Lästid: 2 minuter

I tidigare inlägg har jag spytt galla över Instagram som plattform. Jag har berört reklam, algoritmer och hur jag upplevt att jag inte haft någon kontroll över min upplevelse på plattformen. Jag har lämnat Instagram och jag har kommit tillbaka. Jag har tolererat tjänsten och jag har bjudit algoritmen mina intressen. Jag har hjälpt Meta att tjäna pengar på mig.

Något jag dock inte har berört tidigare men som i åratal irriterat mig med plattformen är hur den används av kreti och pleti för att posta andra människors verk under ursäkten att det är någon form av amatörprofessionella kurateringkonton. Man kallar det för ”featuring artists” men egentligen verkar det bara handla om att få likes och kredd för någon annans jobb.

Visst, man får vara medveten om att avtalet du ingår med Instagram som tjänst möjliggör just det här men samtidigt upplever jag att det inte bidrar till kvaliteten av tjänstens innehåll. Det och alla AI-genererade bilder på tjänsten, som ju är den senaste trenden. Var originell för tusan!

Uppenbarligen är jag återigen i ett läge där jag inte längre diggar det Instagram är, fast av ett ytterligare ett annat skäl än sist. Jag vill ha en tjänst där man kan dela foton och inspireras av andras originalinnehåll. Där man kan följa duktiga fotografer men samtidigt interagera med sina vänner. En sådan tjänst finns inte. Eller så har jag fel vänner!

Skämt åsido. Jag har försökt mig på Pixelfed, VSCO och, 500px, SmugMug, Unsplash, Vero och Flickr. Det är svårt att hitta vettigt folk att följa och knappt några av mina vänner håller till på någon av plattformarna. Känns som att man är fast i mainstreamträsket om man inte vill ha ännu en plattform att vara aktiv på.

Var ska jag ta vägen? Har jag missat någon välspridd fotodelningstjänst? Tips emottages tacksamt.

Lästid: 2 minuter

Det här med att dyka in här lite casual och skriva ett inlägg emellanåt har dessvärre inte gått och blivit någon vana precis. Men jag ger inte upp ännu!

Hösten rusade förbi. Det blev fler resor till Gotland och nu kan jag inte längre räkna förra årets resor på ena handens fingrar längre. Sex stycken blev det till antalet, vilket gör 2023 till god tvåa bland mest Gotlandsbesökta år för min del.

Nåväl, 2024 har gjort entré och det mesta är som vanligt. Det grillas flitigt, jobbet rullar på bra och vår podcast är släppt i sitt trehundrafyrtioförsta (341) avsnitt! Galet att vi hållit på så länge med en podd om ingenting. Men den uppskattas och vi har kul. Det är vad som räknas – fast i omvänd ordning.

Dagen idag har, trots dis och riktigt dåligt väglag (glashalt), bjudit på en fantastisk promenad vid Åsunden och fina samtal. Livet känns bra nu.
Under eftermiddagen blev det matlagning och sedan satte jag mig med mitt bokmanus ett par timmar. Jag kom inte så långt som jag hade hoppats då jag behöver se över min skrivprocess och ge tusan att att mikroredigera vartenda stycke elva gånger innan jag går vidare. Svårt för min OCD att låta ett stycke jag inte är helt igenom nöjd med, bara vara och gå vidare. Nej, det ska petas in i evinnerlighet! Behöver försöka tänka om och göra rätt där. Redigering lär jag ändå få nog av framöver, om jag någon gång mot förmodan skulle bli klar. Mer om det en annan gång.

Nu avslutar jag den här kvällen med ett glas tolvårig Highland Park, fötterna på soffbordet och tillbakalutad med blicken mot våren – nöjd med att i alla fall ha klämt ur mig ett kortare blogginlägg som jag inte redigerat sönder. Alltid nåt!

Lästid: < 1 minut

Nu är det snart ett år sedan jag försökte ta tag i mitt skrivande här på sidan igen. Med facit i hand har det gått… Sådär! Verkligheten har kommit emellan och jag har prioriterat lättja eller andra sysslor. Mest lättja dessvärre. Men ger jag upp? Nej, inte riktigt ännu!

Det mesta rullar på som vanligt. Vintern var en utmaning med skyhöga elpriser och ett eluppvärmt hus med knapp tilläggsisolering. Våren kom till slut – och så även de solpaneler jag beställde för ett drygt år sedan. Det har gjort gott för elräkningen, i alla fall under den varmare delen av åren. Juli gick väl dock till historien som en av de regnigaste månaderna i mannaminne, skulle jag tro – så då var jag ingen storproducent av el direkt!

Nu är vi som sagt inne i september igen och jag kan inom två veckor bocka av mitt första år i huset. Ett bra år totalt sett. Hösten bjuder på ännu en resa till mitt vackra Gotland. I övrigt är det mesta som vanligt, som sagt.

