Det här med att dyka in här lite casual och skriva ett inlägg emellanåt har dessvärre inte gått och blivit någon vana precis. Men jag ger inte upp ännu!

Hösten rusade förbi. Det blev fler resor till Gotland och nu kan jag inte längre räkna förra årets resor på ena handens fingrar längre. Sex stycken blev det till antalet, vilket gör 2023 till god tvåa bland mest Gotlandsbesökta år för min del.

Nåväl, 2024 har gjort entré och det mesta är som vanligt. Det grillas flitigt, jobbet rullar på bra och vår podcast är släppt i sitt trehundrafyrtioförsta (341) avsnitt! Galet att vi hållit på så länge med en podd om ingenting. Men den uppskattas och vi har kul. Det är vad som räknas – fast i omvänd ordning.

Dagen idag har, trots dis och riktigt dåligt väglag (glashalt), bjudit på en fantastisk promenad vid Åsunden och fina samtal. Livet känns bra nu.
Under eftermiddagen blev det matlagning och sedan satte jag mig med mitt bokmanus ett par timmar. Jag kom inte så långt som jag hade hoppats då jag behöver se över min skrivprocess och ge tusan att att mikroredigera vartenda stycke elva gånger innan jag går vidare. Svårt för min OCD att låta ett stycke jag inte är helt igenom nöjd med, bara vara och gå vidare. Nej, det ska petas in i evinnerlighet! Behöver försöka tänka om och göra rätt där. Redigering lär jag ändå få nog av framöver, om jag någon gång mot förmodan skulle bli klar. Mer om det en annan gång.

Nu avslutar jag den här kvällen med ett glas tolvårig Highland Park, fötterna på soffbordet och tillbakalutad med blicken mot våren – nöjd med att i alla fall ha klämt ur mig ett kortare blogginlägg som jag inte redigerat sönder. Alltid nåt!