute håller en så låg nivå att man skäms. Jag har i saklig ton kommenterat det någon gång men till slut insett att jag lika väl kan köra huvudet in i en vägg. För de lyssnar inte. De har så fullt upp med att fäkta bort alla argument som talar emot deras sak.

Vad tycker du?

En månad med Android: en iPhone-ägare talar ut!

Jag trodde knappt ens själv att det skulle kunna hända – att jag som en inbiten iPhone-ägare sedan 2008 nu aktivt och av egen fri vilja försöker slita mig fri från iOS och istället installera mig i Android.

Det här är min historia…

iPhone 3G.

Det hela började en regnig julinatt 2008. Den natt då Telia slog på stora trumman och exklusivt släppte den första iPhonen i Sverige – iPhone 3G. Som nybliven Apple-frälst (köpte u min första Mac mini året innan) så stod jag givetvis i kön och lämnade butiken runt tretiden på natten med ett leende som kunde lysa upp hela Göteborg. Jag var i himlen – och det var bara början!

HTC Hero.

Jag levde som nöjd iPhone-ägare och förespråkare för densamma i drygt ett och ett halvt år, fram till december 2009 då jag fick upp ögonen Android såpass att jag beställde en HTC Hero. Android-versionen som satt i telefonen då hette 1.5 och var långt ifrån så slipad och funktionsrik som dagens version, men den gav mig ändå en positiv upplevelse – under en kort tid.

Efter ett tag började gränssnittet kännas segt, speciellt i samband med uppdateringen till Android 1.6. Den hade dock sina ljuspunkter i form av widgets och gratis applikationer men helhetskänslan drog ner betyget och jag återgick snart till min iPhone 3G och nöjd Apple-förespråkare.

iPhone 4.

Sommaren 2010 tog jag ytterligare ett steg på min redan inslagna väg genom att importera nya iPhone 4. En lur med oöverträffad skärm och en enorm kvalitetskänsla. Allt som var bra med iPhone 3G blev genast mycket bättre och jag var återigen en nöjd iPhone-användare utan någon som helst vilja att vilja titta tillbaks på Android.

Så blev det höst… Och jag började återigen få upp ögonen för Android igen. Froyo (Android 2.2) släpptes och efter man hade fått klämma på Kottkrigs Nexus One och Tommies HTC Desire (och senare även Nexus S) så blev man grymt sugen på att uppgradera tjänste-Heron till något vettigt.

HTC Desire HD.

I februari 2011 blev det därför en HTC Desire HD som tjänstetelefon. Och efter att ha burit med mig två telefoner dagligen sedan 2008 så började jag för första gången att lämna min kära iPhone hemma, för att helt koncentrera mig på min nya Android-nalle och verkligen ge den en ärlig chans. Och nu, efter att jag har ägnat en hel månad till Android så är det dags att sammanfatta om den faktiskt kan ersätta en iPhone för en sån inbiten Apple-nörd som jag.

Apple iPhone 4 vs. HTC Desire HD – en teknisk jämförelse.

Klicka ovan för att se en större bild

En praktisk jämförelse.

Baserat på de funktioner i mobilen som jag värdesätter och använder dagligen så skall jag försöka mig på att jämföra dem efter bästa förmåga. Jag kommer också att lyfta fram en del för- respektive nackdelar för båda telefonerna.

Musik.

Jag lyssnar mycket på musik i min telefon, och när jag gör det så är det Spotify som gäller. Spotify-klienten för både iOS och för Android bjuder på samma funktioner så detta har inte varit något problem för mig vid bytet till Android.

Navigation.

Eftersom jag kör mycket bil och ofta på okända vägar så är en bra navigator viktig för mig. På iPhonen har jag i flera års tid kört Navigon som jag varit mycket nöjd med. Denna finns även till Android och även om den inte är lika välputsad som iOS-versionen så duger den verkligen för att ta mig från punkt a till b. Inga problem här heller alltså!

E-post, kalender och kontakter.

I mitt jobb är jag beroende av att alltid vara synkroniserad, och kopplingen till vår interna Microsoft Exchange-server har funkat ypperligt från min iPhone. Den har synkat kalender, kontakter och flera mailkonton utan fördröjning. Det funkar dessutom minst lika bra i Android, även om jag personligen inte gillar mail-appen och kalendern lika mycket som dem i iPhonen. Men funkar gör det.

Kamera.

Jag tar ganska mycket kort med min mobil, mest för att lägga upp på Twitter. Den inbyggda kameran i iPhone 4 är bra, till och med bättre än den i Desire HD. Framförallt är den snabbare på att ta kort, vilket är otroligt viktigt. Här blev jag alltså lite besviken på HTC.
Att Desire HD inte har en framåtvänd kamera stör mig dock inte så mycket eftersom jag inte varit någon flitig användare av vare sig FaceTime eller videosamtal via Skype.

Foto-appar.