Jag ber att få återkomma. Kanske med något kortare intervaller än hittills. Annars kan jag ju lika gärna lägga ner, känner jag.

Lästid: < 1 minut

Drygt fyra månader tog det, sedan kröp jag till korset och återaktiverade mitt ordinarie Instagramkonto, @magnusjonasson igen. Ni som hängt med vet att jag innerligt tröttnade på Instagrams algoritmer och sättet plattformen utvecklas på (läs mer om mina tidigare tankar här).

Jag säger inte att det blivit bättre sedan jag lämnade men jag tror mig ha hittat ett sätt att göra upplevelsen mindre outhärdlig. Jag startade ju upp ett parallellt Instagramkonto, @hagabo1919, med fokus på mitt hus och hem och från det kontot har jag enbart valt att följa andra konton med samma inriktning. Detta har visat sig, inte helt oväntat kanske, ge mig betydligt mycket relevantare Discovery-flöde. Nyckeln är alltså att ha ett smalare fokusområde om en vill få någonting relevant tillbaka från algoritmen.

Detta går ju dessvärre stick i stäv med hur många generellt önskar att använda Instagram, nämligen för att följa sina nära och köra – och då blir det fort spretigt, trust me!

Så vad jag gjort nu är att jag börjat rensa lite i listan över konton jag följer. Fördelen med att ha en handfull Instagramkonton är ju att en kan ha lite mer fokuserade områden per konton och få en bättre upplevelse överallt.

Vi får helt enkelt se hur länge det här håller i sig och om mina slutsatser egentligen bjuder på någon riktighet men tills vidare är jag i alla fall tillbaka igen.

Väl mött på @magnusjonasson och på @hagabo1919 om du har vägarna förbi Instagram.

Lästid: < 1 minut

Lugnet har så sakteliga börjat sänka sig över min tillvaro igen och jag har kommit bra i ordning efter flytten. Även om det finns lite grann att ta tag i, så är det åtminstone inget akut att hantera.

Jag har äntligen grävt klart för att kunna lägga ner kabelrör till vinters kommande installation av solceller. Det är en sådan där uppgift som hängt över mig senaste sex veckorna men som nu alltså kan bockas av – i god tid före tjälen slår till, dessutom. Jag fick ett ryggskott på köpet men sånt går att leva med. En börjar ju bli van, tyvärr…

Jag har dessutom fått upp lite ljusslingor i trädgården, vilket bidrar till fin stämning inför kommande advent. Inom kort väntar också lite ljusstakar och stjärnor på att komma upp i fönstren. Galet fort den här hösten har gått!

Dagarna börjar bli rejält korta också. Det blir tydligt inte minst genom att jag inte hinner att ta mig ut i skog och mark med kameran och fotografera så mycket som jag hade önskat. Hoppas på en fin helg framöver utan måsten så att jag kan ge mig ut igen, i lugn och ro och bara uppleva mitt nya närområde.

Lästid: 2 minuter

Till slut fick det mig, covid-19! Jag som var övertygad om att jag skulle klara mig undan men nu gick det alltså inte längre. Efter ett fantastiskt trevligt restaurangbesök tillsammans med syskonen i lördags insjuknade jag under tisdagen och testade positivt igår, onsdag. Idag däckad och hemma i mysbyxor och med influensaliknande symptom. Det kunde såklart ha varit många gånger värre, så jag är evigt tacksam att jag åtminstone är fullvaccinerad!

Annars då? Jodå, flyttkaoset har lagt sig och jag börjar landa i nya huset. Någon enstaka flyttlåda dröjer sig kvar men de flesta pusselbitarna börjar falla på plats. Idag jag till exempel haft en elektriker på plats som installerat min smarta elbilsladdare. Känns himla skönt att jag nu slipper ladda med långsam 220V mer. Får lite skön framtidskänsla när jag nu haft elbil i ett år men inte kunnat ladda snabbt förutom längs vägarna.

Sedan senast har jag också, precis som jag flaggade för, startat upp ett nytt Instagram-konto i all tysthet. Fokus ligger på huset, trädgården, inredning, detaljer och tankar. Ett klassiskt inspirationskonto bland många, helt enkelt! Det har blivit ett trevligt sätt för mig att ”miniblogga” på – som ett komplement till den här sajten. Vill du hänga med på turen hittar du kontot här.

I övrigt sitter jag idag mest i telefonkö till Vattenfall för att få aktiverat P1-porten på min nya elmätare så att jag kan följa min förbrukning i realtid, och parallellt med det grämer mig lite över att jag nu blev tvungen att ställa in min planerade inflyttningsfest på lördag. Alla inköp var mer eller mindre gjorda så nu gäller det att hitta plats i frysen för mat och stuva undan ölflak och snacks – till nästa gång. Tur att jag har gott om plats numera!

Till nästa gång, stay safe och ta hand om er! 👊