Krönika: Förbannelsen Facebook.

Krönika: Förbannelsen Facebook.

Det kändes som att jag nog var sist på tåget när jag så sent som i augusti 2011 anslöt mig till det stora sociala nätverket Facebook. Först var den primära anledningen att på ett enkelt och smidigt sätt kunna få uppdaterade kontaktuppgifter till mina vänner i min mobiltelefon via synkroniseringsmöjligheten mellan Facebook och mobilen, samt att kunna hitta ytterligare en plattform att lyfta fram mina teknikrelaterade blogginlägg. Men förutom detta såg jag mig ganska snart också ”checka in” på allehanda platser, posta bilder på maträtter och skriva korta ointressanta inlägg som lika gärna kunde ha kvittat. Dessutom är Facebook inte plattformen att lyfta 95 % av mina blogginlägg då dessa sällan eller aldrig lett till någon typ av diskussion på det stora blå sociala nätverket från landet i väster.

Fortsätt läs

Pajkastning inom teknikvärlden.

Det har länge pågått ett åsiktskrig på internet. Jag talar om de skilda åsikter som Windows- och Mac-användare haft i decennier, och som nu mer eller mindre förflyttats till att handla om iPhone versus Android. De har inte alltid varit sakliga debatter utan fula påhopp och pajkastning.

Jag kan i viss mån förstå att gemene man som just skaffat sig en blogg ser en njutning i att kunna pådyvla sina läsare sina egna alldeles obesprutade åsikter i inte alltför väl valda ordalag. Han ser sig själv (för det är oftast en han) som journalist, skribent och självutnämnd experttyckare inom just sitt eget område – exempelvis Apple och iPhone. Här smutskastas motståndet i form av nedvärderande åsikter om Android, Google och egentligen alla tillverkare som bygger mobiler för operativsystemet Android. Och detta kan jag till viss del ha förstående för. Gemene man vet inte bättre. Han tycker bara en jävla massa.

Dessvärre har jag noll och ingen förståelse för när ”branschpress”, låt mig trots allt kalla dem så, dagligen sysslar med denna omogna pajkastning lägren emellan. Här borde föreligga en enorm skillnad mellan glad amatörbloggare och bevakande, om än vinklad, nyhetssida. Men ty så är icke fallet. Vare sig vi tittar på fenomenet utifrån en Android-relaterad sida eller en Apple-relaterad dito så haglar inte bara kommentarerna, utan även artiklarna av förtal, ärekränkning, bespottning och rent skitsnack om motståndaren. Detta tycker jag är otroligt lågt och amatörmässigt. Sådant hör inte hemma i branschpress, utan på ett dagis.

Vad beror då detta på? Tror man så stenhårt på ”sitt” märke att man är beredd att försvara det med näbbar, klor och fula påhopp så fort tillfälle till jämförelse ges? Växer könsorganet lite grann varje gång man får snacka skit om någon annan? Är det verkligen så viktigt att ta hem segern i varje artikeln och samtidigt hånfullt skratta åt något som kanske faktiskt har precis lika fina kvalitéer. Eller är det bara brist på normalbegåvning och avsaknad av kunskap i hur man uttrycker sig normalt?

Detta fenomen ser jag dagligen. Både i svenska och engelsk branschpress. Ofta rörande just Android och iPhone, vilka är de stora kombattanterna på mobilhimlen och som också intresserar undertecknad mest. Dock vill jag inte dra alla över en kam. Åh nej! Det finns flera riktigt bra nyhetssidor som är sakliga, och inte bryr sig om att leta svagheter hos andra eller helt enkelt erkänner sina egna. Men alltför många nyhetssidor där ute håller en så låg nivå att man skäms. Jag har i saklig ton kommenterat det någon gång men till slut insett att jag lika väl kan köra huvudet in i en vägg. För de lyssnar inte. De har så fullt upp med att fäkta bort alla argument som talar emot deras sak.

Vad tycker du?

Krönika: Mina tankar om Apple iPad.

I onsdags presenterade Steve Jobs och hans Apple då äntligen den omtalade pekdatorn – iPad!

