Jag hotade med att återkomma med en uppdatering rörande ”nya” bilen, den begagnade Polestar 2 som jag nu kört i dryga två månader. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så bytte jag alltså in min tidigare Volkswagen iD.4, 77 kWh (2022) mot en Polestar 2, 69 kWh (2024) och nu har jag kört bilen cirka 300 mil.
Jag tänkte jag skulle ge mig på att dela några iakttagelser, göra några jämförelser och komma med ett gäng högst subjektiva åsikter.
Polestar 2’an (hädanefter omnämnd som PS2) är min tredje elbil, efter en VW iD.3 och nu senast iD.4’an då. Det är en SMSR, det vill säga ”snikmodellen”, Single Motor Standard Range. Det som spontant slår mig (och som framgår av specifikationerna) så är PS2’an är väldigt mycket mer energisnål. Förutom den facelift som bilen fick i och med modellår 2024 så fick den också en mer effektiv motor, så trots att batteriet (det lilla) klockar in på 69 kWh så tar den mig ändå strax längre än iD.4’an, vilket också såklart ska tillskrivas bättre aerodynamik och lägre vikt. WLTP ligger på i runda slängar 520 km.
När det kommer till väghållning är PS2 riktigt trevlig. Den låga tyngdpunkten bidrar till att bilen ligger bra på vägen och jag upplever den mycket mindre känslig för sidvind än ID.4. Däremot är den relativt stötig, vilket i och för sig går att justera något, men det är tydligt att detta är en sportigare bil och därmed inte kan jämföra sig med komforten i en SUV som är väldigt förlåtande när det kommer till ojämnheter i underlaget. På PS2 känner man ojämnheter under bilen mycket mer.
Svängradien på PS2 blev jag klart besviken på. Här borde Polestar kunna prestera bättre, i min mening. Till och med den relativt stora iD.4 vänder på 10.2 meter medan PS2 behöver 11.5 meter för att ta sig runt. Där har VW skämt bort mig, det är tydligt!
Kupémässigt är förarsätet väldigt mycket cockpitkänsla, på grund av instrumenteringens placering och att man valt att behålla kardantunneln i PS2 som bidrar till en mindre öppen förarmiljö än den i iD.4. Det är på gott och ont men tydligt är att det är klart begränsat svängrum för benen, vilket kan vara lite ansträngande vid långkörning.
Vidare kan nämnas att Polestar inte lyckats med placering av mugghållare i framsätet. En av dem är relativt lätt tillgänglig men för att använda båda, så behöver armstödet i mittkonsolen fällas upp. Inte optimalt men troligen en effekt av att man valt att behålla placeringen av växelväljaren mellan förar- och passagerarsäte. På tal om armstöd förresten, jag saknar de individuella armstöden från iD.4’an. De var himla trevliga!
Jag upplever att man sitter lågt i PS2. Såklart går den inte att jämföra med iD.4 som ju ändå är en SUV men känslan är att benen är vinklade på ett sådant sätt i PS2 att sätena skulle vara betjänta av att vara något lite förlängda (något som bara finns som tillval på PS2).
En sak jag uppskattar med PS2 är att Polestar inte gått helt bananas med touchkontroller. Många frekventa och relevanta kontroller är fortsatt fysiska vilket är ett steg upp från min gamla iD3/4 där VW hade snöat in på touch till den grad att det ibland blev trafikfarligt när man letade efter kontroller eller försökte manövrera dem. Detta ska dock ha förbättrats i senare versioner av modellerna, men det är ett annat inlägg.
Jag blev också glatt överraskad över hur väl Android Automotive funkar i PS2. Tanken är att man istället för att ansluta till Android- eller iOS-baserade enhet via kabel och projicera kartapp, musikspelare eller annat på bilens skärm, så låter Android Automotive dig göra detta utan mobilens inblandning. Android är alltså inbyggt i bilen och det märks kanske främst i Google Maps, som integrerar med bilen, och därmed har information om till exempel batteristatus. Det betyder i sin tur att den kan planera laddstopp åt dig under långkörningar och bara en sån sak som att du ser i kartappen på bilens skärm hur många lediga laddplatser det finns vid laddare omkring dig – det känns ändå lite framtid!
Det slår mig att man i PS2 har en något begränsad vy genom bakrutan via innerbackspegeln. Bakrutan är såpass liten på höjden att den i vissa vinklar begränsar sikten bakåt. Polestar har delvis försökt lösa det genom att innertaket i mitten bak är format för att maximera vyn, samtidigt som nackstödet för mittenplatsen bak är nedfällbart i ryggstödet. Det hjälper men det är inte optimalt.
En sista jämförelse med iD.3/4 som jag skulle vilja göra gäller bagageutrymmet. PS2 placerar sig någonstans emellan iD.3 och iD.4. Lägg därtill den lite större ”balja” som PS2 erbjuder under bagagegolvet, för förvaring av till exempel laddkablar, snöborste med mera. Klart bättre än VW. Dessutom har PS2 en så kallad frunk, det vill säga bagageutrymme fram under motorhuven. Det räcker gott för en uppsättning laddkablar och reservdelssats. Inget som överhuvudtaget existerade på mina tidigare elbilar, trots att till exempel Tesla haft det i många år.
En annan sak man heller inte bör underskatta i jämförelsen är att bagagerumsgolvet blir helt plant när du fäller baksätena i PS2. Det bäddar (no pun intended) för att man på ett smidigare sätt kan lasta eller sova i bagage på bilen, jämfört med nämnda iD-bilar där bagagegolvet är nära på decimetern lägre än de lutade, fällda baksätesdelarna.
Jag tror vi håller det där för nu. Det är åtminstone några första tankar om Polestar 2, och kanske främst i jämförelse med min tidigare bil. Det är blandat, det är högt och lågt och det är osorterade tankar på en skärm. Kanske kan de hjälpa någon annan som går i samma tankar.
