Skoda Superb – första 1000 milen.

Först och främst: Jag är ingen profesionell bilrecensent och följande text beskriver endast mina egna erfarenheter av bilen. Dessa behöver nödvändigtvis inte spegla tillverkarens eller din egen upplevelse. Jag vill bara ha det klartgjort.

Ok? Då åker vi!

Fredagen den 1 april hämtade jag ut min nya tjänstebil, en Skoda Superb Elegance TDI 4×4 140 DSG, årsmodell 2011.

Valet föll slutligen på en Skoda efter en lång urvalsprocess och flera biltester. Jag och min kollega tittade närmare på märken som VW, Opel, Honda, Ford, Subaru och Peugeot, men valet föll till slut på Skoda.

Varför Skoda?

Det finns flera skäl till att vårt val föll på en Skoda Superb Combi. Först och främst, det är en välutrustad bil! För drygt sju basbelopp får du en stor bil, en sexväxlad DSG-låda, fyrhjulsdrift från svenska Haldex, mängder av lull-lull som elstolar med minnesprofiler på förarsidan, stolvärme i baksätet, automatisk avbländare i innerspegeln, bluetooth-integration för musik och samtal, parkeringssensorer runtom, automatisk fickparkering, elektrisk öppning av bakluckan, automatiskt halvljus och mycket, mycket mer.

Det andra skälet till Skoda är storleken. Superb Combi är verkligen enorm! Även om det sitter två meter förare i framsätet så får en normallång person ledigt plats där bak. Sjuka utrymmen, verkligen! Dessutom lastar den mycket – i klass med sin kollega Passat Combi.

Skoda har verkligen trollat när det gäller utrymmet i den här modellen. Den känns luftig på insidan, takhöjden är mycket bra och benutrymmet bak är extremt gott. Likaså det generösa bagageutrymmet, som också bjuder på några fina finesser. Utsidan känns faktiskt inte så extremt stor. Den känns inte alls lika stor som Volvo V70 utvändigt även om den mäter sig invändigt.
Och säkerheten har Skoda inte heller tummat på, med antispinn, dubbla airbags och sidokollisionsskydd.

Upplevelsen – att köra Skoda.

Hur är då Skoda Superb att köra? Jo tack bra, är väl det korta svaret. Att köra Superben ÄR en upplevelse. Det märks i mångt och mycket att den lever under samma tak som övriga märken i VW-gruppen – alltså Volkwagen och högstatusmärket Audi.
Den känns förvånansvärt exklusiv och punkterar en gång för alla det oförtjänt dåliga rykte som Skoda länge haft i svenskarnas ögon under decennier.

Den modell jag har som tjänstebil, alltså Skoda Superb med 140 dieselhästar är absolut ingen racerbil. Den är stor och väger därefter (närmare bestämt 1700 kilogram), men även om dieselhästarna trycker på hyfsat så känner man direkt att den inte är byggd för den körglada ungdomen.

Det är en kort och gott en mångsidig familjebil. Vill man ha mer krut i tanken bör man titta på de lite större motorerna, men då sticker å andra sidan priset iväg därefter.
Därmed inte sagt att bilen är slö. Inte då! DSG-lådan jobbar fint vid acceleration och kör man på D-läget (Drive) så känner man knappt när den dubbelkopplade sexväxlade lådan byter växel. Otroligt skön känsla att bara se varvräknarnålen sticka iväg men inte känna själva växlingen.

Lägger man däremot in S-läget (Sport), känns bilen omgående betydligt mer responsiv. Växlarna varvar nästan nålen mot rött och den blir lite mer ryckig vid växling. Men den beter sig samtidigt som en helt annan bil som verkligen svarar snabbt på högerfoten.

Utrustning och smarta lösningar.

Skoda Superb är dessutom full av smarta lösningar. Det där lilla extra som gör den så prisvärd. Till exempel kan du med låsknappen på nyckeln fälla in backspeglarna. Trycker du ytterligare lite längre på samma knapp så öppnas sidorutorna på bilen för vädring. Tryck en stund på lås-upp-knappen för att hissa upp rutorna igen.

Bakluckan på kombimodellen har elektronisk öppning och stängning. Vidare bjuder bagageutrymmet på lastspännare av olika slag och en löstagbar lampa som extraknäcker som ficklampa vid eventuellt nödstopp. Givetvis magnetisk för att fästa på karossen.

I baksätet hittar vi förutom stolsvärme, dubbla mugghållare och avställningsyta samt display för yttertemperatur och annan information.

Fram hittar vi förutom bluetooth-integration även en AUX-ingång i mittkonsollen, dubbla mugghållare, kylt handskfack och automatisk avbländning av innerbackspegeln. En annan snygg lösning är att den högre ytterbackspegeln vinklar ner sig automatiskt när du lägger in backen. Perfekt om man behöver backa intill en trottoarkant.

Apropå backa, så är ju Superben utrustad med parkeringssensorer både fram och bak med både visuell och hörbar varning för hinder. Och i och med att man placerat sensorer fram så ges vi även möjlighet att släppa ratten vid fickparkering. En riktigt riktigt smutt lösning som borde vara standard för oss som hellre väljer en annan parkering än fickparkerar manuellt.

Stereon är inte heller så dum. Förutom AUX och bluetooth så har den inbyggd CD-växlare för hela 6 stycken skivor. Den klarar mp3 och läser id3-taggar utan problem. Dessutom finns det plats för minneskort av SD-typ så man lär aldrig få slut på musik under ens den längsta bilfärden. Dessutom är det bra tryck i basen och ett fylligt ljud som faktiskt överraskar.

