Som flera av er säkert redan vet så håller jag sedan drygt 2,5 år tillbaka på att utforska om jag kan skriva ett bokmanus – som ett utmaning för mig själv.
Det går långsamt men det går framåt. Löpande stöter jag däremot på nya utmaningar, vilka ibland gör att jag ibland stannar upp och lägger skrivandet åt sidan. Men så faller andan på och då gäller det att agera snabbt, innan jag hittar på något annat att lägga tiden på.
Nu i helgen har skrivkrampen släppt en aning och jag har avslutat två påbörjade kapitel, vilket känns otroligt skönt. Men så poppar de upp igen, utmaningarna, och jag sitter här en söndag eftermiddag och vet varken ut eller in.
Just nu rör sig mina tankar kring tre utmaningar:
- Kapitellängd
- Citattecken eller talstreck
- Tempus
När det kommer till kapitellängd har jag tagit lite hjälp av mina följare på sociala nätverket Mastodon där jag ventilerat frågan. Jag har känt osäkerhet kring kapitellängder utifrån att jag försöker dela upp varje scen i ett kapitel. Det gör att ett kapitel kan blir 2500 ord långt medan nästa bara blir 500 ord och jag funderar på om det känns märkligt med så stora differenser. Eller om man helt enkelt ska hitta ett annat sätt att dela upp det. Eller skippa kapitel helt och hållet. Allt är ju möjligt!
Nästa utmaning som jag funderar över just nu är huruvida jag ska behålla citattecken kring talad dialog i boken eller byta ut denna mot talstreck.
Här har jag inte helt bestämt mig ännu men det lutar åt att köra talstreck istället som känns lite mer modernt och luftigt.
Tempusform är den sista och kanske största utmaningen för mig just nu.
När jag började skriva mitt första kapitel så skrev jag detta i preteritum (dåtid) men ändrade mig efter ett antal utkast och bytte då till presens istället (nutid). Min tanke var att presens skulle skulle kunna höja tempot och sätta läsaren mer i händelsernas centrum än vad jag upplever att det mer berättande preteritum gör.
Det som just nu talar emot preteritum är bland annat de tillbakablickar karaktärerna gör i boken, där de beskriver saker som hänt. Jag blandar alltså redan tempusformer. Kanske ingen big deal men på något sätt så känns det mer enhetligt att skippa presens och köra preteritum hela vägen.
Jag skulle förmodligen kunna skriva en hel bok om det här med att försöka skriva en bok! Om alla fällor jag hela tiden trillar i, saker jag lägger alldeles för mycket (eller för lite) tid på och erfarenheter jag dragit under de här första åren. Men det kanske blir ett annat blogginlägg. Eller två.
Men just nu är det alltså dessa tre utmaningar som gnager mest. Har du som läsare eller författare någon input att ge mig så skriv gärna en kommentar. Det skulle uppskattas väldigt mycket!
Photo by Wilhelm Gunkel on Unsplash
Lämna ett svar