1 nörd. 19 år. 31 mobiltelefoner.

1 nörd. 19 år. 31 mobiltelefoner.

Det är snart fyra år sedan jag senast gick igenom min redan då ganska digra samling av mobiltelefoner jag haft under åren. Och det har hänt en del, även om jag tenderar att inte byta mobil lika ofta längre. Men here goes – 19 år av mobiltelefoner i Jonassons tjänst – en frossa i nostalgi, sköna lurar och några riktiga felköp!

Fortsätt läs

15 år med mobiltelefon.

Det snackades mobiltelefoner i efternacket till gårdagens Slashatavsnitt och då slog det mig att det är trots allt tre år sedan jag senast gjorde en ordentlig genomgång av min hyfsat digra samling mobiltelefoner som jag ägt genom åren. Därför är det alltså hög tid nu! Passar dessutom bra eftersom det i år är hela 15 år sedan jag köpte min första mobil. So here goes…

1995: Nokia 2110i

Allt började som för så många andra på den tiden med en Nokia 2110i. Året var 1995 och man var coolast på stan med sin 2110’a i bälteshölster och ännu coolare när man drog ut antennen för att svara om det mot förmodan ringde någon. Minns att batteritiden var hyfsat, ljudet var förhållandevis bra och att den var stor som en tegelsten. Men den ersatte min minicall med bravur!

1996: Philips Fizz

Året efter, alltså 1996, fick jag överta en Philips Fizz efter min mor. Stor, klumpig och funktionslös kändes den och gjorde inga större intryck på mig.

1996: Samsung SGH-2400

Samma år köpte jag istället en Samsung SGH-2400. En liten smidig telefon med lucka och inbyggd musikspelare. Tror den lirade mp3 från ett åtta mb stort inbyggt minne. Helt okej batteritid, lagom format men alltför liten display. Såpass bra att jag behöll den i över ett år!

1998: Ericsson T28i

1998 var det dags igen. Dags för min första svenska telefon, en Ericsson T28i. Det var en grymt bra lur som jag faktiskt fortfarande kan sakna emellanåt. Liten, extremt snygg och med riktigt bra batteritid. Dock hade många problem med luckan och knappsatsen på mobilen och det verkar svårt att hitta bra exemplar idag.

2000: Ericsson T39i

Efter millennieskiftet, år 2000 köpte jag nästa telefon, också en Ericsson men den här gången uppföljaren Ericsson T39i. Lite rundare i formerna och med mer lull-lull än sin föregångare. En riktigt bra telefon på alla sätt!

2002: Sony Ericsson P800i

År 2002 hade Ericsson gått ihop med Sony och börjat utveckla nya spännande lurar, bland annat sin allra första moderna smartphone. Sony Ericsson P800i hette den och kostade mig en smärre förmögenhet. Rund i formerna men med stor tryckkänslig färgskärm, penna och dessutom lucka med knappsats. En häftig upplevelse och en nackvridare. Dock buggig och seg programvara, något som vi fått lära oss att leva med när det gäller smarta telefoner från Sony Ericsson. Tyvärr.

2003: Ericsson T39i

Året därpå, alltså 2003, köpte jag återigen en Ericsson T39i, uppföljaren till T28i. Det smidiga formatet och den allmänt höga kvaliteten gjorde att jag gladeligen bytte bort min P800’a mot denna goding.

2003: Sony Ericsson Z600

Samma år släppte Sony Ericsson sin första vikbara telefon, Z600, med två displayer. En mindre på utsidan för nummerpresentation och en stor färgskärm på insidan. Smidig i formatet om än något tjock. Hyfsad kvalitetskänsla på utsidan och med möjlighet att byta skal. En telefon som jag faktiskt var riktigt nöjd med ett tag.

2004: Neonode N1

År 2004 släppte då äntligen den svenska independentutvecklaren Neonode sin första överhypade mobil, N1. Neonode N1 presenterades redan 2002 men släpptes inte förrän två år senare och då med samma specifikationer. Operativet var baserat på en modifierad version av Windows CE. Mjukvaran gjorde att man kunde lägga in mängde av apps i telefonen men den var buggig som få. Dessutom var ljudkvaliteten under all kritik och batteritiden var riktigt kass. Därför lämnade jag tillbaks den efter en vecka.

2004: Nokia 5110i

Istället hittade jag en gammal Nokia 5110i i en låda på jobbet, som jag genast adopterade i brist på pengar för att köpa en ny mobil. Blankslitna knappar och det enda den räckte till var väl Snake.

2005: Neonode N1

2005 var det dags att köpa en Neonode N1 igen. Mjukvaran var uppdaterad och jag ville verkligen stödja dem så jag köpte en likadan mobil som året innan. Hade väl hoppats att barnsjukdomarna var borta men icke. Trots 128MB minneskort så var det en riktigt värdelös telefon. Behöll den i två veckor sen var det adjöss med den.

2005: Nokia 6310i

Istället hittade jag en gammal Nokia 6310i som jag övertog i brist på annat. Men Nokia har aldrig varit min pryl så den blev inte heller långvarig.

