Fjorton år har gått sedan jag besegrade besten. Draken högst där uppe på den kalla, snötäcka och vindpinade bergstoppen i norr. Jag drog mitt svärd ur dess hals och vinden tycktes mojna som genom ett trollslag. Allt blev stilla. Vartefter återvände ljuset till landet och man kunde snart höra fågelsång för första gången på åratal. Hela Skyrim hade hållit andan.
För den rikliga mängden guldmynt jag fick i belöning köpte jag sedan ett litet timmerhus. Jag ägnade mina dagar åt fiske och att finputsa mina färdigheter som smed. Det var en bra tid. Äpplena dignade från trädet bakom huset och byborna var saliga över att hotet från drakarna hade tillintetgjorts.
Men häromdagen kom ett sändebud med illavarslande nyheter till min port. Ett förnyat hot. Det ryktades om att drakarna hade återvänt – starkare och mer giriga än någonsin. Deras skuggor hade åter börjat växa sig starka och många där uppe i norr. De hade skövlat skogar, bränt ner byar och gjort de höga bergen till sina. De ingjöt fruktan över hela riket.
Det verkar vara hög tid att spänna på sig rustningen igen, dra svärdet och slutföra uppgiften. En gång för alla!
The Elder Scrolls V: Skyrim släpptes 2011. Jag minns fragment av min första genomspelning av spelet på PC som om det vore igår. Andra minnen återuppväcks när jag nu har har börjat spela spelet i sin ”Special Edition” och återigen ikläder mig rollen som krigare med tvåhandssvärd som specialitet.
Fjorton år! Spelet har naturligtvis åldrats men med Bethesda bakom spakarna så vet man två saker. Ett, de producerar genomgående högkvalitativa, långlivade titlar som tål att spelas igenomom och om igen. Och två, det finns ett utbrett stöd för att modifiera spelupplevelsen med tiotusentals modifikationer från en hängiven community. Och det är just i denna kontext vi hittar ungdomens källa för det här spelet. Mängden moddar som uppdaterar utseendet på texturer, miljöer, väder, ljuseffekter och så vidare är fler än vad jag kan räkna. Och de gör ett fantastiskt jobb – allt från att tillföra snyggare gräs, mer realistiskt ljud av fotsteg, till vackra solnedgångar, skuggor från moln och tusen andra saker – gör att Skyrim faktiskt inte känns alls så gammalt längre.
Visst, The Elder Scrolls V: Skyrim Special Edition betyder också att Bethesda själva putsat upp förutsättningarna och förfinat ett redan magnifikt spel. Däri ligger grunden, men hatten av för alla de människor som utan motprestation lägger ner själ och hjärta i att bygga till synes oändligt med modifikationer ända till dags dato. Det säger en del om det här spelets betydelse!
Nåväl, nu är Skyrim också ett fantastiskt spel som gott och väl klarar att stå på egna ben, även utan modifikationer och en lojal fanbase. Främst är det ett enormt äventyr i en öppen värld med näst intill outtömliga möjligheter till utforskande och karaktärsutveckling med en uppsjö av olika färdigheter att träna i – allt i klassisk Elder Scrolls-stil!
Nu är ju inte detta tänkt att bli en recension för spelet utan snarare bara ett tecken på den optimism med vilken jag återvänder till Skyrim efter mer än ett decenniums frånvaro. Och jag har saknat det – de stora skogarna, vidderna, sjöarna, de mörka katakomberna, de övergivna slotten med alla dess fiender och fällor, städerna och det rika liv som tycks pågå varthän man vänder sig.
En annan otroligt viktig aspekt av det här spelet är musiken. Den spelar en viktig roll i att sätta atmosfären i varje givet ögonblick och adderar stort värde till de storslagna vyerna. Precis som för både tidigare och senare spel i Elder Scrolls-serien så är den skriven av Jeremy Soule, en verklig mästare på ämnet. Soundtracket finns givetvis utgivet så slut gärna ögonen och lyssna.
Så mitt tips till dig är, om du gillar äventyrsspel i fantasygenren och ännu inte spelat Skyrim – köp det! Och till dig som redan spelat igenom det – det är dags igen, hela Tamriel behöver dig!
Spelet finns på Xbox, Playstation och Windows.
Lämna ett svar