Tidigare i veckan sålde jag min digitalkamera, en Fujifilm X100V och köpte istället en Fujifilm X-T5.
Jag skrev några rader om det i ett tidigare inlägg men blev ombedd att utveckla lite. Vägen dit var verkligen inte spikrak så jag ska försöka förklara hur tankarna gick. Häng med!
X100V har varit utmärkt på alla sätt. Den har stor bländare, snabb autofokus, den är vädertålig, har ett smidigt format, bra kontroller och är en raktigenom allmänt trevlig upplevelse. En pangkamera faktiskt.
Men … För det finns ju alltid ett MEN någonstans där på horisonten – och för mig var det främst två saker som jag kände mig begränsad av i X100V.
Antalet megapixlar
X100V har en sensor på 24 miljoner pixlar, alltså 24 megapixel. Inte på något sätt dåligt men ibland känner jag begränsad när jag beskär bilder och vill ha en rimlig kvalitet och upplösning i mitt slutresultat.
Avsaknad av riktig zoom
X100V har en fast lins. Den var en gång i tiden anledningen till att jag bytte bort mitt gamla Canon-system med en handfull objektiv. Nu har däremot mitt fotograferande utvecklats åt att jag återigen känner ett behov av att kunna experimentera med andra objektiv, både för zoom och andra bländare.
Vidare fanns det ett helt gäng andra parametrar som jag värderade högt i jakten på ny kamera:
Vädertäthet
X100V är vädertät (om man använder ett filter på linsen). Det känns som en vettig grej att ha. Om man är ute i snö, regn eller andra allmänt ohälsosamma väderförhållanden för en kamera så är det skönt att inte behöva oroa sig eller känna sig begränsad. Det har jag känt mig trygg med och vill gärna ha fortsättningsvis.
Fysiska reglage
Jag uppskattar tydliga, fysiska reglage. Ju fler desto bättre. ISO. slutarhastighet, exponering, bländare – ge mig allt! Det gör att jag med en snabb blick kan se de flesta relevanta inställningar direkt, vilket jag tycker är trevligt.
Design och upplevelse
Jag gillar snygga prylar och den tidlösa, retrokittlande designen på X100V tilltalar mig på ett sätt som saknar motstycke och som jag har svårt att sätta ord på. Ibland hittar man bara prylar som talar till en, prylar som vill bli upplockade och kittlar det där kreativa sinnet. Flera av Fujifilms produkter gör det hos mig. Apples bärbara Mac-datorer likaså. Det är något som jag inte kan sätta fingret på.
Filmsimuleringar
Fujifilm har begåvat sina kameror med en mängd filmsimuleringar, vilket också är något jag uppskattar. Förinställningar som gör att man kan återskapa looken och känslan från en mängd olika analoga filmer från förr.
Det går också att anpassa dessa simuleringar in absurdum genom att skapa egna ”recept” där man finjusterat kornighet, vitbalans, färgtemperatur, skärpa, tonkurva, dynamiskt omfång och fler parametrar. Dessa recept kan man spara upp till sju stycken av i kameran och enkelt växla mellan för att få rätt känsla i sina bilder – efterbehandling direkt i kameran alltså!
Jakten
Utifrån ovanstående parametrar startade jag jakten för någon månad sedan. Jag visste att jag ville fortsätta på Fujifilm-spåret och att jag ville ha en kamera med utbytbara objektiv och fler än 26 megapixlar. Det var utgångsläget.
Eftersom jag gillar designen på X100V så drogs jag mot något liknande och landade ganska snart att X-E5 vore en bra ersättare. Utbytbart objektiv och 40 megapixlar, och en kamerakropp som kändes bekant. Efter att ha läst specifikationerna stod det dock klart att kameran inte är vädertät. Bummer! Jag var nära på att börja kohandla med mig själv i frågan och kanske värdera den egenskapen lite lägre men landade i att jag inte ville ta det steget tillbaka och behöva vara orolig för att plocka fram kameran i dåligt väder om en bra bild skulle uppenbara sig.
Jag tittade också på X-M5 och X-T50 men båda dessa lider av en eller flera nackdelar som jag hade specificerat på min lista även om de kändes trevliga i handen.
Målet
Till slut landade jag alltså i att Fujifilm X-T5 var kameran för mig. Den tickade alla boxarna och som bonus hade den också dubbla SD-kortplatser och klart bättre batteritid än de andra. Allt förpackat i ett lite större kamerahus men jag ansåg att fördelarna vägde upp detta.
Nu då?
Nu börjar jakten på tillbehör och på de perfekta inställningarna för alla knappar som går att personifiera. Och filmsimuleringar såklart. Åtskilliga timmar på YouTube återstår alltså, sen återkommer jag säkert med ett nytt inlägg.
Photo by Claudio Schwarz on Unsplash
Lämna ett svar