Den stora mittplacerade tryckkänsliga displayen ger dig direkt åtkomst till telefonbok (via bluetooth), radiostationer och inställningsmenyer. Dessutom agerar den varningsdisplay för parkeringssensorerna.

Och bara en sån sak som att gaveln på den vänstra bakdörren döljer ett fack med ett paraply, komplett med avrinning för vatten och luftgenomströmning. Så enkelt men ändå så smart!

Förbrukning.

Jag är nog en ganska tacksam bilförare när det gäller att visa låga förbrukningssiffror. Jag kör långa sträckor, mycket landsväg och mycket motorväg – ungefär 3 500 mil om året. Jag ”gubbkör” inte men jag blåkör sällan heller – och jag ligger oftast inte många snäpp över tillåten hastighet. Jag tillämpar echo-driving när jag har möjlighet och kör i princip aldrig i sportläge vid omkörningar.

Motorn är ju som sagt på 140 dieselhästar och det sitter som bekant en sexväxlad automatlåda i bilen. Lägg därtill dess vikt på dryga 1700 kilo och glöm inte heller bort att den har fyrhjulsdrift. Ändå hamnar min snittförbrukning för dessa första 1000 mil på låga 0,57 liter per mil, vilket jag tycker är grymt bra!

Skoda själva säger 0,55 l/mil för landsvägskörning, 0,63 l/mil för blandad körning och 0,78 l/mil i stadstrafik. Jag kör lite av varje – varje dag. Och jag tycker själv att jag kommer billigt undan med mina 0,57 l/mil.

Sammanfattning.

Man kan nog, utan att överdriva, säga att jag är en mycket nöjd Skoda-ägare. Någonting jag inte kunde drömma om för bara ett halvår sedan. Men jag borstade bort mina fördomar och provkörde. Det räckte!

De många finesserna gör att bilen känns prisvärd och de generösa utrymmena är guld värt om man är några stycken i bilen. Att den sedan drar såpass lite är en härlig bonus.

På minussidan kan vi notera att jag upplever motorn som lite ryckig vid körning, innan den nått sin arbetstemperatur. Troligtvis beror det på dieselmotorns konstruktion men jag är inte tillräckligt tekniskt kunnig för att kunna avgöra detta. Det går dock att leva med under de få minuter innan den når sin rätta temperatur, och tänker man inte på det så märks det inte speciellt.

Där har vi det, mina första 1000 mil med Skoda Superb. Jag lär få anledning att återkomma till den framöver då jag skall köra den som tjänstebil fram till 2014. Tre år som jag faktiskt ser fram emot!

Alla borde (verkligen) köra Skoda™

Alla borde köra Skoda.

Som jag har väntat! Men igår fick jag äntligen fått hämta ut den – min nya tjänstebil. Bakom namnet Skoda Superb Elegance TDI 4×4 140 DSG döljer sig en av Sveriges rymligaste kombimodeller.

För bara ett år sedan var jag rejält skeptisk mot Skoda som fabrikat, men jag insåg vid första provkörningen i höstas att jag nog fick äta upp alla nedlåtande ord jag sagt om märket. Det är nya tider nu och Skoda har verkligen blivit en spelare att räkna med – både som familjebil och som tjänstebil.

Från att ha varit en Skoda-motståndare så är jag nu en nyförälskad ägare av nya Superb. Och bilen är lika superb som namnet skvallrar om. Det är otroligt mycket bil för pengarna. Utrustningsmässigt kan vi notera bland annat parkeringssensorer fram och bak, automatisk fickparkering, 6-växlad DSG-låda, 4-hjulsdrift från Haldex, stor touchdisplay, inbyggd bluetooth och elektronisk bagageöppnare. Bara för att nämna några godsaker ur det breda registret.

Jag kommer att skriva ett längre inlägg om bilen när jag haft den ett tag. Ännu så länge har den bara gått dryga 10 mil men i morgon tar jag den på en 50-milsresa till Stockholm för att lära känna den lite bättre. Ska bli riktigt kul!

Ny tjänstebil beställd.

Min SAAB 9-3 av årsmodell 2008 har nu gått närmare 9 000 mil och därför var det hög tid att titta efter ny tjänstebil i höstas.

Jag och min kollega Jocke har varit runt hos bilhandlarna i Göteborg under hösten och kollade in allt från Opel och Volvo till Honda och Mazda. Valet föll till slut på en Skoda – närmare bestämt en Skoda Superb Combi Elegance TDI 4×4 140 DSG.

Först var vi lite skeptiska mot varumärket Skoda, men det visade var helt missriktade misstankar då Skoda numera är en bil med hög kvalitetskänsla från VW-koncernen.
Skoda Superb Combi är en grymt prisvärd bil som ger dig otroligt mycket för pengarna. För under 300 000 kronor fick vi fyrhjulsdrift, 6-växlad automatlåda och businesspaket med mängder av godis.

Superb Combi är dessutom en otroligt stor och rymlig bil. Är du två meter lång och sitter bekvämt på förarplatsen så sitter en normallång person bakom dig med gott om benutrymme. Dessutom lastar den duktigt och en har en mängd smarta förvaringslösningar. Något som kan komma väl till pass!

Så nu är den i alla fall beställd. Förhoppningsvis leverans någon gång i maj 2011 som först. Populär modell, den där Superb…