2005: Motorola Razr V3

Med pengar på fickan köpte jag istället Motorolas senaste designmobil Razr V3 för dryga 6000 spänn. Utsida i aluminium och laserskuren titan. Färgskärm och 8MB inbyggt minne i clamshell-design. Grymt snygg och tunn mobil som var riktigt grym, ett tag…

2005: Samsung SGH-Z500

Samma år släppte Samsung vad som då kallades världens minsta 3G-mobil, Samsung SGH-Z500. Vikmodell  med grym kvalitetskänsla. Gott om lagringsutrymme men den käkade verkligen batteri vilket gjorde att den inte blev långvarig i min ficka.

2005: Neonode N1m

Sen var det dags igen, för en Neonode N1 men den här gången med namntillägget ”m”, vilket betydde megapixelkamera och uppdaterad mjukvara. 1GB lagringsutrymme med hjälp av SD-kort och den här gången var jag faktiskt riktigt nöjd med vad svenska Neonode hade lyckats åstadkomma mjukvarumässigt.

2006: Sony Ericsson T610i

År 2006 skulle visa sig bli nästintill lika intensivt rent mobilbytarmässigt som året innan. Jag började mitt nya jobb i januari och fick då min första tjänstetelefon, en Sony Ericsson T610i. En kvalitetsmobil som blev otroligt populär på företag. Bra batteritid och helt okej funktioner. Stabil mjukvara och jag var faktiskt riktigt nöjd med denna.

2006: Qtek S100

Vid sidan om min tjänstemobil kände jag att jag ville hitta nån ny kul mobil att lattja med. Jag köpte därför en Qtek S100. En Palmliknande mobiltelefon som snurrade på Windows Mobile. Man var mer eller mindre tvungen att navigera sig runt i den med medföljande penna och dessutom var batteritiden inget att hänga i granen. Därav blev den inte speciellt långvarig.

2006: Sony Ericsson W800i

Året var fortfarande 2006 och jag hade tröttnat på Qtekmobilen. Satsade istället på en av Sony Ericssons mest populära Walkmanmobiler, nämligen W800i. Med Sony Memorystick på 512MB, bra ljud och hög kvalitetskänsla så var detta en av bästa mobiler jag haft.

2006: Sony Ericsson W810i

Senare samma år bytte jag jobb igen och då valde jag uppföljaren Sony Ericsson W810i som ny tjänstemobil. Samma höga kvalitet som föregångaren och en helt okej mobil som höll i tre år innan den under mystiska omständigheter slutade fungera under en fest tre år senare.

2007: Sony Ericsson W880i

2007 köpte jag en ny mobiltelefon för privat bruk. Valet föll återigen på en Walkmanmobil, nämligen Sony Ericsson W880i. Extremt tunn med en front i aluminium vilket gav den en härlig kvalitetskänsla.

2007: Neonode N2

I december 2007 var det återigen dags. Nu hade svenska Neonode just släppt sin andra mobil, Neonode N2. Också den en designmobil i samma stil som föregångaren. Den byggde liksom N1 på en tungt modifierad version av Windows CE. Ruskigt cool liten telefon i dogtag-design men återigen med buggig programvara och dålig batteritid. Höll dock fast i den i ett halvår.

2008: Apple iPhone 3G

Natten till den 11 juli 2008 släppte Apple sin iPhone 3G i Sverige via Telia och då stod givetvis undertecknad i kö i ösregnet för min allra första iPhone! En härlig telefon som jag har varit grymt nöjd med och som bara blev bättre och bättre ju fler apps man laddade den med.

2009: HTC Hero

I  december 2009 var det dags för en ny jobbmobil. Googles operativsystem Android började sätta sig ordentligt och jag var sugen på att se om det kunde utmana min älskade iPhone. Därför valde jag en HTC Hero som dessutom fått utmärkelsen ”Årets pryl” av pryltidningen M3 samma år. Jag var inte direkt imponerad av telefonen. Skärmresponsen var dålig och HTC’s Sensegränssnitt var dåligt översatt, plottrigt och gav telefonen ett oförtjänt mottagande av undertecknad.

2010: Apple iPhone 4

Sommaren 2010 köpte jag så min nuvarande privata mobiltelefon (vid sidan om tjänstemobilen HTC Hero), en iPhone 4. En telefon som bara blivit bättre. Med sitt skal i aluminium och glas och den otroligt högupplösta Retinaskärmen så slår den det mesta på fingrarna när det gäller kvalitetskänsla. Innehållsmässigt känner man igen sig från tidigare iPhones. Men grym prestanda och underbart gränssnitt så är detta en vinnare i mitt stall!

Där är vi nu. Året är 2010 och jag sitter just nu med en iPhone 4 i den ena handen och en HTC Hero i den andra. Personligen föredrar jag iOS framför Android vilken dag som helst, men det är givetvis en smaksak och beror ju vilka behov man har. Det händer fortfarande att jag saknar min gamla Ericsson T28i, i viss mån även min gamla Neonode N2 och såklart Sony Ericsson W880i. Grymma mobiler allihop.

Har du något gammal kul mobilminne eller en sån där gammal hederlig knappmobil som du saknar? Berätta!