Vi var många som satt och livebevakade eventet via bloggar som Engadget, MacWorld med flera. Alla bilder och specifikationer som kablades ut över världen gjorde att alla Mac-fans först fick överslag. Sedan vände det nedåt igen när vi kunde konstatera att enheten inte stöder varken Flash eller multitasking. Visst, mjukvarubaserade lösningar men ingenting som Apple har lovat oss. En mindre besvikelse spred sig i kroppen…

I vilket fall så börjar den sjunka in nu, iPaden. Många säger att den inte är mer än en uppsvälld iPod touch. Jag kan visserligen delvis hålla med om det. Det är en stor iPod touch med sin stora skärm och iPhone OS. Men tänk vilka möjligheter den nya stora skärmen ger alla utvecklare! Applikationerna som vi kan vänta oss till iPad kommer att bli grymma – det tror jag! Dessutom kommer den med 3G-uppkoppling, så surf på den här plattan lär inte bli några problems!

Vad vi har kunnat se av iPad ännu så länge så verkar den grymt snabb med sin Apple A4-processor. Den stora glänsande skärmen är fröjd för multitouch och den verkar hänga med bra även när det kommer till spelgrafik. Som e-boksläsare verkar den dessutom grymt bra. Smidigt format och den backas upp av härliga iBookstore. Lär bli grymt!

Priset då? Budgetmodellen med 16GB flashdisk landar på $499, vilket borde bli nånstans runt 4 990 i svenska kronor inklusive moms och tull. Ett grymt attraktivt pris, vilket vi inte är vana vid från Apple. Men jag har en känsla av att de vill att detta ska bli en instegsmodell för dem som tidigare inte kört Mac.
32GB-modellen går lös på $599 och 64GB-modellen släpps för $699, vilket torde bli 5 990 respektive 6 990 i runda slängar. Dessutom så finns alla dessa modeller att få med inbyggt 3G, men då kan du räkna med att lägga på en dryg 1000-lapp. Vi snackar alltså totalt 6 modeller av iPad, vilket inte heller är speciellt likt Apple. De brukar nöja sig med ett par modeller, men i det här fallet gör man annorlunda, förmodligen för att locka köpare med den ruggigt prisvärda instegsmodellen, som faktiskt är billigare än en iPhone 3GS.

Strax innan lanseringen i onsdags så frågade jag mig själv om detta kanske var det största som hänt sedan iPhone. Så här i efterhand så känns det som att det faktiskt låg en del substans i det. Det är bara att konstatera att Apple har återuppfunnit tableten, eller pekdatorn om du så vill. Uppbackad av iTunes Store, App Store och iBookstore så lär detta bli en ruskigt viktig produkt för Apple. Dessutom aggresivt prissatt, vilket gör att den förmodligen kommer att bli en guldgruva för många av de utvecklare som idag har applikationer till iPhone och iPod touch.
Steve Jobs själv gick så långt som att detta var det viktigaste han någonsin gjort. Kanske en bit ifrån sanningen, men en nog så viktig lansering för Apple, som ju redan är en av de allra största spelarna på den mobila marknaden.

Men nu börjar det som sagt att smälta in. Nyhetens behag har lagt sig något. Man har kommit ur transen som man befann sig i under Apple Event i onsdags. Men jag är fortfarande grymt sugen på en iPad och med största säkerhet så kommer jag att köpa en så fort de släpps. Visst, den saknar stöd för Flash. Men Flash är inte allt. Flash är ett sattyg. Många med mig tror dessutom att HTML5 kommer att göra Flash överflödigt framöver. Något som Apple också verkar ha siktat in sig på.
Sen saknas stöd för multitasking. Otroligt tråkigt på en sån här kompetent surfplatta, tyvärr. Men det är någonting jag lärt mig att leva med på min icke-jailbreakade iPhone 3G och det funkar bra ändå. Men multitasking liksom Flashstöd är något som styrs av mjukvaran snarare än av hårdvaran, så man skall aldrig säga aldrig. Hittar Apple ett bra sätt att implementera det, så kanske det faktiskt hamnar i iPad i och med någon uppgradering.

Hur som helst så har iPad väckt mitt ha-begär och jag har en känsla av att den faktiskt kan fylla ett tomrum mellan iPhone och deras bärbara MacBook. Det är en lätt och smidig surfplatta med multitouch. Grym skärm, bra prestanda, ordentligt tilltagen batteritid och ett lockande pris. Kanon att ha för surf och mail i sängen när man inte orkar starta upp MacBooken. Finfin i köket när man behöver ha koll på recepten inför kvällens middag. Lika snabbstartad som en iPhone men med många av fördelarna från en ”vanlig” bärbar dator.

Så ja, det blir en iPad i år!