På App Store finns en otrolig mängd foto-apps till iPhone. Bland mina favoriter hör Hipstamatic och Instagram. Ingen av dessa finns ännu på Android Market och jag tvingas leva med det näst bästa – den inbyggda kameran och utsökta Vignette. Inte alls lika bra, eller trevliga gränssnitt men det funkar när man vill twittra ut nån kul bild. En klar fördel för Android är det inbyggda stödet att dela bilder med i princip alla installerade tredjepartsapplikationer som stöder bilduppladdning.

Sociala applikationer.

Jag är en stor förbrukare av sociala applikationer (utom Facebook då, som jag konsekvent ratar) och glädjande nog så finns både Twitter, Gowalla, WhatsApp, Glympse och Skype i bra versioner även till Android. Dessutom är integrationen med operativet långt mycket bättre än i iOS vilket bara är till fördel. Vad jag eventuellt skulle kunna kommentera som en nackdel är att notifieringarna inte är lika tydliga som i iOS – men det är väl en vanesak.

De ovan nämnda kategorierna är de främsta jag använder på min mobil, förutom att ringa och sms’a då. Traditionell mobilsurf ägnar jag mig knappt åt överhuvudtaget. De webbtjänster jag normalt använder har API’er mot apps som gör att jag hellre använder dessa. Dock finns det ett par andra områden som jag gärna vill belysa, nämligen gränssnitt, utbud, kvalitet och helhetskänsla.

Gränsnitt.

Om man jämför det grafiska gränssnittet i Android mot det iOS så är det skrattretande att Google fortfarande är så långt efter. Visst, HTC Sense lyfter väl i viss mån gränssnittet men steget är ändå ofantligt långt till Apple som ju verkligen lyckats med att skapa något intuitivt som känns genomtänkt, hänger ihop och beter sig likadant i vilken app du än startar. Föredömligt enkelt och enhetligt. Visserligen på bekostnad av strama designriktlinjer men mycket mer estetiskt tilltalande. Klar fördel för Apple där.

Utbud.

Om man skall ge sig på att jämföra utbudet av appar mellan iOS och Android så finns det åtminstone en viktig skillnad. Android tillåter appar som integrerar med operativsystemet medan Apple inte tillåter sådana. Ett bra exempel på detta är om jag tar ett kort med en foto-app i Android och väljer att ”dela” fotot så får jag upp en lista över mina installerade tredjepartsapplikationer som klarar av att dela fotot, till exempel Twitter, Flickr, WhatsApp, Gmail och så vidare. I iOS får man istället starta den app man vill använda och sedan hämta in det redan sparade fotot. Öppenheten i Android är verkligen oslagbar!

Därför är utbudet av appar väldigt varierat mellan de bägge plattformarna. Dock finns många av de allra mest populära apparna i versioner för både iOS och Android även om iOS-versionerna generellt håller något högre kvalitet i både utseende och stabilitet.

Kvalitet.

Om man skall titta närmare på iPhone 4 vs. Desire HD ur ett fysiskt perspektiv så kan vi börja med att beröra byggkvaliteten. iPhone 4 må vara kantig i sitt utförande och glaset som täcker dess hela fram- och baksida gör den skör och hal men den har en otrolig kvalitetskänsla! Ingen plast så långt ögat kan nå och inga lösa luckor som gnisslar. Bara glas och aluminum i en skön symbios! Desire HD däremot har helt klart en plastigare framtoning med två luckor som kan öppnas på baksidan. Den känns dock väldigt solid och styv i konstruktionen och den ligger bra i handen eftersom baksidan är något skålad och lite gummiaktig, vilket höjer friktionen avsevärt.

Vi kan också notera att HTC har valt att sätta hörlursuttaget på undersidan luren medan Apple av tradition har det på ovansidan. En smaksak kanske, men jag föredrar personligen när det sitter på ovansidan.

Helhetskänsla – en summering.

Väger vi samman allt jag sagt om de båda telefonerna så är saken klar. HTC Desire HD slår inte Apple iPhone 4 på fingrarna när det gäller helhetskänslan.

Det märks verkligen att Apple står för både hård- och mjukvara och allt funkar så otroligt bra ihop. iPhone 4 är givetvis en premiumlur som kostar dig i runda slängar 6000 kronor medan HTC Desire HD går loss på något mer än halva den summan. Därmed inte sagt att man på något sätt får en dålig eller ens medioker – nej. HTC Desire HD är en otroligt kompetent telefon. Den är snabb, den stora skärmen är en fröjd för ögat även om den inte håller samma höga upplösning som iPhonens Retinadisplay. Ytterligare några fördelar med HTC är möjligheten att bygga ut minnes med minneskort och att man kan byta ut batteriet om det skulle behövas.

Helhetsupplevelsen är klart bäst i iPhone 4 men Desire HD och framför allt Android bjuder på så många bra funktioner och finesser som man saknar i sin iPhone, vilket gör att Android i dagsläget spöar iOS rent funktionsmässigt. Synd bara att Google hamnat på efterkälken med gränssnittet. Får vi ett lyft där så är Android den självklara vinnaren – på rätt hårdvara.

Jag kommer att stanna kvar hos Android. Jag gillar möjligheterna. Jag gillar öppenheten och valfriheten att göra som jag vill med min telefon. Men jag saknar helhetskänslan. Synd att man kan inte få allt.